Etikettarkiv: självkritik

Hur motiverar du dig själv?

Motivation och självmedkänsla

Tänk dig ett barn som kommer hem till sina föräldrar med ett prov i rättstavning som har gått riktigt dåligt. Barnet är ledsen och känner sig misslyckad, kanske till och med lite rädd över hur föräldrarna ska reagera. Nu finns det två olika sätt som föräldrarna kan reagera på. antingen säger de:

– Men vad dåligt av dig! Kan du inte stava bättre än så här? Vi som har hjälp dig med läxorna hela tiden och det här är tacken. Nu får du ta och skärpa dig om du överhuvud taget ska kunna kunna få ett jobb i framtiden.
eller
– Vi förstår att det gör ont att inte klara alla frågorna, vi vet att du har kämpat med dina läxor. Men det är helt okej, alla skriver prov som de inte är nöjda med. Hur kan vi göra för att hjälpa och stötta dig?

Vilken av de två sätten kommer att hjälpa barnet att bli bättre på sitt test nästa gång? Kanske jobbar barnet ännu hårdare av båda sätten att motivera hen, men i det första kommer troligen innebära skamkänslor och oro vilket på sikt gör att barnet tappar motivation och glädje.

Jag undrar hur du motiverar dig själv när du har misslyckats med något? Om du för hundrade gången går upp i vikt efter en bantningskur eller inte får jobbet du sökte eller stakar dig under presentationen för kollegorna eller bränner vid maten till gästerna. På vilket sätt behandlar du dig då? Jag skulle säga att de flesta av oss säger hemska saker till oss själva. Vi talar om vad dåliga vi är som misslyckas. Men vad händer då? Skärper vi oss? Ja, kanske en litet tag, men samtidigt reagerar vår kropp som vid en hotsituation. Den producerar kortisol och adrenalin, vilket skapar stress hos oss. Det är svårt att prestera på topp när vi både känner oss stressade och misslyckade.

Du vet hur du ska göra för att vara varm och vänlig mot dina vänner, mot dina barn och mot människor och djur du bryr dig om. Jag vill att du övar dig på att använda samma vänlighet mot dig själv idag. När du känner stress, oro eller tycker att något inte går som du hoppas – stanna upp ett ögonblick och fråga dig själv – Hur kan jag hjälpa mig själv just nu? Bara den enkla mening kan få dig att vända perspektiv. Pröva och se hur du mår när du får den frågan.

Vägen till att älska och acceptera sin egen kropp

Att älska sin egen kropp borde vara lika naturligt som att älska sina barn eller sin livskamrat. Det är din kropp och den ger dig njutning, den tar dig framåt, den uttrycker känslor och berättar för dig hur du mår. Den är helt enkelt fantastisk. Och trots det står du framför spegeln och tänker elaka saker om den. Trots allt gott den gör för dig så gömmer du den i stora plagg, skäms över den eller till och med hatar den för att den inte ser ut som kropparna i tidningen eller på teve. Tänk om du sa samma sak till dina barn eller din bästa vän, som du säger om din egen kropp? Hur skulle de känna och må då? Antagligen precis på samma sätt som du mår när du hackar på dig själv för att din egen kropp inte ser ut som du vill att den ska göra.

Att banta eller att acceptera
Så du börjar din dag med att bestämma dig för att träna eller banta. Sen ställer du dig på vågen och besvikelsen över den siffran du ser gör att du helst vill rusa till Pressbyrån och köpa en påse smågodis att trösta dig med. Men tänk om vi för ett ögonblick bara ska stanna upp innan du kliver upp på vågen och se vad det är du gör.

Din längtan efter att vara smal/vältränad/snygg/ung står för en längtan efter att vara omtyckt, beundrad och älskad. Du har villigt accepterat en ytlig syn som finns i vårt samhälle om hur man ska se ut för att vara lycklig. Den ytliga bilden är en lögn. Precis som om jag sa till dig att ”För att bli riktigt lycklig och framgångsrik behöver du jobba som tandläkare.” Vissa tandläkare är lyckliga och framgångsrika, men troligen beror det inte på att de är tandläkare utan på andra saker i deras liv. Men det vore ju enorm larvigt om alla helt plötsligt började plugga till eller jobba som tandläkare. Bara för att de hade gått på min lögn.

Ett första steg mot att älska din egna kropp är att se igenom den ytliga lögnen om att smal är lika med lycklig. Stanna upp och se till vad som gör dig lycklig just nu – inte imorgon eller om tre månader eller när du vinner på lotto – utan nu.

Tänk om du skulle acceptera din kropp som den ser ut just nu – vad skulle hända då? Hur skulle du må? Hur skulle ditt liv se ut?

vacker

Många mål på vägen
Mitt Bästa Jag kanske inte behöver handla om att gå ned i vikt, bli muskulös eller snyggare – Mitt Bästa Jag kanske kan få handla om att älska och acceptera din kropp och jobba med att vara lycklig nu. För om du älskade och accepterade din kropp precis som den är kanske du skulle välja helt andra träningsformer, kanske du inte skulle ha samma behov av att tröstäta, kanske du skulle kunna ha lättare att koppla av och vara mindre stressad.

Men den kärleken är ingenting vi får bara vi beslutar oss för det. Men vi kan besluta oss för att i detta nu börja arbeta mot att acceptera och älska oss själva som vi är. Och se att det också är ett långsiktigt mål, som består av flera små delmål.

1. Börja först och främst med att skriva ned de saker som gör dig glad just nu. Lyckan finns inte bakom hörnet – den finns i just detta ögonblick. Små ting som kan få ditt hjärta att le. Se till att de finns med i din vardag – varje dag.

2. Sen skriver du ned de saker som du hindrar dig att göra för att du inte känner dig tillräckligt fin. Som att dejta, att träna på gym, att söka nytt jobb, att köpa snygga underkläder. Dessa saker blir dina delmål. Öva dig i att göra alla de där sakerna som du hela tiden skjuter framför dig.

3. Ta hand om din smärta. Det gör ont att inte älska sin egen kropp. Det värker i hjärtat när du tänker elaka tankar om dig själv eller tror att andra bedömer ditt utseende. Det ligger mycket skamkänslor i det, som vi ofta försöker gömma undan. Ta hand om dessa känslor. Prata med någon om dem, skriv ned dem, möt dig själv och din smärta i meditationen. Genom att våga se det som gör ont och förlåta dig själv för alla elaka ord är du ett steg närmare att älska och acceptera dig själv.

Andra saker som kan bli till dina delmål:

  • Köpa kläder som du är snygg i just nu och göra dig av med alla kläder-som-jag-kan-ha-när-jag-blir-smal-någon-gång.
  • Pröva göra nya saker med din kropp – som att gå på ett helt nytt träningspass, rida, lära dig en ny dans, älska på en ovanlig plats, leka, spela teater, lära dig att gå på händer.
  • Öva dig i att berätta för dig själv vad din kropp har för bra egenskaper istället för hur den ser ut. Som att jag har starka vader, jag är vig, jag är snabb, jag är kramgo, jag är len, jag luktar gott, jag kan sitta i lotusställning osv.
  • Ställ undan vågen!
  • Öva dig i att ta emot smek och massage. Smörj in din egen kropp, gå på massage, koncentrera dig på vad huden säger istället för att tänka på hur du måste kännas eller upplevas att ta på.
  • Sluta banta omedelbart – hjälp dig själv istället till livslånga sunda vanor.

vacker

Vi behöver vår egen värme och förståelse

Vi fortsätter vår resa för att stärka kroppens självkänsla. Att upptäcka att man inte lever det liv man lever därför att man inte ser ut som man vill, är en ganska smärtsam upptäckt. Kanske vi längtar efter att vara friare, ta större plats, gå till badhuset, köpa vilka kläder vi vill, ha mer sex, känna större glädje och självförtroende. Men det är också viktigt att se de saker vi hindrar oss att göra, så vi kan börja göra dem istället. Det innebär inte att du ska göra våld på dig själv och genast börja springa runt naken hemma framför din förvånade partner. Utan istället medvetet ta små steg i riktning mot det du tycker är viktigt. Att istället för att säga att du ska göra det när du har gått ned i vikt, så provar du att göra det nu.

Självkritik
Den där självkritiska rösten inom dig som berättar hur du ser ut och att du borde skärpa dig, finns där för att hjälpa dig att ta dig framåt i livet. Men någonstans på vägen har den blivit alldeles för kall och hård. De saker du säger om din egen kropp, skulle du inte säga till ditt barn eller till din vän, men mot dig själv är du sträng och till och med elak.

Försök att uppmärksamma den här kritiska rösten och ge den gärna ett namn. Det vill säga att du ser den som en del av dig, men den är inte hela dig. Den är till exempel ”stränga jag” eller ”negativa rösten” eller ”kraxande korpen”. Uppmärksamma när den kommer igång och vad det är den egentligen säger. Och istället för att hjälpa dig, så får den här rösten dig att bli ledsen, känna dig misslyckad och hopplös.

Självempati
När vi har lyssnat för mycket på den där negativa rösten inom oss själva, behöver vi visa oss själva lite mer omtanke. Precis som vi skulle göra med en vän som hade blivit utskälld eller barn som hade blivit mobbad i skolan. Vi skulle ge värme och förståelse, trösta och stötta. Och det är precis vad vi också behöver. När vi har mobbat oss själva och sagt elaka ord, så behöver vi ta hand om det där obemötta behovet av medkänsla inom oss. Det kan vi göra genom att:

  • göra något som du njuter av och ger lugn och välbehag, som ett varmt bad eller en massage.
  • öva dig i tacksamhet och fundera ut saker du är tacksam över i ditt liv.
  • mindfulnessövning
  • göra något litet varje dag, som går i riktning mot ett långsiktigt mål.
  • gör något bara för din skull, något som du tycker om att göra.
  • skriv en lång lista på saker som gör dig glad och se till att göra dessa saker ofta
  • boka in egentid med dig själv i din kalender.

Mindfulness
Ett viktigt steg i att börja tycka mer om oss själva och vår kropp är mindfulness. Det finns forskning som visar att de områden i hjärnan där vi känner empati, stärks på cellnivå när vi regelbundet utövar mindfulness. Ge dig själv den presenten. Du har råd med att vika 10 minuter om dagen för en mindfulnessövning. Det kan bli en investering för livet.

självmedkänsla

 

Jag gjorde mig själv ledsen med alla hårda ord

Jag gjorde det igen. Mina tankar smet in i gamla välkända spår och utan att jag reflekterade över det tänkte jag plötsligt elaka saker om mig själv. Det gick på ett kort ögonblick, men tankarna var så välbekanta att jag inte la märket till dem.

Det var först ett dygn senare som jag på allvar började fundera över varför jag kände mig så ledsen. Och insåg att det var för att jag hade tänkt elaka saker om mig själv – och när jag tänker elaka saker om mig själv går luften ur mig och plötsligt ”glömmer” jag bort att meditera. Plötsligt stoppar jag i mig ännu en portion mat och äter något som jag vet att min kropp inte behöver eller mår bra av. Plötsligt orkar jag inte göra annat än att att bara ligga i soffan.

En planta växer inte om den inte för luft, vatten, sol och näring. Ett barn utvecklas inte till sin fulla potential om det bara får hårda ord, skuld och stränga regler.

Hur kommer det sig att vi tror att vi ska växa som människor och älska livet om vi säger elaka saker till oss själva? 

Så hur gör vi när det händer? Hur vänder vi våra tankar?

1. Lyssna ett ögonblick till vad du säger till dig själv. Eller om du inte kan urskilja dina tankar – känn efter vad du känner.

2. Acceptera den tanken och känslan. Du har dessa tankar och känslor. Du är inte dessa tankar och känslor.

3. Vad behöver du? Och då menar jag inte något sött, en cigarett eller ett glas vin – suget efter dessa saker är enbart en symptom på ditt sug efter något annat – som förståelse, bekräftelse, värme, ovillkorlig kärlek.

4. Se om det är möjligt att ge dig själv det du behöver. Om det känns svårt – säg det högt eller skriv ned det. ”Jag ger mig själv kärlek” ”Jag ger mig själv tröst”.

Tack för att jag får berätta det här för dig. Nu ska jag ge mig själv den trösten, kärleken och medkänslan jag behöver. Ge dig själv det du med.

kärlek

Ibland får man vända sig om och titta Självkritiken i ögonen

Håret på ända. Samma kläder sedan i lördags. Kan inte minnas om jag har duschat idag. Sambon har servat med lunch och middag, samt  lämnat och hämtat vovven på dagis. Själv har jag skrivit oavbrutet sedan i fredags. Texter om mindfulness, om gluten, mjölk och socker. Ord om glädjen i att äta och att tillreda mat, om meditation, om att vara i nuet. Recept på mjölk- och glutenfria efterrätter, linssoppa, bröd och lasagne. Hela tiden har Självkritiken hängt över min axel och synat vad jag har gjort. Granskat mina texter med kritisk blick och skakat på huvudet åt min kunskap.
– Vad vet du egentligen? säger han och smackar hånfullt med läpparna.

Så ibland har jag varit tvungen att gå in i rummet där min sambo sitter och berätta för honom hur bra jag är. Bara för att överrösta Självkritiken en liten stund och för att jag vet att min livskamrat varken ser eller hör min osynliga ovän. Ibland har det räckt att blunda och trycka in näsan i en mjuk päls eller hålla i en varm tass en stund, för att Självkritiken ska glömma bort mig. Eller så har jag ringt mamma eller pratat med min kollega och berättat hur otroligt mycket jag har hunnit med. Det brukar linda in mig i bomull en stund, så jag hör Självkritiken gnisslande stämma sämre.

Och vet ni vad? Det blir nog bra trots allt. Ibland har han ju  rätt när han står där bredvid mig och pekar på ett ord som låter knasigt eller en mening som behöver omstruktureras. Om han bara var lite snällare när han visade mig misstagen, så skulle jag nog trivas bättre i hans sällskap. Eller också är det jag som är lite hudlös efter att ha skrivit lite för mycket, lite för länge.

Ja, vad vet jag egentligen? Jag vet att ibland får man vända sig om och titta Självkritiken rakt i ögonen och säga 
– D
et inte är lätt att vara människa och operfekt. Kan vi hjälpas åt att göra det så bra det går trots allt? Om du ska hålla på att tjata så där högt i mitt öra hela tiden, så är det svårt för mig att tänka, så vill du vara vänlig att prata lite tystare och snällare? Tack. 

Och nu ska jag be honom att gå och lägga sig. För själv tänkte jag ta och hålla mig borta från tangenterna en stund. Till imorgon i alla fall.

Men jag klarade det. Jag har skrivit sista raden på vår bok.

Tack för att du läser min blogg.