Yes! Jag är på väg tillbaka. Under de veckorna som har gått sedan jag skrev sist har det hänt så mycket. På den positiva sidan upplever jag att jag börjar känna mig fysiskt starkare och att jag efter ett år med inflammation i knät äntligen börjar uppleva att det läker. Kommer att berätta mer om det senare. Det är även flera roliga jobb som väntar, bland annat har Anna Hallén och jag ett äntligen bokkontrakt på gång.

Det som däremot har varit tungt och som jag väljer att skriva om är att jag för snart två veckor sedan hade inbrott i min lägenhet. Helt fel ställe för tjuvarna att göra inbrott på, eftersom jag knappast hade mycket att stjäla. Du som följer mig vet att jag den 1 november blev klar med separationen från min exsambo och inte hade särskilt mycket kvar i mitt hem efter bodelningen. Hemmet har sedan fyllts med möbler som jag har fått eller hittat på Myrornas och jag har steg för steg gjort det till ett hem som jag verkligen trivs i. Då var det ordentligt bakslag hur tjuvar bröt sig in, gick igenom och rev ut varenda låda och stal alla mina smycken. De tog hela mitt smyckeskrin där jag hade ett liv av minnen. Inte så vansinnigt värdefulla saker rent pengamässigt, men fina smycken jag fått ärva eller fått av människor jag älskar och har älskat. Min avlidna mosters förlovningsring, en medaljong som mamma fick i morgongåva av pappa, minnesgåvor som jag fått på konfirmation, student och andra högtidsdagar. Det gör ont. Och det gjorde ont att se hur de hade rotat igenom varenda litet kuvert.

Men under en veckas tid har jag städat, rensat och sorterat. Städat ut tjuvarna. Och i fredags när jag blev färdig så kändes det så otroligt skönt. Nu är det MITT hem igen. Nu är jag trygg här. Med nya lås på fönster och dörrar. Men snart ett larm installerat. Inte för att jag har mer saker att förlora, men för att jag ska känna mig trygg att lämna hundarna ensamma ibland, för att jag ska kunna resa till landet och sova gott på nätterna. Jag älskar mitt hem. Och nu har jag tagit tillbaka det. Det gör mig stark.

Det är nog nu. Bilderna här nedan visar vad som mötte mig när jag kom hem från landet. Det kunde varit värre. Och jag är oändligt tacksam att hundarna och jag mår bra, att inget var trasigt och att jag har återfunnit min trygghet och min styrka. Smycken är ändå bara saker.

by

by