Etikettarkiv: kontroll

Det är inget fel på dig!

Viktminskning, mat och kroppsacceptans

Då är mina tio dagar vid älven slut. Det är dags att packa väskan och åka hem. Det är med vemod jag åker här ifrån som alltid, men samtidigt ska det blir skönt att åka hem. Det har varit enormt omtumlande dagar. Jag har skrivit en bok! Och inte vilken bok som helst, utan en som handlar om hur man läker sin egen relation till maten och kroppen. Till att börja med kommer den att vara kursmaterial till vårt gäng med blivande Viktminskningsterapeuter, men därefter är tanken att den kommer att tryckas till försäljning. Har inget datum på det ännu.

Gå ned i vikt kan du göra på vilken diet som helst, men livet är inte gjort för att du ska äta dietmat varje dag för resten av livet. Att banta gör att du blir så uppslukad och fokuserad på mat och vikt, vilket i sin tur gör att du ganska snart kommer att bli extra sugen på allt du vägrar låta dig själv att äta. Och när livet och vardagen lägger krokben för dig, får du antingen kämpa med lusten att äta eller kommer att ge efter för den.

Idag finns det massor med forskning som stöder det faktum att dieter inte hjälper dig att gå ned i vikt – tvärtom – bantning skapar övervikt. Det enda som kommer ge dig en hållbar viktminskning är livslånga hälsosamma vanor.

I boken utgår jag från grundprinciperna inom ACT:

1. Det är inget fel på dig
2. Du har allt du behöver för att lyckas.
3. Du är hel och komplett

Så du som kämpar med din relation till maten, du sitter fast i dina tankar och gamla mönster – precis som vi människor gör. Varför – jo därför din hjärna är så otroligt smart och försöker lösa problemet med känslor på samma sätt den löser problemet med en bil som inte vill starta eller en rapport som måste skrivas.

Så du behöver inte ”fixas” du behöver inte ”omprogrammeras” eller ”hjärntvättas” och ”låsas in” – du kan börja idag med att förstå att du – precis som jag – är en helt vanlig människa med helt vanliga känslor.

Boken är din support under tiden du lär dig att förhålla dig till suget utan att ge efter för det. Att hantera stress, inre smärta och tuffa känslor utan att äta eller svälta dig. Att visa dig själv och din kropp självmedkänsla. Och allt detta för att du ska kunna fokusera på det som är viktigt i ditt liv och leva helhjärtat.

Så nu åker jag och pudlarna hem.



Gratis webbinarium om vikt, självmedkänsla och ACT.

Vi lever i ett ätstört samhälle där allt fler kvinnor och män lider av sin övervikt eller av att inte kunna ha en sund relation till maten de äter eller sin egen kropp. Att banta eller gå på diet blir allt vanligare och trots det är det få som verkligen lyckas hålla sin hälsovikt.

Det är svårt att ta hand om sin hälsa och sin vikt så länge du skammar kroppen. I motsatt vad många tror går vägen till en sund hälsovikt genom att du börjar behandla dig själv med medkänsla. Så länge du bantar, så länge du söker efter snabba lösningar på att förändra dig själv kommer du få slåss med vikten. Genom långsiktiga små förändringar i ditt beteende kan du nå resultat till en hållbar viktminskning.

Vill du ha konkreta råd och inspiration till hållbar viktminskning genom ACT och självmedkänsla?
Vill du ha hjälp att förstå hur det kommer sig att du aldrig lyckas med att gå ned i vikt?
Vill du veta mer om e-utbildningen Hållbar viktminskning med ACT?
Är du nyfiken på vad det innebär att arbeta som Viktminskningsterapeut och hur du utbildar dig till en?

Varmt välkommen på ett gratis webbinarium om vikt, självmedkänsla och ACT. 

Tid: Onsdag 18 januari kl 19-20
(Se till att logga in i tid, för verktyget tar bara 100 deltagare och det brukar snabbt fyllas upp. Är det fullt, så kommer du inte in. )

Så här gör du för att komma in i på själva föreläsningen

1. Klicka på
http://annahallen.adobeconnect.com/maria
och välj Enter As a Guest
(OBS – om du brukar lyssna på Annas föreläsningar som kan du ha en cookie som gör att du automatiskt går in på den föreläsningen du lyssna de sist på. Kontrollera att adressen är rätt i webbfönstret)

2. Skriv ditt namn och klicka på Enter Room,

Jag öppnar rummet ca 10 minuter innan start. Det går inte att komma in i ”lokalen” några andra tider.

Inloggningsinformation:
1 Logga in några minuter innan start. Inget www.
Logga in med för- och efternamn. “Enter as a guest”

2 Kontrollera ditt ljud på din dator, detta är inget som jag kan styra från min dator

3 Hör du inget, kontrollera att du inte har “mute” på. Att ljudet verkligen är påkopplat?

4 Är det för tyst trots att du har högsta volymen? Använd din mobils headset i datorn, så hör du tydligare.

5 Du kan inte komma in i ”lokalen” innan jag är där har låst upp

6 Hackar talet och bilden? Du behöver en bättre uppkoppling, inget som jag kan påverka tyvärr.

7 Du behöver ingen bra, ny eller stor dator, bara en bra uppkoppling.

OBS!! Väljer du att lyssna från padda eller mobil så ladda gratis hem appen Adobe Connect och gå in genom den. (Annars blir bilden fel på din skärm och du ser bara hälften.)

Du syns inte och du hörs inte. Jag syns och hörs och du kommunicerar med mig genom en chat. Du ser samma bild som jag och alla andra.

Vi ses!

Vi försöker kontrollera våra känslor och tankar

Alla har vi olika strategier för att hantera våra obehagliga känslor. Det kan vara att vi försöker undvika dem, vi kanske distraherar oss eller äter eller dricker. När vi ser på de hinder som finns framför oss, det vill säga – varför vi inte lever de liv vi önskar så kan det många gånger handla om jobbiga tankar och känslor. Vår stress står i vägen för oss att nå våra mål. Eller vår dåliga självkänsla. Vår oro eller vårt självförakt. För att stå ut med dessa obehagliga känslor har vi en massa olika strategier. Någon kanske jobbar massor, en annan äter godis, en tredje undviker allt som kan framkalla den känslan.

  1. Vad har du försökt med för att undvika obehagliga tankar och känslor?
  2. Hur har det fungerat på sikt?
  3. Vad har det kostat dig?

Kanske äter du choklad för att undvika känslor av självförakt. Det kanske tar bort dina känslor för en kort stund. Men det har kostat dig att du känner ännu mer självförakt, går upp i vikt och blir besviken på dig själv. Eller kanske jobbar du massor för att slippa stress. Det tar bort den akuta stressen i stunden, men på sikt gör det att du förlorat tid med dina barn och dina vänner.

Fundera under dagen på de strategier du har för att undvika vissa tankar och känslor. 1442551288023

Hur chanslösa är vi inte i jakten på det perfekta?

Jag vill fortsätta att prata om perfektionism, för jag har förstått att jag inte är ensam om de känslorna. Någonting som jag har tänkt på länge är hur vi fostras in att vara perfekta av vårt samhälle. Dagligen möts vi via media hur idealbilden av en perfekt kvinna och man ska vara – i reklamen, i teve, tidningar och nu även i sociala medier. Och hur chanslösa är vi inte i jakten på det perfekta? I glappet som bildas mellan det perfekta som vi ser och det vi själva är skapas en smärtsam skam. Därför att någonstans på vägen har vi fått lära oss att – om vi bara skärper oss, tränar mer, äter rätt och blir disciplinerade – då kan vi nå det perfekta. Och vad betyder det? Jo – om du inte är smal, fräsch, ser ung ut – då är det DU som har misslyckats. Därför känner vi skam när vi ser på våra egna kroppar, därför hittar vi sätt att trolla bort våra rynkor, därför gömmer vi oss i stora kläder eller vägrar att gå till badhuset.

Och när vi inte står ut med vår egen skam, ser vi oss omkring och påpekar andras brister. Hur tjock den där kvinnan är, varför inte hon går till frissan eller tänk hur stökigt grannen har hemma hos sig. Det handlar bara egentligen om en enda sak – att vi inte står ut med skammen som skapas i glappet mellan det vi vill vara och det vi är.

Här är några av de områden där vi strävar efter att vara perfekta i

  • Glädje – vi får lära oss tidigt att det är lycka och glädje som räknas. Psykisk ohälsa, depression, sorg, ilska, skam, ångest – är alla skamliga känslor som vi försöker bli av med. Vi vill inte erkänna att obehagliga känslor är en del av livet, precis som glädje och sorg. I strävan efter att ständigt känna sig lyckliga är det många människor som glömmer bort att leva.
  • Kroppen – av alla de områden som en kvinna kan bli perfekt i så är och förblir utseendet det största och mest ångestskapande för majoriteten av kvinnor. Vi bedömer kvinnor utifrån hur de ser ut. Även en kvinna som har viktiga saker att säga, har en betydelsefull tjänst i samhället eller gör fantastiska saker – så bedöms hon efter hur hon ser ut. Vi kvinnor går hela tiden i uppförsbacke i kampen om det perfekta utseendet och lägger ned så mycket energi på tankar kring mat, träning, krämer, kläder och annat som kan påverka glappet mellan det perfekta och det vi är.
  • Föräldraskap – att ge förutsättningar för ditt barn att växa upp och bli perfekta. Och smärtan när det inte blir som du önskat. När ditt barn inte hamnar inom den ramen, kommer skammen krypande. Och så har vi den andra sidan – för oss som inte har barn – det ligger en skam i att inte vara förälder.
  • Pengar – om inte annat för att du alltid kan köpa dig tjänster, kläder, krämer, specialmat som hjälper dig att bygga över glappet. Det är viktigt att tjäna pengar – men kom ihåg att det även ligger en skam i att ha för mycket pengar. Att tjäna för mycket, att köpa för dyra saker, att unna sig ledighet, att leva lite för lyxigt – det är också en skam.

Orkar vi stå emot det perfekta? Kan vi stå ut med glappet mellan det perfekta och det vi själva är? Vet ni vad jag tycker att vi alla ska börja med – vi ska sluta snacka skit om andra. Varje gång det dyker upp en bedömande tanke om någon annan inom dig – tänk att det egentligen handlar om dig själv och din egen skam. Att när du ser brister hos andra – tänk med medkänsla på dig själv och hur enormt hård du är mot dig i din strävan mot det perfekta. Nästa gång du scrollar igenom Facebook och irriteras över andras framgångar eller misslyckanden – ge dig själv medkänsla, trygghet, frid, kärlek eller någon annan varm känsla. Aningen genom att lägga handen över hjärtat eller genom att tänka det. Pröva och se hur det känns.

Kan vi bota sockerknarkandet med mänsklig värme?

Jag har tidigare pratat om sockerberoende och att det i många fall snarare handlar om hetsätning än någon form av beroende. Själva upplevelsen av att ha ett beroende gör att många känner att det handlar om allt eller inget. ”Om jag faller för frestelsen är det kört” och det gör att ”drogen” blir farlig och man gör vad man kan för att undvika den.

Den knarkande råttan
På 70­-talet i USA gjorde men ett test på råttor, där de fick kokain i sin vattenflaska. Råttorna blev beroende av drogen och valde om och om igen flaskan med kokain, trots att de även hade en flaska med vanligt vatten. Man drog slutsatsen att droger är så beroendeframkallande att till och med råttor fastnar för dem. En professor i psykologi, Bruce Alexander, började ifrågasätta experimentet. Råttan placerades i en bur helt själv och den har ingenting annat att göra än att ta droger. Han undrade vad som skulle hända om man testade experimentet på ett annat sätt. Så professorn byggde då en fantastisk råttpark – en stor spännande bur, där råttorna hade färgglada bollar, det bästa fodret en råtta kan tänka sig, tunnlar att upptäcka i och massvis med andra råttor att bekanta sig med – allting en råtta kunde tänkas vilja ha. Vad skulle hända då? I råttparken provade alla råttor både flaskan med vanligt vatten och flaskan med kokain i vattnet. Och vad tror ni hände?

Råttorna i råttparken gillade inte det drogade vattnet. De nästintill undvek det och konsumerade mindre än en fjärdedel av vad de isolerade råttorna använde. Ingen av dem dog av missbruket, medan alla råttor som levde ensamt och olyckligt blev missbrukare av drogen och förkortade livet.

Professorn hävdar att beroende inte skulle bero på drogens kemiska innehåll. Han hävdar istället att beroende är avsaknad av stimulans. Det handlar inte om dig – det handlar om din bur. För när han tog experimentet ytterligare ett steg framåt genom att placera redan beroende råttor i råttparken, visade det sig att de snabbt slutade sitt tunga missbruk och började använda det vanliga vattnet som de andra råttorna.

Vietnam och heroinet
Men hur är det för människor? Vi kan ta exemplet med Vietnamkriget. Time Magazine rapporterade att heroin var lika vanligt som att tugga tuggummi bland de amerikanska soldaterna i Vietnam. Det fanns till och med bevis för detta. 20% av de amerikanska soldaterna hade blivit missbrukare av heroin där, enligt en studie publicerad i Archives of General Psychiatry. Innebar nu detta att de tog med sig sitt missbruk hem? Nej, enligt samma studie, 95% av de missbrukande soldaterna slutade ta droger när de kom hem. Hemmet blev som råttparken, så de ville inte ta drogen längre.

Mänsklig kontakt är botemedlet?
Jag tycker att detta är ganska tankeväckande. Professor Peter Cohen hävdar att människan har ett djupt behov av förbindelse och kontakt med andra människor. Det är så vi blir tillfredsställda. Om vi inte kan få förbindelse med varandra kommer vi försöka hitta en bindning till något annat, snurret på ett roulettehjul, att äta godis eller sticket av en spruta. Han säger att vi borde sluta tala om ”missbruk” helt och hållet, och istället kalla det ”förbindelse”. En heroinmissbrukare har fått en förbindelse till heroinet för att hen inte kunde binda sig med någon eller något annat.

Så motsatsen till missbruk är inte nykterhet. Det är mänsklig kontakt.” säger författaren Johann Hari författaren till boken ”Chasing The Scream: The First and Last Days of the War on Drugs”. I boken tar han upp många exempel på hur människor i olika former av missbruk har fått hjälp att ta sig ur dessa genom att skapa ett meningsfullt liv med varma mänskliga relationer.

Människor är beroende av att komma nära andra. Det som är lite skrämmande är att vi har skapat en miljö och en kultur som utesluter kontakt, eller endast erbjuder en liten del genom internet. Ökningen av missbruk är ett symptom på en djupare sjukdom i vårt sätt att leva ­ att ständigt rikta blicken mot nästa glänsande föremål som vi ska köpa, snarare än de människor som finns runt omkring oss.

Författaren George Monbiot har kallat detta ”en ålder av ensamhet.” Vi har skapat ett samhälle där det är lättare för människor att bli uteslutna från all mänsklig kontakt än någonsin.

Så kanske det inte är konstigt när vi väljer godispåsen en kväll då vi är ensamma framför teven, eller käkar mackor framför datorn. Och om vi vill ta oss ifrån ett sockerberoende eller matmissbruk, ska vi söka efter att fylla vårt liv med mening, mänsklig kontakt och värme.

Eller vad tror du?

 

mouse-family-443297_1280Källa: newsner.com

 

Hur man hanterar en stressig period

Sedan januari har jag byggt upp kroppen under mitt Mitt Bästa Jag-projekt. Det har blivit mycket träning och rörelse, och jag har fokuserat på att bli stark fysiskt. Även små saker som att skaffa en ny kontorsstol, att ofta tänka på att rulla tillbaka axlarna och dra ihop skulderbladen och att försöka få in även korta små yogapass under dagen har gjort en stor skillnad. I början av året gick jag också regelbundet på massage, vilket gjorde under för rygg och nacke. Nu kommer jag ha stor glädje av min kropp, för nu väntar intensiva veckor fram till semestern.

Snart kickar vi igång arbetet med ”Gift vid första ögonkastet” och det kommer att sluka massor av tid. Förra årets inspelning förberedde jag mig med att fylla frysen med matlådor, hänga fram alla olika kläder, skaffa hundvakt och alltid ha väskan full med mellanmål.

Ibland går vi igenom riktigt stressiga perioder av vårt liv. Även om vi söker att skapa balans och stressfria miljöer, så blir det då och då intensivt. Och hu hanterar vi det utan att betala med vår egen hälsa. Ibland räcker det inte med att bara tycka att något är roligt och spännande, även det som är roligt tar energi.

Tänk din egen stresshantering som en vågskål – där det är viktigt att söka efter balans.

Kroppen
Kroppen är den ena vågskålen och du kan göra många saker för att göra den stresstålig.

  • Återhämtning. Stress är inte farligt i sig – men den blir livsfarlig utan återhämtning. Därför är det det viktigaste för dig under en stressig period – återhämtningen. Vila. Lata dig. Meditera. Yoga. Gör andningsövningar.
  • Kosten. Ät mat som ger lång mättnad och jämt blodsocker. Undvik matkickarna, även om hjärnan skriker efter snabba kolhydrater – mata den med ägg, nötter, avokado och bra fetter.
  • Rörelsen. Träningen är oftast den första vi prioriterar bort när vi är som mest stressade. Men träningen är den bästa vaccinationen mot stress. All rörelse räknas, så stoppa in vardagsmotion som att gå i trappan istället för att ta hissen, gör några knäböj, en solhälsning, ta en längre runda med hunden.
  • Dagsljus. Se till att sticka ut näsan utanför dörren så du får vind, luft och framför allt den livsviktiga solen.
  • Aktiviteter. Gör något litet roligt varje dag – för din skull. Datorspel, köp en blomma till dig själv, ring din bästa vän, krama någon, ha sex, läs en tidning, se ett avsnitt av din favoritserie – bara för din skull!

Tankarna
I den andra vågskålen har du dina tankar, de som ofta ställer de där orimliga kraven på dig. De som talar om allt du måste och borde. Där är det också viktigt att jobba med din stress.

  • Gör en sak i taget. Stäng ned mejlprogrammet och telefonen när du är kreativ. Bestäm vilka timmar under dagen du svarar på mejl och telefonsamtal. Om du ska jobba hemma, så avsett en viss tid för det och då gör du bara det och inte läser läxorna med barnen samtidigt.
  • Be om hjälp. Ingen är en superhjälte – inte ens du. Fråga familjen – Hur kan vi lösa det här? Fråga chefen, kollegan – Kan ni hjälpa mig att prioritera? Be grannarna, vännerna, släkten om handling, barnpassning, hundvakt eller det som kan underlätta för dig.
  • Planera, planera, planera. Skriv tre att-göra-listor. En övergripande över hela ”stress”-perioden. En för veckan. Och en för dagen. Då får du en bättre överblick och upplever större kontroll.
  • Sänk ribban. Halvbra saker är också bra. Fundera över om dina stressprojekt är viktigare än din hälsa? Öva dig i att släppa på kontrollen och acceptera att du just nu inte är strålande – utan tillräckligt bra.
  • Självmedkänsla. Öva dig i att behandla dig själv som din bästa vän. Peppa istället för gräla, beröm istället för att kritisera. Lägg båda händerna över hjärtat då och då och erkänn att det är tufft just nu och önska dig själv trygghet, kärlek och frid.

Så – nu kör vi!

balans

Halvtid – 50 dagar till MBJ

Då är vi här. Vi har lagt 50 dagar bakom oss och har 50 dagar framför oss. Om 50 dagar var det 100 dagar sedan vi startade MBJ-projektet, för att nå vårt bästa jag.  Det är dags att sammanfatta den tiden som har gått och fundera på om du behöver justera dina vanor, lägga i en växel eller dra ned på tempot.

Har du kvar dina mål? De som du funderade över för 50 dagar sedan? Kika gärna på vår samlingssida för MBJ-projektet för där finns allt vi har arbetat med samlat så det är enkelt för dig att skriva ut och jobba vidare med.

Ta nu ett blankt papper och svara på följande frågor

  • Vilka vanor/mål har varit lätta att arbeta med?
  • Vilka vanor/mål har varit svåra att arbeta med?
  • När jag funderar kring det som har varit lätt, respektive svårt – vad kan jag göra för att hjälpa mig själv med det som är svårt?
  • Behöver jag omformulera mina vanor/mål t.ex sänka eller öka ambitionen, skaffa ett ny vana eller ett mål att arbeta med?
  • Skriv ned allt bra du har gjort för dig själv och ditt bästa jag under dessa 50 dagar.

2015-03-11_07.47.48

Mina 50 dagar

Vilka vanor/mål har varit lätta att arbeta med? 
Det har varit lätt att undvika socker och gluten. Visst har det hänt att det har slunkit ned något, men jag har känslan av att de gångerna går att räkna på ena handens fingrar. Jag är inte arg på mig själv för det, för jag betalar trots allt med en svullen mage och kryp i kroppen när jag gör undantag.

Det har också varit lätt att träna – springa 3 mil i veckan och styrketräna. Det är fortfarande trögt att gå till gymmet, men jag älskar att vara där så det är inga problem att komma över tröskeln. Att komma ut i spåret är lekande lätt och nu när höfter och rygg inte värker lika mycket är det ännu lättare.

Vilka vanor/mål har varit svåra att arbeta med?
Det som jag trodde skulle bli det lättaste, har varit det svåraste och det är min mindfulness. Jag bestämde mig från början att ställa klockan 15 minuter tidigare på morgonen så jag kunde använda den kvarten till meditation. Men det gick några gånger, sedan vägrade kroppen att samarbeta. Jag försökte några gånger att pressa mig själv, men jag blev bara olycklig på det. Då släppte jag taget och pausade en stund och efter ett tag kom lusten av sig själv. Nu ställer jag inte klockan längre, utan jag tar min mindfulnessstund när som helst under dagen. Ibland blir det fem minuter ibland blir det trettio.

När jag funderar kring det som har varit lätt, respektive svårt – vad kan jag göra för att hjälpa mig själv med det som är svårt? 
Jag kommer att tänka på min hund Selma. Hon tyckte inte om att duscha, trodde jag, eftersom det alltid var så svårt att få in henne i duschen. Jag tryckte in henne och hon stretade emot. Sen fick jag använda stränga rösten och hålla i henne för att hon skulle stanna kvar medan jag duschade henne. Jag fick rådet att visa Selma mer respekt under vårt samarbete och lyssna på henne och då slog det mig att jag kanske skulle prova det under våra duschstunder. Så nästa gång satte jag mig på huk vid henne och pekade på duschen. Hon tittade moloket på mig, men gick lugnt och ställde sig i duschen och när jag försiktigt tvättade henne stod hon kvar. Sedan dess har vi aldrig problem med tvätten, jag säger bara till henne att nu ska vi duscha och hon går självmant in i badrummet.

Jag tror det är samma sak med min mindfulness. Jag kan inte disciplinera mitt övande, utan lyssna in min kropp. Visa mer respekt för min längtan efter att koppla av med meditation och att lusten kommer när jag lyssnar istället för tvingar. Jag får återigen en intressant bekräftelse på att jag ska söka motivationen – inte disciplinen.

Behöver jag omformulera mina vanor/mål t.ex sänka eller öka ambitionen, skaffa ett ny vana eller ett mål att arbeta med?
Jag är frestad att formulera ännu en vana, som ska handla om yogan. Men nej. Jag nöjer mig med de vanor som går bra och fortsätter med det 50 dagar till för att de riktigt ska sätta sig. Om jag vill yoga lite oftare, så kommer jag göra det av glädje och lust.

Skriv ned allt bra du har gjort för dig själv och ditt bästa jag under dessa 50 dagar.
Jag har tränat styrketräning, joggat eller powerwalkat 40 dagar av 50! Det är drygt 5 dagar per veckan. Jag har ätit bra – mycket grönt, bra fett, hemlagat, ekologiskt och lite kolhydrater. Jag har druckit mindre vin och bara några få tillfällen ätit gluten och socker. Jag vill mig själv väl och vill arbeta mot att skapa mer mindfulness i mitt liv. Jag övar ofta mindfulness med vardagsövningar och ibland får jag en stund med meditation.

Utöver det gör jag massor av bra saker för mig själv – ökar på det sociala, tar hand om surdegar som stressar, ser över min fritid, har lagt in mer bön och andlighet.

Tack mig!

 

Hur du blir av med de energislukande surdegarna

Alla har vi dem. De där eländiga surdegarna som ligger någonstans och snor av energin. Oavsett vi tänker på dem eller inte så finns de där och får oss att må dåligt. Det kan vara i princip vad som helst som du vet att du måste göra förr eller senare – men bara orkar inte eller kan inte eller vill inte ta itu  med just nu.

Många av oss sitter på jobbet och betar av saker som dyker upp hela tiden och vi hinner inte uppbåda energi att ta itu med det där som vi egentligen borde. Och medan vi släcker små bränder, jäser vår surdeg och för varje liten stund vi inte tar itu med den tar den lite mer av vår kraft. Det kan vara allt från bokföring till att städa ut garaget hemma, ringa det där jobbiga samtalet eller sortera vinterkläderna. Att skjuta upp något som vi tycker är jobbigt är det mest slösaktiga vi kan göra med vår egen kraft och energi. Det stressar mer än att ta itu med det. 

Jag har gått runt med massor av surdegar, vilket gör att jag aldrig känner mig riktigt ledig – för jag borde ta tag i bokföringen eller marknadsföringen. Men den senaste tiden har jag aktivt börjat arbeta för att skapa en värdefull fritid och då är ett av målen att göra mig av med dessa surdegar. Så steg för steg börjar jag baka bröd av dem istället för att skjuta dem ifrån mig.

Du hanterar dina energislukande projekt på följande sätt.

  1.  skriv ned dem – när du har dem på ett papper slipper de ta plats i ditt huvud
  2. lägg ned minst 20 minuter varje dag på att bli av med dem. Du behöver börja någonstans och att bara att lägga ned 20 minuter på projektet kommer att ge dig större frid både direkt och på sikt.
  3. var din egen arbetsledare och gör alltid tre stycken att-göra-listor
    a) Att göra denna månad
    b) Att göra denna vecka
    c) Att göra idag.
    På så sätt kan du alltid påminna dig om att fokusera på det som är viktigast. Ibland behöver vi stänga ned datorns alla program, sätta telefonen på ljudlös och bara fokusera på ETT projekt. Annars kommer du känna det som om du inte får något gjort, när du hela tiden blir avbruten av mejl, facebook och telefonen.

energi

Rusta dig själv för dagens händelser

När vi är stressade har vi mycket svårare att fatta kloka beslut. Det beror på att det är vår primitiva del av hjärnan som är inkopplad – ”det heta systemet” som forskare kallar det för. Om du känner dig sugen på choklad när du har ett jobbigt samtal att ringa kommer du med större sannolikhet att äta chokladen, än om du blir sugen på choklad under en lugn och harmonisk dag. Det heta systemet vill ha saker och ting tillfredsställda NU. Medan när du använder den logiska delen av din hjärna det ”kalla systemet” kan du avstå i väntan på en belöning på sikt – som att du kommer i dina favoritjeans om du inte äter choklad på vardagar.

När du får ett nej på din jobbansökan en dag då solen skiner, du har planerat en trevlig helg och precis skickat ut flera andra ansökningar så känns det där nejet helt okej. tråkigt visst, men inte hela världen. Om du får ett nej en dag då du är stressad kan det kännas som en katastrof. Det handlar inte om det som händer, det handlar om hur du upplever det som händer dig.

I mindfulness övar du dig på att ta emot det som händer, se det för vad det är och acceptera det. Det hjälper dig att reagera som om det hade varit en bra dag. Det gör att du lättare kan hantera det som behöver hanteras och handla utifrån det. Du kan koppla bort det ”heta systemet” i hjärnan och välja att göra det du har bestämt dig för.

Om du upplever något obehagligt, kan det räcka med att du lyssnar på en kort mindfulness övning för att hantera din känslor bättre efteråt. Gör tre minuters mindfulness nu – så blir du bättre rustad för dagens händelser.


IMG_20150227_064733

Vecka 3 innebär ofta en motivationssvacka

81 dagar kvar till Valborg och MBJ-projektets milstolpe. Söndagen är en skön dag för mig att sammanfatta veckan och blicka framåt.

Svacka i motivationen
Nu har vi hållit på några veckor med MBJ-projektet och det brukar innebära en liten svacka. Motivationen du hade från början är inte lika stark, det har säkert hänt saker som lagt krokben för dina ambitioner och då plötsligt tappar du inspirationen. Ingen fara – nu vet du om vad som kan hända – så då är det lättare att fånga upp motivationen igen.

  • Planera veckan som kommer
  • Leta reda på det som du tycker är roligt med MBJ – så är det lättare att få tag i motivationen igen.
  • Använd dina eventuella snedsteg som pinnar på en stege att klättra på. Tänk – vad har jag lärt mig på det här?
  • Gå tillbaka i din MBJ-bok eller i dina anteckningar för att hitta styrka och inspiration.
  • Skriv ned allt bra du har gjort denna vecka istället för allt du inte har gjort.

Min vecka
har handlat mycket om Selma, som opererades förra fredagen. Det har gått så bra och allting läker fint, men hon har varit medtagen och behövt passas för att inte ge sig på styngnen på magen. Det har inneburit lite färre promenader och träningspass för mig, eftersom jag inte hur som helst har kunnat lämna henne. Det är för märkligt hur de närmsta veckorna hela tiden lägger krokben för mina MBJ-planer. Men det är en god övning i att vara nöjd med den prestationen som livet tillåter.

Träningen
Jag har hunnit med att träna tre gånger denna vecka och försökt att köra några hemmapass med lite egen styrketräning. Inga promenader, men så får det bli just nu. Jag ska alldeles straxt ge mig ut i spåret och njuta av snö och sol.

Maten
Maten fungerar bra. Även om det blev några extra glas vin i veckan eftersom jag var på releasefest för min fina vän Åses ”56Kilo” nya bok Ät och Njut. Har också känt ett större sug eftersom jag suttit mycket mera still denna vecka än jag brukar. Det gör mig rastlöst och rastlösheten skapar sug.

Mindfulness
Jag har inte varit lika regelbunden med min mindfulness och jag vet egentligen inte riktigt varför. Jag hoppar över träningen och hittar anledningar till att strunta i det. Det måste jag fundera över vad det beror på. 2015-02-08_09.37.25