Etikettarkiv: hopp

Att bli hel igen

Nu sitter jag på mitt favoritställe i världen och ser ut över älven. Molnen hänger tunga och grå över det svartna vattnet och jag sitter skönt på min altan har en filt över mina ben. I stolen bredvid sover en av pudlarna.

Att gå igenom en separation, vare sig det är frivilligt eller inte, räknas som en av de största stressorer en människa kan utsättas för. Det är nu fyra veckor sedan min livskamrat och jag valde att gå skilda vägar och idag mår jag bra. Inte sagt att det har slutat att värka i hjärtat eller att min kropp fortfarande visar tecken på stress. Jag anser att jag fortfarande är mitt i livskrisen, men jag mår bra.

Jag känner att jag mår bra för att kan utbrista med äkta glädje ”Vad bra vi har det!” till mina vänner på besök på landet. Jag känner att jag mår bra för att jag upplever nyfikenhet och glädje när jag planerar min framtid. Jag känner att jag mår bra för att jag kan utan rädsla sörja ett minne eller krossad framtidsvision utan att behöva falla ned i mörker.

Det har varit ett arbete att ta mig hit och jag har fått hjälp. Mina vänner, som har ringt och besökt mig, som vågat ställa frågor, som gråtit med mig och haft modet att skämta mitt i allt. Vilken arme de har varit bakom mig, när allting annat har rasat har de hållit upp mig. Min bror med familj, som hela tiden funnits här, utan krav och förväntningar. Som gett mig mat, distraherat mig och gett mig råd.

Att även tillåta alla känslor finnas där har varit viktigt för mitt läkande. Sorgen med alla tårar, värkande smärta och ibland den bottenlösa känslan av mörkret. Ilskan på honom, på livet, på det orättvisa och tunga. Rädslan för framtiden, för att drömmar plötsligt måste omformuleras och osäkerhet kring bostad, pengar och möjligheter. Men också en glädje mitt i allt. Skrattet, leken och kärleken. Att träffa en nyfunnen vän och känna sig uppskattad och rolig. Att barnsligt plaska i älven eller vara pudelgalen. Att få vara nyfiken och pröva helt nya saker som att bli renad av en shaman eller prata med en djurkommunikatör. Alla känslor har fått sitta ned vid bord och dela med sig. Jag kan inte påstå att jag har tyckt om dem allihopa, men jag har försökt lämna dem utrymme och respektera dem.

Det är fler saker som har tagit mig dit jag är idag, men ett verktyg som jag använt vareviga dag. Det är tacksamheten som ett redskap. Det kan låta pretentiöst, men det har varit den bästa kryckan. När jag har packat ned hans kläder här på landet, har jag tänkt ”tack” kring de minnen som dykt upp. När jag har känt djupaste sorgen har jag ändå försökt känna tacksamhet för att jag har upplevt så mycket kärlek som jag nu kan sörja. Och när jag är glad kan jag känna tacksamhet utan skuld.

Min sårbarhet har gjort mig stark. Även när det gjorde som mest ont, kände jag mig som en warriorprincess. Att våga ha ont, gör mig hel.

Tack för att du läser min blogg. 

Dagens affirmation

Vad händer om en dörr stäng mitt framför din näsa, är du öppen att se hur ett fönster öppnas? Kan du känna dig nyfiken över hur saker som ser lite väl hopplösa ut, faktiskt kommer att lösa sig tillslut? Det är så lätt att låta oron ta över, så vi sluter oss över vår rädsla och inte ser vad som kommer där framme vid horisonten. Var ligger din drivkraft? I din rädsla eller din nyfikenhet? Pröva att känna dig öppen idag. Det kräver tillit. Kan du lita på att saker och ting löser sig trots allt… eller kanske på grund av allt? Testa att känna dig öppen. Vad kan hända om du släpper din rädsla en stund? Pröva att känna dig öppen idag och tillitsfull.

 

När hjärtat värker

Många filosofer och religiösa tänkare har lagt ned mycket tid på att fundera över de mänskliga lidande. Inom buddhismen säger man att lidandet är sammanbundet med livet och en naturlig del av tillvaron. Kristendomen menar att vi inte får fler prövningar i livet än vad vi klarar av och man ser att elände skapar en inre styrka.

Rom 5: 3-4 Mer än så, vi är stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet skapar uthållighet, uthålligheten fasthet och fastheten hopp. 1 Kor 10:12 Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den.

Filosofen Nierzsche menade att det som inte dödar oss, det härdar oss inför livet. En smula cyniskt, men dock nära sanningen.

En sak kan vi nog komma överens om, vi går alla igenom lidanden i olika former och grader. Det som skiljer oss åt är hur vi väljer att hantera smärtan.

Fly
De flesta av oss söker någon väg att fly ifrån det som gör ont. Vi tröstäter, dricker alkohol, shoppar oss glada eller försöker att ta oss ifrån det som gör ont för att skydda vårt inre. Det är ganska naturligt, för ingen vill ha ont vare sig det gäller i hjärtat eller i kroppen.

Stoppa huvudet i sanden
Sen finns de de av oss som hellre tar till att blunda, som ett försvar. Vi låtsas inte om våra problem och dyker istället in i något som distraherar för att slippa se och känna. Vi kniper ihop ögonen och vägrar att se våra ekonomiska problem, tills kronofogden knackar på dörren. Vi erkänner inte vår tonårsdotters ätstörning eller partnerns alkoholmissbruk.

Naturlig del av livet
Livet kommer att göra ont någon gång. Vi blir lämnade, vi förlorar ett jobb, någon vi älskar dör, vi får en sjukdom eller går igenom en kris. Smärtan är som våra tänkare säger – en del av livet. En sak som är viktigt att komma ihåg är att smärta inte utesluter lycka. Som filosofen Kahlil Gibran skriver ”Samma källa från vilken ert skratt porlar, har ofta varit fylld med era tårar. Och hur kan det vara annorlunda? Ju mer sorgen urholkar er varelse, desto mer glädje kan ni rymma.”

Så vad jag vill säga är att vi inte ska vara rädda för det som gör ont. Det precis som om du spänner dig av rädsla inför tandläkarbesöket, så gör det mer ont.  För den som inte vill se, kommer motgångar, påminnelsen om livets mörkare sidor som en chock.

Att ha ont i hjärtat är inte samma sak som att aldrig mer kunna glädjas. Kärlek och glädje kommer alltid tillbaka till oss. Smärtan kan följa med dig en stund på din resa, men sedan är det viktigt att vinka av den på perrongen. För lidandet i sig är inte ett självändamål. Livet handlar inte om att överleva – det handlar om att levas. Tillåter vi smärta följa med oss för länge är risken att vi släpper ansvaret över våra liv och sveper in oss i martyrmanteln.

Och till sist – du är starkare och mer rustad än du vet om. Som Mark Levengood har sagt ”Det är bara att bryta ihop och gå vidare.”

kråka

Foto: Helena Böling