Etikettarkiv: återhämtning

Mjukstartar mitt bästa jag-projektet

Jag tycker om att hålla mig frisk och stark. Jag tycker också om att veta vad jag behöver göra för att hålla mig frisk och stark. Sedan gör jag det jag hinner, kan och orkar för att hålla mig frisk och stark.

Ett utmanande år
Hela det här året har varit ett fysiskt utmanande år, dels med mitt trasiga knä som opererades i våras och fortfarande inte är läkt och dels med stressen under sommaren och hösten. Trots det är jag så glad att jag har hållit mig så frisk och stark som jag trots allt har. Och det vet jag beror på att jag har gått mina hundpromenader varje dag, vilat när jag haft möjlighet och skrattat med mina människor. De tre sakerna är viktigare än alla piller, all nyttig mat eller flashiga trix och fix. Självklart mår en inflammation inte bra av för mycket socker och gluten, absolut stressar det kroppen att inte sova som den ska, jo visst mår levern och lymfsystemet kalasbra av att inte dricka kaffe och alkohol – men det spelar ingen roll hur mycket rätt jag gör om jag gör det med hjärtat fullt av sorg eller utan chans till återhämtning.

Börjar landa
När lägenheten nu äntligen börjar kännas som ett hem igen, när många orosmoment och obehagliga måsten är avdiskade, börjar jag landa. Jag kände det med början i fredags, då jag knappt orkade kliva ur sängen. Hela helgen har jag vilat. Idag, denna måndag morgon känner jag mig starkare, men fortfarande trött. Så nu är det dags att börja bygga upp. Dags att välja att ta rätt steg för att hitta tillbaka till att vara frisk och stark.

Under denna vecka kommer jag att smygstarta min träning igen. Tänkte ta mig till gymmet nu på morgonen för ett träningspass. Igår lagade jag massa bra matlådor, så det blir näringsrik, lagad mat till frukost lunch och middag. Och så smyger jag in min andning, några minuters mindfulness och andning här och där och muntejpning på natten.

Lagom och kravlöst. Peppning istället för pekpinnar. Det ska bli skönt. Hänger du med på mjukstarten av mitt #bästajagprojekt? Ikväll berättar jag på Instagram hur jag har boostat min hälsa under dagen. 

Jag är mitt bästa jag efter min egen förmåga

Min måndag börjar i natt när infektionen som jag har burit på i fyra veckor tar ny fart. Hosta, snuva och trötthet i hela kroppen. Jag tycker att jag har gjort detta i fyra veckor nu, så det borde räcka. Jag boostar min kropp med vitaminer och mineraler, tar det lugnt, andas, har roligt och går promenader i höstvädret. Men ett faktum kan jag ännu inte göra något åt. Jag lever i en ickevärld, i en väntan på att separationen ska bli avklarad. Väntan på att alla lån är påskrivna, konton är delade, att hans del av bohaget ska flyttas ur det som ska bli min lägenhet – att vi äntligen ska kunna gå vidare med våra liv. Nu ligger det 37 dagar bort. Och under dessa dagar lever vi två liv under samma tak och försöker vänja oss vid att vi inte längre är livskamrater. Det stressar min kropp och tar massor av energi.

Inte så att vi är elaka mot varandra, tvärt om. Vi är artiga, vänliga och visar stor hänsyn. Men vi kommer tillbaka till det faktumet att oavsett hur du känner inför en separation, så är det en jättestor stress för din kropp. Evolutionen har sett till att det är så för att det egentligen är bara de senaste 100 åren som du har klarat dig ensam, tidigare behövde du din flock för att överleva. Att förlora en flockmedlem har varit lika med döden.

Jag längtar av hela mitt hjärta att känna mig stark och frisk igen. Min kropp som brukar älska att springa, lyfta tungt, svettas och böjas. Nu hostar och nyser den så fort jag går upp för en trappa, andningen blir tung när den går i skogen. Ryggen värker på morgonen och knät är fortfarande svullet. Men vad mer kan jag göra? Det går inte att skynda ett helande.

Jag försöker använda väntan till att vila. Övar mig i att andas. Och inte plåga mig själv med stressande elaka tankar om att jag inte kan träna just nu. Jag är så skittrött på att hosta. Att inte sova. Att inte kunna komma igång med mitt liv. Med min träning. Att inte kunna träffa vänner i den utsträckningen jag vill. Att inte orka gå ut och dansa. Jag är så trött på detta! Men vad kan jag göra? Nu är det som det är och min kropp jobbar varje dag för mitt läkande.

På fredag åker jag och hundarna till landet igen. För att växa mig stark igen vid älven. Men idag är idag. Jag är mitt bästa jag efter min egen förmåga.

Tack för att du läser min blogg. 

Vill du utbilda dig till Stresscoach under Spaniens varma sol?

Om exakt en månad åker Anna Hallén och jag ned till Nerja i Spanien för att utbilda ett gäng Lic Stresscoacher. Nerja är den absoluta pärlan utefter den spanska kusten. Förutom att den här delen av Costa del Sol är mikroklimatiskt gynnad och statistiskt har bland Europas absolut bästa klimat så finns det ett antal faktorer som placerar Nerja i topp. Det är en oerhört vacker natur med dramatiska berg vars utlöpare skär ända ner till vattnet. Detta gör att det inte är milslånga opersonliga stränder utan ett antal bukter med skyddade sandstränder på mellan 150-700m.

Mitt i den gamla staden bor vi på ett mysigt och nyrenoverat lägenhetshotell. Där vi ibland har föreläsning på takterrassen eller ibland i den svala konferenslokalen.  Vi  har föreläsningar mellan 8-12 och 17-19 under dagarna. Resten av tiden är ledigt för sol, vila, plugga, umgås och njuta av byn.

Varför vill du bli Stresscoach? Därför att det är oerhört givande med att hjälpa människor att hantera sin stress och få balans i livet. Du blir utbildad i att kunna föreläsa, vägleda och utbilda både grupper och individer i professionellt och privat. Den vanligaste diagnosen av alla sjukdomsfall i Sverige är nu akut stressreaktion, som ökat med 73 procent de senaste två åren. Och även det stora antalet sjukdomar som kommer ur stress, som hjärtsjukdomar, magproblem, depressioner och utbrändhet. Företag idag har ett större ansvar över sina medarbetares psykiska hälsa och är enligt lag tvungna att stötta i stresshantering. Så efterfrågan på Stresscoacher ökar drastiskt.

Våra Stresscoacher har Sveriges bredaste utbildning eftersom de både får kunskapen om vad som händer i kroppen och dels får de psykologiska verktygen att behandla stressen. De lär sig även att använda mindfulness som ett redskap och blir andningsinstruktörer.

Vill du läsa mer om utbildningen, vad du får lära dig och anmäla dig gå in på annahallen.se/service/licensierad-stresscoach  

Vi har fortfarande platser kvar. Du kan också läsa mer om kursen här hos två av de som ska gå den nu i höst nämligen Åse 56kilo  och Fnulan

Hoppas vi ses!

 

Livsstilskonsulter, bantningsångest och hälsostress.

Jag är i Ängelholm och håller utbildning för Anna Halléns blivande Livsstilskonsulter, en av de roligaste bitarna med mitt arbete. Jag får möjlighet att prata i två dagar om hälsostress och bantningsångest och de psykologiska orsakerna bakom ätstörningar.

Det är så otroligt intressanta ämnen, men samtidigt ganska skrämmande. Skrämmande på det sättet att så många idag lider av ätstörningar och det finns få ställen att få hjälp. Nio av tio kvinnor tänker på vad det äter, just för rädsla att tappa kontrollen över vikten. Och 45 procent av alla som är normalviktiga idag upplever sig överviktiga. Det beror mycket på att vi hela tiden matas med en felaktig bild av hur kvinnokroppen ska se ut. Vi luras in att tro att det är ”normalt” att ha storlek 36, eftersom de flesta modeller och mediepersoner är extremt smala. Vi får även tips om olika dieter och hur man snabbt ska gå ned i vikt genom att äta vissa saker och utesluta andra.

Vad är då en hälsosam relation till mat?

  • Du kan njuta av att äta maten du väljer att äta.
  • Du kan sluta äta när du är mätt (eller efter att din portion är slut) och känna dig nöjd.
  • Du tillåter dig att vara engagerad i livet mellan måltiderna och kan släppa fokus på mat och vikt.

”Men jag är så intresserad av hälsa” kanske du tänker. Handen på hjärtat, följer du bloggare och instagramkonton som arbetar med hälsa på grund av att du vill bli starkare och friskare eller på grund av din vikt? Jag tänker inte uppmana dig att sluta intressera dig för maten, vikten eller hälsan, men ibland kan det vara nyttigt att fundera över hur mycket av din tid och din energi det får ta. Att ha ett intresse är en sak, men kanske som en del av livet och inte hela livet. Vad är det som bestämmer över valen i ditt liv – är det du som bestämmer eller är det din rädsla för att gå upp i vikt?

Jag är just nu så glad att min röst höll hela dagen igår och hoppas att den ska vara snäll mot mig även idag. Snart går jag in i vecka fyra med förkylning och det börjar kännas oerhört segt. Jag proppar i mig vitaminer och mineraler, samt fyller mig med tinkturer och gröna drinkar. Kroppen är fokuserad på att hantera stressen som separationen ger. Vid hög stress under lång tid, blir tarmarna påverkade och i tarmarna har vi vårt immunförsvar. Därför är det lätt att få långvariga infektioner av stresspåverkan. Detta och andra saker om hur kroppen påverkas av stress kommer vi snart att prata mer om i Stresspodden. Ikväll ska jag bland annat intervjua Anna Hallén om vad som händer rent fysiskt när vi stressar för ett kommande avsnitt.

Så visst hyser jag själv ett enormt stort intresse för hälsa. Men det är också en stor del av mitt arbete, eftersom själens och kroppens mående hänger ihop.

Tack för att du läser min blogg.

Stresspodden – för ett liv i balans

Nu är den här – Stresspodden. Det är podden för dig som längtar efter ett liv i balans. För dig som har tröttnat på att slåss mot stressen. Vi pratar stresshantering, vad som händer i kroppen vid stress och hur du kan göra för att må bra. Varje onsdag hör du ett nytt avsnitt.

Det är jag och min kollega Petra Sundqvist är journalist och Lic. Stresscoach.

Har du frågor kring stress eller stresshantering eller förslag på ämnen som vi ska undersöka mejla info@stresspodden.nu

 

Hur länge kommer din kropp att klara stressen?

Tänk dig att du sitter hemma i din soffa och tittar på en spännande film. Du hissnar lite när hjältinnan i filmen blir jagad av en skurk. Pulsen slår lite fortare, det isar lite i magen och du spänner dig i ben och armar.

Tänk dig att du är nykär. Kommer du ihåg känslan av att inte kunna släppa tankarna på en speciell person? Du är inte hungrig, inte trött och pirrig i hela kroppen.

Tänk dig att jobba med något du älskar – sitta i en grupp och bolla idéer, eller vara kreativ, eller arbeta koncentrerat med något som är utmanande. Du känner dig fokuserad, pulsen är lite högre och du är kreativ.

Alla dessa tre beskriver stress. När du är på gång, när du är lite pirrig eller orolig, när du är fokuserad – då är din kropp i ett stresstillstånd. Stress behöver inte vara något negativt, det beskriver bara ett kemiskt tillstånd i din kropp – men det är hur du tar det som är det som spelar roll. Din kropp är konstruerad för att kunna hantera stress och om du mår bra, är utvilad och ger din kropp både rörelse och återhämtning regelbundet kommer du kunna hantera rätt mycket stress utan att det är det minsta farligt. Det är när du aldrig återhämtar dig – som stressen blir farlig… till och med livsfarlig.

Nyttigt med stress?
Stressen är sund och till och med nyttig. Den hjälper dig att fokusera på det som är viktigt. Om du inte kunde känna stress så skulle du inte hoppa undan bussen som kommer emot dig när du går över gatan eller kunna koncentrera dig när du ska presentera din rapport för dina kollegor.

Men alla de processer som kroppen sätter igång när du känner stress behöver också avbrytas. Du behöver vila dig för att din kropp ska kunna kicka igång processen nästa gång du känner dig stressad. Om din hjärna hela tiden går och oroar sig för att duga eller för att hinna med allt som den borde göra så får den ingen återhämtning. Tänk dig att du går åtta timmar i skogen och sedan när du kommer hem fortsätter du att gå varv på varv runt huset tills det är dags att gå och lägga sig och för säkerhets skull går du några timmar till innan du äntligen ramlar i säng. Troligen har du ordentligt ont i benen och somnar som en stock. Då vet du att du behöver vila dina stackars lårmuskler ett par dagar. Men tänk dig att du använder din hjärna åtta timmar på jobbet, och fortsätter att fatta beslut, oroa dig och fixa när du kommer hem. Och eftersom du inte hinner färdigt så skjuter du på din vila ett par timmar. Tänker du då – ”Åh, nu får jag vila min stackars hjärna i ett par dagar”? Nix, du gör om det dagen därpå och dagen därpå…

Vi beter oss som vi är superhjältar och stressar våra hjärnor varje dag. Och vi klarar att leva så här år ut och år in, men en dag säger kroppen ”Nähä du, nu räcker det annars går du sönder!” Och plötsligt orkar du inte gå ur sängen. Eller gråter varje dag. Kanske får du ont i ryggen eller magen slutar att fungera. Du har utnyttjat din egen kropps fantastiska försvarssystem till max och plötsligt går det inte längre.

Räcker det inte nu? Är det dags och sluta spela superhjälte och börja prioritera din egen hälsa. Din hälsa är din bästa investering du kan göra – både idag och för framtiden. Huruvida du hinner med den där rapporten eller städa köksskåpen betyder ingenting jämfört med att DU mår bra – idag – imorgon och om fem år.

Behöver din arbetsplats hjälp med stressen? Visste du att det är din arbetsgivares ansvar att se till att du kan hantera stress? Jag bokar just nu upp höstens utbildningar och föreläsningar. Tipsa din chef om att jag eller någon av mina stresscoacher kan komma och föreläsa eller hålla utbildning för just dig och dina kollegor. 

Kontakta mig på 070-289 70 40 eller maria.helander@kreativdialog.se 

Rattar du också in taskighetskanalen på din mentala radio?

Sitter i soffan med en kopp kaffe, datorn och pudlarna och slår på mig själv. Inte vad jag brukar tycka om att göra på en fredagsmorgon, men när jag vaknade i morse var jag så vansinnigt trött. Jag orkar inte yoga. Jag orkar inte träna. Jag orkar inte blogga eller lägga ut #dagensmindfulness på Instagram. Jag orkar inte vara duktig. I ett sådant läge kanske det vore på sin plats att vara riktigt snäll mot sig själv – jag kunde klappa mig själv på kinden och säga att det är okej. Ge mig själv en lugn frukost med skön musik i bakgrunden. Men icke sa nicke. Istället rattar jag in taskighetskanalen på min mentala radio och får lyssna på vilken lat och hopplös person jag är. Tror ni att det hjälper mig att må bättre?

Men vad i…?! Hur kommer detta sig? Hormoner? Dålig självkänsla? Taskig barndom? Nej. Möjligtvis lite hormonbrist. Att vara motivationslös och trött kan handla om att jag körde slut på mitt dopamin igår. Jag hade en lite väl lång arbetsdag igår plus att jag har varit tröttare över lag sedan knäoperationen. För lite återhämtning gör att man snabbt knaprar i sig gladhormonerna.

Jag är inte ensam om att ha taskighetskanalen som motivation. Av någon märklig anledning menar forskare idag att vi tror att vi hjälper oss själva genom att mobba oss. Om jag tänker ”Upp ur soffan din tjockis” så inbillar jag mig at jag kommer att få kraft om motivation och glatt skutta ut i löpspåret. Men det är ju inte sant.

Vad händer i hjärnan?
När du är självkritisk och klankar ned på dig själv, väcks rädsla och triggar samma områden i hjärnan som då vi är utsatta för hot utifrån. En liten del av hjärnan som kallas för amygdala reagerar med kamp-flyktbeteenden och vi får ett påslag av stresshormonerna kortisol och adrenalin.

När du istället visar självmedkänsla för dig själv kopplar hjärnan istället in systemet för omsorg och omhändertagande, enligt forskningen. Det sänker blodtrycket och aktiverar må bra-hormoner som oxytocin. Det fungerar automatiskt när vi blir stöttade av andra, men sätter igång också när vi ger oss själva vänlighet.

Självmedkänsla handlar inte om att du är bättre än andra, utan om att du är en helt vanlig människa som är värd lika mycket som alla andra. En människa som har det svårt emellanåt och då är värd vänlighet. Även från dig själv.

Så nu ska jag publicera det här inlägget och istället ge mig själv en lång skön dusch. Idag behöver jag min egen kärlek, inte kritik. Puss på mig.

Livets nyanser

Yoga på stranden och pudlar i soffan

För två veckor sedan vandrade jag i bergen, yogade på stranden och föreläste i solklänning. Nu sitter jag i min soffa med mina pudlar bredvid mig i soffan med en kudde under knät. Livets nyanser. Det är fantastiskt egentligen.

En helt hysteriskt intensiv med rolig vår har börjat lugna ned sig. Tillsammans med Anna Hallén har jag utbildat Stresscoacher som nu efter sex månader är färdiga och har börjat jobba. Vi har startat igång ett gäng blivande Viktminskningsterapeuter och skapat grunden till ett bokmanus. Sen for vi med ett gäng till Kreta på hälsoresa.

Du som har följt mig vet att jag jobbar med att läka tarmen och min autoimmuna sjukdom Sjögrens syndrom. Hur har det gått i detta tempo? Det har gått utmärkt. Ibland har jag inte fått i mig alla mina piller och under Kreta blev det ingen daglig citronshot, men att undvika gluten och äta sunt har inte varit det minsta problem. Jag njuter av min mat och nu tvekar jag aldrig på om jag ska äta en macka eller inte. Gluten är borta ur mitt liv och jag tvivlar på om jag någonsin kommer att införa det igen. Socker äter jag, det vill säga om det finns i min mat eller någon enstaka efterrätt. Jo, jag åt en Magnumglass för några dagar sedan och en chokladpudding på flyget hem från Kreta, men annars blir det sällan sött. Och nej, det kostar mig ingen energi att avstå. Jag saknar det inte, men jag nekar mig inte socker. Om jag är sugen så äter jag.

Jag känner mig piggare, starkare och gladare. Sover bättre. Har inte ont i mina leder. Men jag har fortfarande muntorrhet som är en av symptomen på Sjögrens. Vi får se om inte det också försvinner på sikt.

Mitt stackars knä däremot. Visade sig att jag har haft en trasig menisk sedan januari. Och det blev värre i april av att jag troligen slog i knät (eller sprang till tunnelbanan i klackar). På onsdag ska jag sövas ned och de kommer att plocka bort den delen av menisken som är trasig. Sen kan jag förhoppningsvis kunna springa igen och jag planerar att vara så rehabiliterad i augusti att jag kan fjällvandra. Åtminstone en målbild att sträva mot.

Där är en liten inblick av vad som händer i mitt liv. Nu planerar jag att finnas med på bloggen igen. Detta är vad jag älskar att göra, men sen är det alltid en fråga om tid. Tack för att du läser min blogg.