Etikettarkiv: forskning

Kan vi bota sockerknarkandet med mänsklig värme?

Jag har tidigare pratat om sockerberoende och att det i många fall snarare handlar om hetsätning än någon form av beroende. Själva upplevelsen av att ha ett beroende gör att många känner att det handlar om allt eller inget. ”Om jag faller för frestelsen är det kört” och det gör att ”drogen” blir farlig och man gör vad man kan för att undvika den.

Den knarkande råttan
På 70­-talet i USA gjorde men ett test på råttor, där de fick kokain i sin vattenflaska. Råttorna blev beroende av drogen och valde om och om igen flaskan med kokain, trots att de även hade en flaska med vanligt vatten. Man drog slutsatsen att droger är så beroendeframkallande att till och med råttor fastnar för dem. En professor i psykologi, Bruce Alexander, började ifrågasätta experimentet. Råttan placerades i en bur helt själv och den har ingenting annat att göra än att ta droger. Han undrade vad som skulle hända om man testade experimentet på ett annat sätt. Så professorn byggde då en fantastisk råttpark – en stor spännande bur, där råttorna hade färgglada bollar, det bästa fodret en råtta kan tänka sig, tunnlar att upptäcka i och massvis med andra råttor att bekanta sig med – allting en råtta kunde tänkas vilja ha. Vad skulle hända då? I råttparken provade alla råttor både flaskan med vanligt vatten och flaskan med kokain i vattnet. Och vad tror ni hände?

Råttorna i råttparken gillade inte det drogade vattnet. De nästintill undvek det och konsumerade mindre än en fjärdedel av vad de isolerade råttorna använde. Ingen av dem dog av missbruket, medan alla råttor som levde ensamt och olyckligt blev missbrukare av drogen och förkortade livet.

Professorn hävdar att beroende inte skulle bero på drogens kemiska innehåll. Han hävdar istället att beroende är avsaknad av stimulans. Det handlar inte om dig – det handlar om din bur. För när han tog experimentet ytterligare ett steg framåt genom att placera redan beroende råttor i råttparken, visade det sig att de snabbt slutade sitt tunga missbruk och började använda det vanliga vattnet som de andra råttorna.

Vietnam och heroinet
Men hur är det för människor? Vi kan ta exemplet med Vietnamkriget. Time Magazine rapporterade att heroin var lika vanligt som att tugga tuggummi bland de amerikanska soldaterna i Vietnam. Det fanns till och med bevis för detta. 20% av de amerikanska soldaterna hade blivit missbrukare av heroin där, enligt en studie publicerad i Archives of General Psychiatry. Innebar nu detta att de tog med sig sitt missbruk hem? Nej, enligt samma studie, 95% av de missbrukande soldaterna slutade ta droger när de kom hem. Hemmet blev som råttparken, så de ville inte ta drogen längre.

Mänsklig kontakt är botemedlet?
Jag tycker att detta är ganska tankeväckande. Professor Peter Cohen hävdar att människan har ett djupt behov av förbindelse och kontakt med andra människor. Det är så vi blir tillfredsställda. Om vi inte kan få förbindelse med varandra kommer vi försöka hitta en bindning till något annat, snurret på ett roulettehjul, att äta godis eller sticket av en spruta. Han säger att vi borde sluta tala om ”missbruk” helt och hållet, och istället kalla det ”förbindelse”. En heroinmissbrukare har fått en förbindelse till heroinet för att hen inte kunde binda sig med någon eller något annat.

Så motsatsen till missbruk är inte nykterhet. Det är mänsklig kontakt.” säger författaren Johann Hari författaren till boken ”Chasing The Scream: The First and Last Days of the War on Drugs”. I boken tar han upp många exempel på hur människor i olika former av missbruk har fått hjälp att ta sig ur dessa genom att skapa ett meningsfullt liv med varma mänskliga relationer.

Människor är beroende av att komma nära andra. Det som är lite skrämmande är att vi har skapat en miljö och en kultur som utesluter kontakt, eller endast erbjuder en liten del genom internet. Ökningen av missbruk är ett symptom på en djupare sjukdom i vårt sätt att leva ­ att ständigt rikta blicken mot nästa glänsande föremål som vi ska köpa, snarare än de människor som finns runt omkring oss.

Författaren George Monbiot har kallat detta ”en ålder av ensamhet.” Vi har skapat ett samhälle där det är lättare för människor att bli uteslutna från all mänsklig kontakt än någonsin.

Så kanske det inte är konstigt när vi väljer godispåsen en kväll då vi är ensamma framför teven, eller käkar mackor framför datorn. Och om vi vill ta oss ifrån ett sockerberoende eller matmissbruk, ska vi söka efter att fylla vårt liv med mening, mänsklig kontakt och värme.

Eller vad tror du?

 

mouse-family-443297_1280Källa: newsner.com

 

Fyra steg till att bryta din ensamhet

Nyligen kunde vi läsa om i tidningen Medicinsk vetenskap  att ofrivillig ensamhet är lika skadligt för vår hälsa som rökning. Vad forskarna tror är att det handlar om en nedärvd mekanism hos oss människor, att vi behöver vår flock för att överleva och därför kickar vårt belöningssystem igång vid beröring och gemenskap. Man har visat att social uteslutning kan ge samma signaler i hjärnan som vid fysisk smärta, så att på samma sätt som du drar undan handen när du bränner dig ska du återvända till flocken när du blir ensam.

Men vi får komma ihåg att vi alla har olika uppfattningar om vad ensamhet är. Om du är en extrovert person kan du känna dig ensam även om du har människor omkring dig, om du inte får dela dina tankar och blir förstådd och respekterad. En introvert person har inte samma behov som den extroverta, utan mår bra av ensamhet och att det räcker med att någon älskad finns i närheten för att hen ska få sitt behov uppfyllt.

Det är dock viktigt att komma ihåg att det finns många ofrivillig ensamma i vårt samhälle. Människor som längtar efter någon att prata med, att krama och någon som bryr sig om hur man mår. I Stockholm är 60 procent av alla hushåll – för en person. Och jag är ganska övertygad om att många av dessa inte är frivilligt. Det kan kännas svårt att bryta det mönstret och söka reda på kontakter. Det är dock viktigt att komma ihåg när du gör det, att det finns så många människor där ute som också längtar efter någon att umgås med.

Det finns en metod som hjälper, som kan vara klok att arbeta utifrån när du vill bryta din ensamhet. Där du skapar en plan utifrån fyra steg.

  1. Öppna upp. Öva dig i att skapa kontakter genom att använda ditt kroppsspråk – ta i hand, småprata, skapa ögonkontakt och ta initiativ.
  2. Skapa en plan. Sök reda på sammanhang där du kan möta människor som delar dina intressen. Sverige har ett fantastiskt föreningsliv, så sök efter en förening, gå en kurs, gå på föreläsningar och andra aktiviteter eller cirklar där du träffar nya människor.
  3. Investera. Välj ut ett fåtal individer som du vill bli vän med och investera din tid i dessa.
  4. Goda förväntningar. Förvänta dig det bästa från andra människor. även om du har blivit sårad eller utesluten tidigare, så arbeta med din egen misstänksamhet. Att utgå ifrån att andra vill dig väl öppnar upp för en god och generös stämning.

Börja redan idag med att planera hur du ska göra. Kom ihåg att vänlighet öppnar de flesta dörrar. kärlekenInspirerad av artikel i tidskriften Medicinsk Vetenskap nummer 1, 2015.