Mindfulness vid älven

Skrivarångest, mindfulness och att våga stanna kvar

Ljuset blir starkare över älven. Tunga dimmoln som skingras, när solen går upp. Här sitter jag vid köksbordet och ser allting hända. Igår var jag på väg härifrån. Jag har varit på landet en vecka nu och hade börjat känna mig ensam.  Att jag tyckte det gick trögt med boken bidrog också till att jag vill åka hem. Men nu sitter jag här och tänker att det går bra att stanna här några dagar till. Det är obeskrivligt vackert och hundarna och jag älskar våra långa promenader genom skog och mark. Det går inte att få samma ro hemma.Jag har funderat mycket över varför det går så trögt att skriva boken. Ibland känns det som att lyfta ett tungt skåp på egen hand. Det är ju inget nytt för mig och det jag egentligen behöver göra är att samla mina tankar och erfarenheter tillsammans med en massa relevant fakta.

Problemet är att det ligger mig så nära om hjärtat. Boken handlar om hur du steg för steg kommer tillrätta med din ätproblematik genom ACT och självmedkänsla. Varje övning har jag gjort själv, varje rad betyder något för mig. Så det är i mig och genom mig meningarna tar form och kapitlen får ett sammanhang. Nu gäller det bara att stanna kvar i det och skriva färdigt. Våga hela vägen.

Och jag hämtar kraft i naturen. Jag hämtar kraft genom ensamheten, hundarna och älven. Det låter kanske banalt, men det är precis så det känns.

Följ med mig i en mindfulness stund vid älven.

 

 

Hur motiverar du dig själv?

Motivation och självmedkänsla

Tänk dig ett barn som kommer hem till sina föräldrar med ett prov i rättstavning som har gått riktigt dåligt. Barnet är ledsen och känner sig misslyckad, kanske till och med lite rädd över hur föräldrarna ska reagera. Nu finns det två olika sätt som föräldrarna kan reagera på. antingen säger de:

– Men vad dåligt av dig! Kan du inte stava bättre än så här? Vi som har hjälp dig med läxorna hela tiden och det här är tacken. Nu får du ta och skärpa dig om du överhuvud taget ska kunna kunna få ett jobb i framtiden.
eller
– Vi förstår att det gör ont att inte klara alla frågorna, vi vet att du har kämpat med dina läxor. Men det är helt okej, alla skriver prov som de inte är nöjda med. Hur kan vi göra för att hjälpa och stötta dig?

Vilken av de två sätten kommer att hjälpa barnet att bli bättre på sitt test nästa gång? Kanske jobbar barnet ännu hårdare av båda sätten att motivera hen, men i det första kommer troligen innebära skamkänslor och oro vilket på sikt gör att barnet tappar motivation och glädje.

Jag undrar hur du motiverar dig själv när du har misslyckats med något? Om du för hundrade gången går upp i vikt efter en bantningskur eller inte får jobbet du sökte eller stakar dig under presentationen för kollegorna eller bränner vid maten till gästerna. På vilket sätt behandlar du dig då? Jag skulle säga att de flesta av oss säger hemska saker till oss själva. Vi talar om vad dåliga vi är som misslyckas. Men vad händer då? Skärper vi oss? Ja, kanske en litet tag, men samtidigt reagerar vår kropp som vid en hotsituation. Den producerar kortisol och adrenalin, vilket skapar stress hos oss. Det är svårt att prestera på topp när vi både känner oss stressade och misslyckade.

Du vet hur du ska göra för att vara varm och vänlig mot dina vänner, mot dina barn och mot människor och djur du bryr dig om. Jag vill att du övar dig på att använda samma vänlighet mot dig själv idag. När du känner stress, oro eller tycker att något inte går som du hoppas – stanna upp ett ögonblick och fråga dig själv – Hur kan jag hjälpa mig själv just nu? Bara den enkla mening kan få dig att vända perspektiv. Pröva och se hur du mår när du får den frågan.

Varför funkar inte dieter?

Går det att få en hållbar viktminskning?

Det största problemet med dagens olika dieterna är att de fokuserar på vad du stoppar i munnen. Om det vore det som det handlade om skulle det inte finnas några överviktiga i vårt land. Du är ingen ätmaskin och du kommer aldrig att bara stoppa bra och nyttiga saker i munnen för att någon säger åt dig det. Vi äter för många olika anledningar och vi svälter, begränsar oss för att sedan hetsäta igen av lika många anledningar.

Det är svårt att förhålla sig neutral till maten vi äter idag. Dagligen översköljs vi med information och reklam om att det vi äter antingen är skadligt för oss eller kan göra oss friska och smala. Slå på teven, öppna en tidning, surfa på nätet och du har bilder och propaganda om hur du borde se ut och vad du borde äta. Kan du titta på din tallrik och tänka ”Det här ska bli gott!”, utan att reflektera över om maten kommer att göra dig tjock, smal, frisk eller sjuk?

Istället för att presentera ännu en ny diet för dig, tänk om du kunde skapa en bro mellan det du vill och det du faktiskt gör. Hälsa, din kropp och det du äter finns med som en självklar del av ditt liv och inte som hela livet. Tänk om du kunde upptäcka vad du värdesätter och hur du lever ett helhjärtat liv där inte maten och vikten styr. Viktminskning eller att behålla en hälsosam vikt kommer att blir då en del av ditt liv om du önskar det, men det kommer inte att ta över din vardag.

Min erfarenhet är att det handlar om i första hand att normalisera sitt ätande och skapa en hälsosam relation till mat, så att du slutar ställa dig frågan om det som ligger på din tallrik kommer att göra dig tjock eller skada dig. Istället kommer du att äta för att må bra och för att njuta, för att få möjligheten att fokusera på det som är viktigt i ditt liv.

Men vad är en hälsosam relation till mat?

  • Du kan njuta av att äta maten du väljer att äta.
  • Du kan sluta äta när du är mätt (eller efter att din portion är slut) och känna dig nöjd.
  • Du tillåter dig att vara engagerad i livet mellan måltiderna och kan släppa fokus på mat och vikt.

Har du en hälsosam relation till mat eller styr maten ditt liv? Fyller du tiden mellan måltiderna med andra saker än att fundera över din vikt eller vad du ska äta nästa gång?

Prova istället att säga ja till sådant som fyller ditt liv med det du bryr dig om. Om du börjar redan idag kommer det att bli lättare nästa gång. Säg ja till det som gör dig lycklig. Var modig och gör mer av det som fyller livet med mening. Det är att leva ett helhjärtat liv och det hjälper dig redan idag att tänka mindre på vikten eller maten.

Sluta banta?

Hållbar viktminskning

Nej, jag tror inte på att banta. Jag tror inte på dieter, för jag vet att över 90 procent av alla som bantar går efter ett år upp vikten igen. Men vi sitter i en rävsax – för över 60 procent av oss är överviktiga och vill tappa vikt för hälsans skull. Varje dag blir jag kontaktad av människor som vill ha hjälp att gå ned i vikt en gång för alla. Och det är precis här vi behöver fundera på vad som är viktigt – hur vill vi leva våra liv – men en ständig kamp mot kilona, sockret eller maten eller göra det som är viktigt och värdefullt i livet, det som ligger utanför tallriken och vågen?

Jag befinner mig på landet. Här ska jag vara i en vecka för att förbereda kursmaterialet till kursen som startar den 8 maj – materialet som även kommer att bli en bok. Jag känner mig så lycklig för det är en dröm som besannas. Äntligen kommer jag kunna att lära ut verktyg till människor så de hjälpa både sig själv och andra att nå sin hälsovikt för resten av livet.

Vill du hjälpa dig själv och andra? Vill du få framtidens yrke? Då ska du utbilda dig till Licensierad Viktminskningsterapeut. Årets utbildning börjar den 8 maj. Anmäl dig idag för vi har i skrivandets stund platser kvar.


 

Ett steg fram och två steg tillbaka

Ett steg framåt och två steg tillbaka. Så funkar min kropp just nu. Igår var jag stark och full av energi. Gick till gymmet och kände igen min gamla styrka, hade nästan ingen värk i lederna och kände mig glad. Idag när jag vaknade kändes det som om jag drack två flaskor vin igår. Ont i huvudet, illamående, stel i kroppen, trött och nedstämd. När jag ena dagen tänker ”Hurra, nu har det vänt” – så blir nästa dag ett rejält bakslag.

Jag tröstar mig med tanken att jag väljer trots allt att göra detta. Jag läker min kropp, rensar ut år av gifter som skapat inflammationer – för att bli mitt bästa jag. För att kunna upptäcka hur bra jag faktiskt kan må.

”Men Maria, du som levt så sunt, hur kan det komma sig att du har gifter att rensa ut?” frågar några av er. Jag har levt sunt till stor del av mitt liv, men jag är ingen renlevnadsmänniska eller hälsoguru. Under mina ätstörningsperioder har det blivit massor av skräpmat, jag har haft eget företag under 17 år, så det har inneburit massor av stress, jag har festat, rökt och regelbundet ätit medicin under många år. Våra fantastiska kroppar klarar av att hantera sådana påfrestningar. Vårt reningssystem rensar varje dygn din kropp på tungmetaller och annat skräp kroppen inte vill ha. Men har du en inflammation i kroppen är levern fullt upptagen med att hantera detta och reningssystemet funkar inte som det ska vilket ofta resulterar i att kroppen lagrar skräpet.

Min tarm har troligen varit obalanserad sedan födseln. Det har gett mig inflammationer i kroppen och en överbelastad lever. Nu ger jag kroppen möjlighet att läka ut och det tar tydligen tid.

Men att min kropp reagerar så här behöver inte betyda att din kropp reagerar på samma sätt. Om du inte har problem med inflammation i kroppen behöver du inte sätta igång med denna process, även om jag tror att alla mår bra av att utesluta gluten ur kosten.

Jag fortsätter. Sova. Äta rent. Dricka vatten. Träna som kroppen klara just denna dag. Vill du läsa mer om vad jag äter för att läka tarm och lever så skriver jag om det här.

Tarmar, lever och inflammationer – vägen till ett friskare liv

Jag får så många frågor på hur jag gör för att läka min tarm och varför jag gör det – därför kommer här en sammanfattning.

Bakgrund
Jag fick en autoimmun sjukdom som 16-åring – Sjögrens syndrom (en reumatisk sjukdom som sätter sig i leder och slemhinnor). Troligen är jag född med tarmar som inte var i balans, eftersom jag hade mycket diarré som baby och snabbt visade symptom på allergi för mjölkprotein. Jag är uppfödd på sojavälling, vilket troligen inte var de bästa för tarmarna.

Många forskare ser samband idag mellan tarmarnas hälsa och autoimmuna sjukdomar, att hela vårt immunförsvar skapas i tarmfloran. I hela mitt liv har jag haft problem med värkande och svullna tarmar, det har blivit en del av min vardag så jag har aldrig brytt mig om att söka för det. Ledvärken fick jag bukt med när jag drog ned på socker, gluten och kött när jag var i 20-års åldern. Då trodde jag det var köttet som gjorde skillnad, nu har jag förstått att det troligen var gluten som var den största boven.

De senaste åren har jag mått rätt bra i lederna, har dock fortfarande haft problem med tarmarna och torra ögon och mun. Därför ville jag prova att fokuserat läka mina tarmar för att se om det kunde bli en förbättring. En process som jag var på det klara med att de skulle ta upp till sex månader innan jag får full läkning.

Jag har visserligen läst till Kostrådgivare, men jag är inte insatt eller har själv läst forskning. Så det jag skriver här nedan är saker jag har fått berättat för mig eller hittat i de källor jag refererar till. Framför allt lutar jag mig på kunniga Anna Hallén som hjälpt och stöttat mig i hela denna process.

Tarmen
1. Jag har helt uteslutit gluten och är mycket noga med att läsa innehållsförteckningen på det jag äter. Inget fusk, eftersom det kan förstöra en process som tar upp till sex månader och det vore så trist att börja om.
2. Mjölksyrade grönsaker äter jag minst en gång om dagen, för att tillföra goda bakterier till mina tarmar.
3. Lera är något vi inte får i oss i vårt rena samhälle, men det har många välgörande egenskaper för både tarmar och lever. Därför äter jag en lertablett om dagen. De renaste lerkapslarna hittar du här.
4. Jag har dragit ned på raffinerat socker, mjölkprodukter och fruktos. Äter mycket mat från grunden och ser till att det finns mycket grönsaker på min tallrik varje dag.

Levern
Tarmen behöver också en fungerande lever för att läka. Du kan hitta mycket information om levern här.
1. Pressad citron börjar jag varje morgon med, som hjälper lever med utrensning.
2. Nu har jag de senaste dagarna tillsatt en msk olivoja till min morgoncitron.
3. Levern behöver också pektin som finns i lingon, svarta vinbär eller gröna äpplen – idag åt jag en skål tinade lingon till frukost.
4. Levern blir belastad av medicin (som jag nästan aldrig äter), socker/fruktos och alkohol. Eftersom min läkning känns väldigt tuff, har jag bestämt mig för att underlätta leverns funktion genom att undvika alkohol i fyra veckor.

Inflammationen
Min inflammation har under processen blossat upp i höfter och knän, samt att torrheten i slemhinnorna har blivit värre. Jag har också blivit svullen i kroppen. Det jag gör för att hantera det är:
1. Dubbel dos Omega 3. Hälften av min dos kommer från Grönläppad mussla som samtidigt innehåller en massa annat bra för lederna.
2. MSM, det vill säga svavel som är bra för leder om man har brist på detta.
3. Försöker att få i mig antingen ingefära eller gurkmeja varje dag.

Stressen
1. Ett kort yogapass eller mindfulness flera gånger i veckan.
2. Har börjat tejpa munnen på natten.
3. Andingsminuten
4. Rörelse i den mån ledinflammationen klarar det – hundpromenad eller lättare styrketräning. Idag ska jag prova spinning igen och se hur knäna klarar det.

Är det svårt att undvika och avstå vissa saker, äta kosttillskott och ta tid till andning och rörelse. Nej. Det är sex månader av mitt liv och det som väntar på andra sidan är så mycket värdefullare än att äta en kanelbulle idag. Troligtvis kommer jag om sex månader dessutom ha gjort detta till en levnadsstil och inte vilja gå tillbaka. Små rutiner varje dag som inte tar längre än 10 minuter av hela dagen och rörelsen är något jag aldrig vill prioritera bort.

Det är tufft att kämpa med ledsmärta, svullnad och andra jobbiga symptom på läkningsprocessen – men vad är alternativet när jag kommit så här långt? Att börja käka skogaholmsmacka med sylt och oboy? Nej, jag behöver inte mackor, snask och ett glas mjölk. Jag behöver min kropp. Jag vill springa i skogen igen, jag vill känna mig lätt och fri i kroppen, jag vill kunna svälja utan att dricka vatten samtidigt och slippa oroa mig för mina tänder, jag vill slippa vakna mitt i natten av hosta eller torr mun, jag vill någon gång i livet ha en platt mage som inte värker och känna mig full av energi och klar i huvudet.

Därför har jag inget alternativ. 

Vi är svältfödda på tacksamhet

Ibland hoppar meningar ut ur det man läser och verkligen biter sig fast. I veckan läste jag just en sådan mening i boken Våga vara operfekt av Brené Brown. Hon skrev ”Vi är svältfödda på tacksamhet.” Vi lever i en otillräcklighetskultur där vårt sätt att leva går ut på att få mer, förtjäna mer och aldrig ha tillräckligt. På morgonen när vi vaknar börjar vi dagen med att känna att vi har fått för lite sömn, sen ställer vi oss på vågen och har inte gått ned tillräckligt i vikt, vi har inte tillräckligt med tid för att kunna göra den där nyttiga frukosten eller det där yogapasset eller gå till gymmet. Redan under de första femton minuterna av din dag har du hunnit tänka många tankar kring att du inte har tillräckligt eller är tillräcklig.

Hur formar det oss att leva i en otillräcklighetskultur? För det första skapar det ett starkt missnöje över oss själva och vårt liv. Fröet av missnöje kan skapa avundsjuka, irritation och missunnsamhet. ”Om jag inte har tillräckligt, varför har du det då?” För det andra skapar det stress. Vi behöver jobba mer, så vi tjänar mer, så vi kan få råd till mer fritid eller bättre och mer saker. Och stressen över att inte vara tillräckligt snygga, smala, hälsosamma, pedagogiska föräldrar eller tillräckligt framgångsrika är tuff att leva med.

För det tredje och kanske det jag tycket är sorgligast är att vi blir elaka mot oss själva. Vi slutar att känna självmedkänsla för oss själva när vi ständigt matas med att vi inte presterar tillräckligt. Det är svårt att känna sig värdefull när allt du ser är saker du borde göra bättre. Det räcker med att gå in på sociala medier för att börja jämföra sig med människor som gör egen surkål, tränar sex gånger i veckan och har renoverat hemma.

Brené Brown berättar att det vi kan göra för att bryta detta är att öva oss i tacksamhet. Hon beskriver hur hon själv varje gång hon känner otillräcklighet säger till sig själv ”Nu känner jag mig sårbar. Så får det vara. Jag känner mig tacksam för…” och så fyller hon i den sista meningen med något i hennes liv och känner sig tacksam för. På så sätt skapar hon mer glädje i sitt liv.

Tacksamhet är en handling. Det är något vi övar på. Det är att skriva tacksamhetsdagbok, att be tacksamhetsbön, att samla på bilder med tacksamhetstema, att stanna upp mitt i vardagen och säga ”Jag är så tacksam för…”. Olika former av lyckoforskning pekar mot det att tacksamhet är ett fantastiskt enkelt sätt att skapa glädje i vardagen, samt att det faktiskt hjälper oss att hantera stressen och känslan av otillräcklighet.

Hur ska du göra för att öva dig i tacksamhet? 

Du behöver leka mer!

När gjorde du senast något som inte tjänade något annat syfte än att det var roligt? Något som inte ger dig pengar, stärker din kropp eller var bra för barnen och gemenskapen? Bara lekte eller gjorde något helt kravlöst.

I vår kultur där prestation bevisar vårt värde – det vill säga att vi mäter oss själva i hur mycket vi tjänar, hur fint vi har det hemma, hur vältränade vi är eller hur ofta vi hinner baka glutenfritt till våra barn – så hinner vi inte leka. Allt som står på att göra listan måste hinnas med och då är det ju till och med så att sömnen kan komma att prioriteras bort. Vi har ingen tid till att stoja runt.

För mig är det ofta så att kraven smyger sig in i mina fritidsintressen. Leken med hundarna blir träning, springa i skogen blir en prestation som ska gå snabbare och längre, stickningen måste bli fin och användbar och att fotografera gör jag knappt längre eftersom jag ställer krav på mig själv att utvecklas. När jag var barn och tonåring målade jag jämt. Jag till och med gick en estetisk inriktning på gymnasiet för att jag ville jobba med bild i framtiden. Men jag jämförde mig med andra och tyckte att jag var superdålig. Jag hade ett bra öga för vad som såg verkligt ut och lyckades aldrig nå upp till det. Än idag har jag så svårt för att måla och rita.

Men visste du att det finns forskare som hävdar att vi är biologiskt betingade för lek. Leken hjälper oss att hantera svårigheter, hjälper oss på att bli bättre på det vi gör och är en viktig del i att utveckla vår kreativitet även som vuxna. Särskilt för oss perfektionister är det viktigt med lek. Att få slänga av sig kraven, busa, skratta, dansa, hoppa studsmatta, göra något helt nytt, säga nej, göra tvärt emot, sjunga högt, göra en snöängel, måla utan krav på att det blir fint, slå en kullerbytta, klä ut dig, åk pulka, lek med ditt husdjur eller dina barn eller något som känns roligt just nu.

Sätt på din favoritlåt idag och dansa som om ingen såg dig. Strunta i om det ser fånigt ut eller om kroppen dallrar eller barnen skrattar. Dansa järnet och känn vilken energi och glädje det ger.

Själv tänker jag dansa till denna låt just nu:

Självmedkänsla i nöd och lust

Jag jobbar mycket just nu med självmedkänsla och det är något väldigt kraftfullt i det verktyget. Dels märker jag det i stunden, hur skönt det är att skriva dagbok med självmedkänsla, göra en mindfulnessövning med fokus på medkänsla eller ta hand om känslor som är smärtsamma. Dels märker jag det genom att saker som förut hade varit smärtsamma eller skapat skamkänslor hos mig inte längre känns viktiga. Plötsligt ältar jag inte saker jag gjort fel eller när jag gjort människor besvikna. Jag skräms inte av att möta situationer där jag känner mig sårbar.

Svårt att trösta sig själv
Jag har skrivit tidigare om att vi oftast inte är så bra på att trösta oss själva. Obehagliga känslor eller känslor som gör ont, gör vi vad vi kan för att fly ifrån eller slåss emot. Motståndet gör att känslan inte försvinner, den kommer tillbaka eller dyker upp i annan form. Eller den sätter sig som ett ältande och upprepas inom dig. Du behöver fler strategier för att hålla känslan på avstånd – godis, vin, cigaretter eller försöker hålla dig sysselsatt.

Men hur ska du kunna göra annat? Du har antagligen inte fått med dig redskapen hur man gör för att hantera obehagliga känslor, så du gör det du alltid har gjort – undviker dem.

Tröstmantra
Idag vill jag ge dig en ovärderlig övning. Jag vill ge dig möjligheten att skapa dig ett eget tröstmantra. En mening som passar dig och som du kan upprepa tyst för dig själv när det gör ont eller du är stressad. Oftast när vi känner känslor av obehag, så gör vi som vi alltid har gjort. Upprepar ett gammalt tryggt mönster, även om det inte hjälper oss på sikt. Om du har memorerat en mening som skapar en känsla av självmedkänsla inom dig, är det lättare att ta till den när känslor av obehag väcks. Några exempel på mantra kan vara:

”Det gör ont nu, men det är okej att ha ont”
”Alla människor känner så här emellanåt”
”Detta jag känner just nu är en del i att vara människa”
”Må jag vara snäll mot mig själv i detta ögonblick”
”Må jag möta mig själv med förståelse och respekt”
”Jag håller mina känslor med ömhet”
”Må jag ge mig själv den medkänsla jag behöver”

Pröva någon av de fraserna eller skapa dig en egen. Kanske du behöver flera av dem. När det känns jobbigt nästa gång kan du upprepa dem tyst för dig själv. Och upptäck vad det gör med dig.

Kan inte göra annat än att acceptera frustrationen och ilskan.

Så otroligt skönt att vara här igen. Nu är det över två månader sedan vi var här och det nästan känns. Som om jag tankar upp energi här på landet och så räcker det hemma, men bli mindre och mindre ju längre det dröjer tills jag kommer tillbaka.

Men sen har det varit en intensiv början på året. Först med Selmas operation, när de tog bort en hel juverrad för henne och hon var tvungen att passas dygnet runt i två veckor. Detta under tiden min livskamrat arbetar utomlands.

Samtidigt har vi denna spännande process jag arbetar med i kroppen. Jag arbetar med att läka min tarm för att bli fri min autoimmuna sjukdom Sjögrens syndrom. Här kan du läsa mer om vad jag gör. Problemet är att jag är mitt uppe i en läkningskris och sjukdomen har blossat upp så in i bengen. Jag är svullen i kroppen, har ont i lederna (kan knappt stödja på mitt knä) och mår allmänt tjyvens. Men det är så in i Norden intressant, eller hur? För jag gör ju inget som är dåligt för kroppen – tvärt om! Jag äter bra, jag utesluter allt gluten, har dragit ned på sockret, dricker en pressad  citron varje morgon, äter dubbel dos omega 3, MSM, magnesium, lerkapslar och så blir jag så sjuk som jag aldrig varit i Sjögrens. Jag vill ju för mitt liv inte sluta leva nyttigt, även om det ibland känns som att det är det kroppen vill.

Det som är mest jobbigt just nu är inte smärtan eller tröttheten, det är det faktum att jag inte kan träna. Eftersom jag har en kraftig inflammation i knät blir den värre när jag rör på mig, även enkla promenader får jag betala för efteråt. Och det är svårt att acceptera.

Min kreativa hjärna söker lösningar. ”Men om jag jobbar mer med min återhämtning och min andning?” ”Om jag utesluter kaffe, vin, kött, bönor?” ”Om jag går på massage, bastu, infraröd bastu, yinyoga varje dag?” Men i det här läget är det bara att jobba med acceptans. Vila kroppen. Ta frustrationen och ilskan i knät. Och fortsätta göra bra saker för min kropp. Och ta mig tid för att jobba med självmedkänsla, vilket är det härligaste jag kan göra nu. Jag älskar det. Som att krypa upp i min egna famn. Har du provat det? Rekommenderar dig att gå min e-utbildning ”E-terapi i självmedkänsla”, där får du redskap att jobb med din egen självmedkänsla.