Etikettarkiv: separationer

Att skapa en ram runt en bottenlös tillvaro

När livet plötsligt inte blir som man planerat och tänkt sig, bubblar det upp många olika känslor. Den första veckan efter separationen kände jag avgrundsdjup sorg. Det var som att falla utan botten. Men sorg och starka känslor skrämmer inte mig idag, jag har lärt mig att sorg inte är något du kan smita ifrån för den kommer alltid ikapp dig förr eller senare. Sorgen fick ta plats.

Jag hade mina närmsta vänner att prata med. Min bror och hans fru att umgås med. Och att vara där jag mår som allra bäst – på vårt landställe – kändes helande.

Andra veckan sa en av mina vänner till mig ”Nu räcker det Maria, nu måste du börja bygga upp dig själv. Ät tre gånger om dagen, rör på dig och yoga!” Även om jag inte hade lust till något av det, skapade jag mig ett schema med rutiner. På morgonen ska jag göra mig en citronshot, sedan yoga och arbeta en stund med min foamroll. På förmiddagen blir det rörelse i form av cykling, promenader och lättare styrketräning. Frukost, lunch och middag. 10 000 steg i form av hundpromenad. Vitaminer varje dag. Bygg upp. Bli stark i kroppen för att hjälpa själen att läka. Och visst finns det stunder där hela jag inte vill göra situps, men 10 minuters styrketräning klarar jag av. Så låga krav som möjligt, det viktigaste är att det blir gjort.

Självklart vet jag att det viktigaste är att vara snäll mot mig själv. Behöver jag sova, så sover jag. Behöver jag gråta, så gråter jag. Schemat och mina rutiner är en ram runt min tillvaro, när allting annat gungar.

Det spännande är trots allt att upptäcka hur stark jag är. Och att det finns en enorm styrka i att tillåta sig att var svag och tillåta sorg. För mitt i sorgen finns glädjen och skrattet. 

Starkare än för 11 år sedan

”Om du är starkare när du går ur en relation än vad du var när du gick in i den, då vet du att det var en bra relation” sa han under vår första dejt för 11 år sedan.  Nu har han och jag har valt att gå skilda vägar. Starkare och klokare än vad vi var då.

Han är min bästa vän och den människa jag har delat en fjärdedel av mitt liv tillsammans med. Det finns igen osämja mellan oss och jag är tacksam över att få ha varit en del av honom och hans familjs liv. Vi lämnar inte ljusa minnen bakom oss, vi bär dem med oss.

Men självklart är det tungt, förbannat tungt, eftersom vi trodde att vi var livskamrater. Vi planerade en framtid tillsammans och investerade i varandra. Det gör ont att skiljas och att inte längre vara den människa som jag var som hans livskamrat. Jag befinner mig just nu på landet och njuter av den läkningen som närvaron här erbjuder.  Och det får ta tid att komma tillbaka till full kraft.

Så tack för ditt tålamod med min frånvaro. Jag har behövt tid för att möta sorgen och bygga upp mig själv igen. Jag är på väg tillbaka och känner mig starkare och klokare än någonsin.

Faktum är att jag har haft otrolig nytta av att arbeta med mitt bästa jag. Varje dag har jag rutiner som har med min hälsa att göra – äta rätt saker, röra på mig, yoga och träna mitt knä. Det är otroligt skönt att luta sig mot, när saker och ting omkring en känns osäkert.

Till mina klienter vill jag säga att mitt arbete kommer att fortsätta som planerat i höst. För dig som följer mig här, så kommer jag fortsätta att blogga och lägga ut mindfulness. Jag ser fram mot att möta dig här och vi har en spännande tid framför oss.

Tack för att du läser min blogg.

 

Livet består av möten och skilsmässor

Igår var en intensiv dag på många sätt. Så full av blandade känslor att när min sambo på kvällen frågade hur dagen hade varit orkade jag inte prata om det. Istället satte jag mig framför SVTplay och frossade i deras spännande satsning Par i terapi. Det var skönt att iaktta andras känslor istället för att fundera över mina egna. Ibland är det precis det vi behöver, en liten känslomässig flykt för att allt ska hinna landa i vårt inre.

På lite vingliga efter morgonens kiropraktorbesök ben tog jag mig till ett café på St:Eriksplan där jag skulle träffa en bloggkollega. Vi har bara haft kontakt via de sociala medierna tidigare, men arbetar inom samma område och skriver om samma saker. När hon nu var i Stockholm, frågade hon om vi kunde ses. Det blev ett mycket spännande möte. Charlotte och jag hade många knytpunkter och i det en och halvtimme långa mötet kände vi att detta kunde vara början på en stark vänskap. Charlotte bloggar, arbetar som redaktör, författare och journalist, när hon inte föreläser, håller utbildning tillsammans med sin man och coachar både par och enskilda.

100% Charlotte

Efter vårt intensiva möte åkte jag hem till vovven och hade en del klientarbete innan det var dags att åter åka in till stan. Det var dags för det sista mötet med min psykoterapeut. Vi har setts 50 timmar utspritt under ett par år och nu hade vår sista timme kommit. När man går i terapi så skapar man starka band till sin terapeut, denna människa som får veta saker om en själv som ingen annan vet. Men det finns en god anledning till att avsluta en terapi efter en tid och det är bland annat för att avsked är oerhört lärorikt. Det är precis som barnet som en dag behöver uppleva sin självständighet och känna att det klarar sig på egen hand utan sina föräldrar. I terapi får vi dessutom med oss en bild av ett bra avslut, vilket det är få tillfällen i livet vi får uppleva. Jag fällde några tårar och det kändes både läskigt och smärtsamt att inte längre sitta i hennes terapistolen.

Möten och skilsmässor. Jag känner mig lite känslomässigt bakfull. På ett bra sätt. Men det är ju så här livet är. Vi möter andra människor och vi skiljs ifrån dem. Blir berörda och berör andra. Fast kanske inte allt på en och samma dag.

Tack för att jag fick skriva om det. Det var skönt.