Etikettarkiv: självmedkänsla

Rattar du också in taskighetskanalen på din mentala radio?

Sitter i soffan med en kopp kaffe, datorn och pudlarna och slår på mig själv. Inte vad jag brukar tycka om att göra på en fredagsmorgon, men när jag vaknade i morse var jag så vansinnigt trött. Jag orkar inte yoga. Jag orkar inte träna. Jag orkar inte blogga eller lägga ut #dagensmindfulness på Instagram. Jag orkar inte vara duktig. I ett sådant läge kanske det vore på sin plats att vara riktigt snäll mot sig själv – jag kunde klappa mig själv på kinden och säga att det är okej. Ge mig själv en lugn frukost med skön musik i bakgrunden. Men icke sa nicke. Istället rattar jag in taskighetskanalen på min mentala radio och får lyssna på vilken lat och hopplös person jag är. Tror ni att det hjälper mig att må bättre?

Men vad i…?! Hur kommer detta sig? Hormoner? Dålig självkänsla? Taskig barndom? Nej. Möjligtvis lite hormonbrist. Att vara motivationslös och trött kan handla om att jag körde slut på mitt dopamin igår. Jag hade en lite väl lång arbetsdag igår plus att jag har varit tröttare över lag sedan knäoperationen. För lite återhämtning gör att man snabbt knaprar i sig gladhormonerna.

Jag är inte ensam om att ha taskighetskanalen som motivation. Av någon märklig anledning menar forskare idag att vi tror att vi hjälper oss själva genom att mobba oss. Om jag tänker ”Upp ur soffan din tjockis” så inbillar jag mig at jag kommer att få kraft om motivation och glatt skutta ut i löpspåret. Men det är ju inte sant.

Vad händer i hjärnan?
När du är självkritisk och klankar ned på dig själv, väcks rädsla och triggar samma områden i hjärnan som då vi är utsatta för hot utifrån. En liten del av hjärnan som kallas för amygdala reagerar med kamp-flyktbeteenden och vi får ett påslag av stresshormonerna kortisol och adrenalin.

När du istället visar självmedkänsla för dig själv kopplar hjärnan istället in systemet för omsorg och omhändertagande, enligt forskningen. Det sänker blodtrycket och aktiverar må bra-hormoner som oxytocin. Det fungerar automatiskt när vi blir stöttade av andra, men sätter igång också när vi ger oss själva vänlighet.

Självmedkänsla handlar inte om att du är bättre än andra, utan om att du är en helt vanlig människa som är värd lika mycket som alla andra. En människa som har det svårt emellanåt och då är värd vänlighet. Även från dig själv.

Så nu ska jag publicera det här inlägget och istället ge mig själv en lång skön dusch. Idag behöver jag min egen kärlek, inte kritik. Puss på mig.

Kära jag… förlåt mig!

Har du svikit dig själv igen? Har du ätit fel, tappat kontrollen över maten, godiset eller vinet? Har du hoppat över att träna eller meditera? Har du gjort tvärt emot vad du lovade dig själv?

Vet du vad… det är okej. Du är människa och vi människor gör misstag om och om igen. Det kommer ta tid att lära sig en ny vana eller att skapa ett nytt beteende. Du lärde dig inte cykla på en dag, utan det tog lång tid innan du kunde hålla balansen, bromsa och trampa uppför en backe. Jag är ganska säker på att du körde ned i diket några gånger och fick några ordentliga skrubbsår.

En viktigt redskap på din resa mot ditt bästa jag är förmågan att förlåta dig själv. Varje dag är en ny dag och en ny chans, gårdagen innehåller inget annat än minnen och lärdomar. Du är din största domare och elakaste kritiker, men du förtjänar din egen värme och medkänsla. För jag vet att du har kämpat i motvind.

Nu tar vi en dag till. Ge dig själv en chans att visa vad du klarar av idag. Om du bara får lite av din egen uppmuntran kommer det att gå så mycket bättre. Tro mig.

Min personliga resa tillbaka till Mitt Bästa Jag

Har du haft ditt MBJ-veckomöte med dig själv ännu? Och vad bestämde du om din väg mot ditt bästa jag? Var det svårt att svara på frågorna? Det gör absolut ingenting om du inte kan svara på alla frågor – strunta inte i att göra dem i så fall – gör det du kommer på. Nästa vecka kanske du har hittat fler saker du tycker är viktigt och vill följa upp.

En sann MBJ-coach ställer lagom svåra frågor och man inte kan svara direkt, så kan det få vila en stund. Kanske det viktigaste för dig just nu är att få arbeta med din egen självkänsla? Det är bra, börja då där. Resten kommer sen.

Mitt knä tvingar mig att ta det lugnt, vilket är en nyttig och jobbig läxa. Just denna vecka svarade jag följande i min MBJ-journal:

  • Jag är en människa som tycker att det är viktigt en stark, smidig och frisk kropp.
  • Mina vinster med att leva så är att jag kommer att få njuta mer av att använda kroppen till träning, löpning, vandring, yoga och allt jag älskar att göra. Jag vinner en frihet i min egen kropp. Jag kommer även att slippa värk och dålig hälsa.
  • Denna vecka ska jag göra följande: 
    – Börja med lättare styrketräning (x2)
    – Mindfulness eller meditation 10 min (x4)
    – Fortsätta äta glutenfritt och begränsa socker, samt äta mycket fisk och grönt
  • Hur kan jag hjälpa mig själv?
    – Genom att förbereda träningen kvällen innan t.ex packa träningsväskan
    – Genom att skapa en vara att meditera direkt på morgonen
    – Äta gott, pröva nya recept, laga middagar med vänner
  • Känner jag motstånd eller hinder ska jag
    – Läsa igenom anteckningarna från senaste veckomötet
    – Möta motståndet och stanna kvar i det
    – Se över om jag behöver hitta saker att belöna mig själv med.

Idag har jag haft mindre värk i knät och känt mig lite piggare. Jag har varit hos en kiropraktor för att få hjälp att bygga upp kroppen från grunden. Troligen kan jag ha fått förslitningar i mitt knä på grund av att jag snebelastar i mitt bäcken.

Hundpromenader, styrketräning och foamroller kommer att hjälpa mig. Jag är så taggad att komma tillbaka till mitt bästa jag. Särskilt eftersom läkaren inte var så positiv om mitt knäs framtid. Men jag har hört läkare tidigare siat om att jag kommer att sitta i rullstol på grund av min reumatism och tack vare envishet, rätt mat och rörelse är jag fri från reumatismen idag. Om någon säger – det går inte – det taggar mig bara ännu mer. Så nu ser jag bara framåt.

Var snäll mot dig själv idag!

Första steget till att bli en bra MBJ-coach

Välkommen till första dagen som din egen MBJ-coach. Nu börjar vårt nya MBJ-projekt. Vi har en hel del att lära dig på denna resa och det viktigaste verktygen kommer vi att lägga till först. Vi ska börja vår resa med att skola dig från grunden i självmedkänsla. Jag vet att du brister i det, för annars skulle du inte med liv och lust kasta dig in i detta projekt och säga ”Denna gång ska jag klara det!” Och anledningen att du utbrister det är för att du ser en lång rad misslyckade försök bakom dig. Jag kan förklara för dig varför det inte har gått som du tänkt dig alla gånger, men jag är nog en bättre pedagog om du själv får upptäcka det.

När jag utbildar coacher, tror ni då att jag utbildar dem att vara riktiga mobbare? Att de får lära sig att sucka och himla med ögonbrynen när deras klienter inte gör som de säger eller att de blir tränade att skrika åt kunderna ”Klart du misslyckades igen din idiot, du klara ju ingenting!”

Nej, som du förstår lär vi våra coacher att peppa, stötta och hjälpa människor att växa och plocka fram sina bästa jag. Om de hade kritiserat, visat förakt och kommit med hårda regler och förbud så hade de inte fått människor att utvecklas, de hade fått människor att krympa.

Men hur gör du med dig själv? Om du ska bli din coach, behöver du ställa frågan varje dag till dig själv – hur kan jag hjälpa mig själv idag? Och jag vill lära dig att stötta dig att växa istället för att sparka på dig själv n är det inte går som du tänkt dig.

Dina tidigare erfarenheter säger dig att varje gång du är snäll mot dig själv, börjar du att unna dig saker som du vet att din kropp inte mår bra av och plötsligt ligger du där i soffan och tittar på Netflix och käkar chips. Istället behöver du bli disciplinerad och hård mot dig själv.

Du är inte ensam att tänka på det sättet, de flesta av oss tänker att vi behöver ”skärpa oss” annars finns det risk för att vi börjar slarva och blir lata.

Men då vill vi fråga dig hur du skulle hjälpa en god vän som vill må bättre. Om du själv är en god vän skulle du troligen peppa och coacha hen att komma igång. Kanske skulle du hjälpa din vän att sätta mål som är lagom höga och stödja och underlätta de dagar som känns svåra och komma med uppmuntran om hen halkade av banan.

Behandlar du dig själv på samma sätt? Jag är ganska säker på att du inte gör det. Jag tror att du är ordentligt hård mot dig själv. Du tänker att det är det enda sättet för dig att motivera dig själv till att klara av att nå ditt bästa jag. Därför säger du strängt till dig själv att det handlar om att du måste skärpa dig! Kanske du till och med mobbar eller skrämmer dig själv ”Upp ur soffan tjockis!” ”Usch vad fet du är, skärp dig och sluta genast äta godis!” eller ”Om du inte genast slutar att mula i dig godis kommer du att få cancer!”

Om du ligger i soffan och äter praliner, handlar det många gånger INTE om att du är snäll mot dig själv utan med större sannolikhet om att du kanske är uttråkad, stressad, ledsen eller känner dig misslyckad. De tre första pralinerna är supergoda, efter det äter vi för att vi vill förändra något som en känsla eller ett tillstånd. Och många gånger är roten till vårt sug efter något gott att äta eller vår olust att göra det vi mår bra av kommer ur känslan av att vi inte duger. Därför ska vi ägna tid att lära dig att bli en medkännande MBJ-coach. Du ska få redskapen att peppa dig och behandla dig som din bästa vän.

Vi börjar med att du med respekt ställer dig själv frågan lite då och då under dagen
– Hur kan jag hjälpa mig själv just nu?

Börja där. Och kom ihåg. Du övar. Det betyder inte att du är bra på en gång.

Din MBJ-veckojournal

Idag ska jag ha mitt första veckomöte för att planera veckan som kommer. Till min hjälp kommer jag föra journal för att lättare kunna se hur jag ska stötta mig själv och hur jag kan hantera hinder och motstånd.

Här har du veckojournalen:  MBJ_2017_veckojournal

Nu går vi igenom punkterna:

Jag är en människa som…
Denna journal ställer inte frågan om vad mitt mål är. Att leva sitt bästa jag är att leva nära det som är viktigt i livet. Det kanske handlar om din hälsa, din glädje, dina relationer eller ditt arbete. När du svarar på den frågan så skapar du dig samtidigt ett kraftfullt mantra som kan följa med dig som en påminnelse under din vecka. Till exempel

Jag är en människa som älskar att röra på mig

Jag är en människa som äter hälsosamt

Jag är en människa som har en stark och frisk kropp

Jag är en människa som prioriterar att vara lugn och känna inre frid

Mina vinster med att leva så här…
Här påminner du dig själv om hur det kommer sig att det är viktigt för dig att leva på detta sätt. Kanske du kan njuta mer av livet, kanske du kommer att leva längre, kanske kan du orka vara en närvarande mormor, kanske kommer du att vara stolt över dig själv, kanske du känner större glädje och livslust. Dessa meningar kommer att bli din motivation och din drivkraft.

Denna vecka ska jag göra följande…
Här väljer du ut tre handlingar som får dig att leva ditt bästa jag. Små hälsovanor som tar dig närmare den människa du vill vara. Kanske är det att göra medveten andning ett par minuter fyra gånger denna vecka, eller att äta mera grönsaker varje dag eller att äta dina vitaminer eller att ta en promenad tre gånger denna vecka eller att prioritera barnen framför teven.

Hur kan jag hjälpa mig…
Istället för att racka ned på dig själv eller tro att det bara handlar om disciplin, så försök att se hur du kan sträva efter att vara din egen MBJ-coach. Behöver du stöttning? Kanske du behöver en belöning? Ska du göra detta tillsammans med en vän? Planera in i kalendern vilka dagar du ska göra detta? Planera veckans matlådor? På vilket sätt kan du hjälpa dig själv?

Om jag känner motstånd…
För visst är det så att livet kommer mellan oss och våra ambitioner att må bättre. Hur kan du då hjälp dig själv? Finns det något du kan göra eller tänka? Kanske du ska ringa en kompis och du vill mumsa godis? Eller påminna dig själv om dina vinster när du inte vill träna? Eller läsa igenom detta papper när du känner dig omotiverad.

Jag önskar dig ett trevligt veckomöte. Och kom ihåg – börja långsamt för att orka hela vägen. Små, enkla vanor har större chans att överleva din vecka än de där sakerna som är tråkiga och tar lång tid. 

Hur mycket av dig får stå tillbaka för att du skäms?

Kroppsskam och kroppsacceptans

Hur ofta ägnar du dig åt att kontrollera, gömma eller undvika? Kontrollera i spegeln att kläderna sitter okej, gömmer dig under kläder, bakom en kudde, bakom barnen eller undviker fester, utlandsresor, att gå på dejt? Kontrollerar, gömmer eller undviker för att du skäms över delar eller hela din kropp.

Tänk på hur din begåvning, din karaktär, din kunskap, ditt skratt eller din värme har fått stå tillbaka därför att du har varit upptagen med att försöka hindra andra från att tänka samma hemska tankar om din kropp som du gör. Hur mycket tid och hur mycket kraft ska få gå åt i kampen mot din kropp?

Du tröstar dig alltid i slutändan med ”Jamen, nu ska jag ju banta och gå ned i vikt.” Och så funderar du över någon ny diet eller nytt träningsprogram. Och tanken på hur det kommer att bli bara du har blivit lite smalare, är det enda som kan göra dig lite glad.

Var uppmärksammad på varje gång du gör något för att kontrollera, gömma eller undvika något som har med din vikt att göra. Antingen skriver du ned det när det händer eller så gör du en mental notering. Du behöver inte försöka ändra på det, jag vill att du upptäcker hur du behandlar dig själv. Alla de här små sakerna är säkerhetsbeteenden – handlingar vi gör som ger oss en känsla av kontroll så vi kan stå ut med obehaget. Så syna ditt eget säkerhetsbeteende idag och se vad du upptäcker. Skriv gärna ned vilka tankar och känslor det väcker hos dig.

Uppvakta kroppen
Tänk om du kunde behandla din kropp som det vore en god vän eller din livskamrat. Ge den kärlek, uppmärksamhet, omsorg och ta hand om den. Precis som vilken kärleksrelation som helst bör man uppvakta för att underhålla kärleken. Svenska forskare menar att man skapar en bättre relation till sin kropp om man börjar behandla den som om man tycker om den.

  • Prova att göra nya och roliga saker med kroppen – som att lära dig en ny dans, en ny sport, åka karusell, rida en kamel eller något annat helt nytt eller något du inte gjort på länge.
  • Lägg dig på något mjukt och skönt eller vira in dig i en varm och mjuk filt
  • Smörj in kroppen med något lyxigt eller väldoftande. Gå på massage eller fotbehandling, skäm bort kroppen.
  • Köp ett fint plagg i rätt storlek som du tycker om och inte ett plagg som döljer eller gömmer. I en färg du tycker om.
  • Smycka kroppen. Byt frisyr. Använd ett fint läppstift.
  • Bjud kroppen på en god måltid, på en restaurang eller ett spännande nytt recept.
  • Köp fina underkläder. En massagestav. Våga känna dig sexig och kramas, kela, smek. Ensam eller med någon annan. 

Mindfulness vid älven

Skrivarångest, mindfulness och att våga stanna kvar

Ljuset blir starkare över älven. Tunga dimmoln som skingras, när solen går upp. Här sitter jag vid köksbordet och ser allting hända. Igår var jag på väg härifrån. Jag har varit på landet en vecka nu och hade börjat känna mig ensam.  Att jag tyckte det gick trögt med boken bidrog också till att jag vill åka hem. Men nu sitter jag här och tänker att det går bra att stanna här några dagar till. Det är obeskrivligt vackert och hundarna och jag älskar våra långa promenader genom skog och mark. Det går inte att få samma ro hemma.Jag har funderat mycket över varför det går så trögt att skriva boken. Ibland känns det som att lyfta ett tungt skåp på egen hand. Det är ju inget nytt för mig och det jag egentligen behöver göra är att samla mina tankar och erfarenheter tillsammans med en massa relevant fakta.

Problemet är att det ligger mig så nära om hjärtat. Boken handlar om hur du steg för steg kommer tillrätta med din ätproblematik genom ACT och självmedkänsla. Varje övning har jag gjort själv, varje rad betyder något för mig. Så det är i mig och genom mig meningarna tar form och kapitlen får ett sammanhang. Nu gäller det bara att stanna kvar i det och skriva färdigt. Våga hela vägen.

Och jag hämtar kraft i naturen. Jag hämtar kraft genom ensamheten, hundarna och älven. Det låter kanske banalt, men det är precis så det känns.

Följ med mig i en mindfulness stund vid älven.

 

 

Hur motiverar du dig själv?

Motivation och självmedkänsla

Tänk dig ett barn som kommer hem till sina föräldrar med ett prov i rättstavning som har gått riktigt dåligt. Barnet är ledsen och känner sig misslyckad, kanske till och med lite rädd över hur föräldrarna ska reagera. Nu finns det två olika sätt som föräldrarna kan reagera på. antingen säger de:

– Men vad dåligt av dig! Kan du inte stava bättre än så här? Vi som har hjälp dig med läxorna hela tiden och det här är tacken. Nu får du ta och skärpa dig om du överhuvud taget ska kunna kunna få ett jobb i framtiden.
eller
– Vi förstår att det gör ont att inte klara alla frågorna, vi vet att du har kämpat med dina läxor. Men det är helt okej, alla skriver prov som de inte är nöjda med. Hur kan vi göra för att hjälpa och stötta dig?

Vilken av de två sätten kommer att hjälpa barnet att bli bättre på sitt test nästa gång? Kanske jobbar barnet ännu hårdare av båda sätten att motivera hen, men i det första kommer troligen innebära skamkänslor och oro vilket på sikt gör att barnet tappar motivation och glädje.

Jag undrar hur du motiverar dig själv när du har misslyckats med något? Om du för hundrade gången går upp i vikt efter en bantningskur eller inte får jobbet du sökte eller stakar dig under presentationen för kollegorna eller bränner vid maten till gästerna. På vilket sätt behandlar du dig då? Jag skulle säga att de flesta av oss säger hemska saker till oss själva. Vi talar om vad dåliga vi är som misslyckas. Men vad händer då? Skärper vi oss? Ja, kanske en litet tag, men samtidigt reagerar vår kropp som vid en hotsituation. Den producerar kortisol och adrenalin, vilket skapar stress hos oss. Det är svårt att prestera på topp när vi både känner oss stressade och misslyckade.

Du vet hur du ska göra för att vara varm och vänlig mot dina vänner, mot dina barn och mot människor och djur du bryr dig om. Jag vill att du övar dig på att använda samma vänlighet mot dig själv idag. När du känner stress, oro eller tycker att något inte går som du hoppas – stanna upp ett ögonblick och fråga dig själv – Hur kan jag hjälpa mig själv just nu? Bara den enkla mening kan få dig att vända perspektiv. Pröva och se hur du mår när du får den frågan.

Vi är svältfödda på tacksamhet

Ibland hoppar meningar ut ur det man läser och verkligen biter sig fast. I veckan läste jag just en sådan mening i boken Våga vara operfekt av Brené Brown. Hon skrev ”Vi är svältfödda på tacksamhet.” Vi lever i en otillräcklighetskultur där vårt sätt att leva går ut på att få mer, förtjäna mer och aldrig ha tillräckligt. På morgonen när vi vaknar börjar vi dagen med att känna att vi har fått för lite sömn, sen ställer vi oss på vågen och har inte gått ned tillräckligt i vikt, vi har inte tillräckligt med tid för att kunna göra den där nyttiga frukosten eller det där yogapasset eller gå till gymmet. Redan under de första femton minuterna av din dag har du hunnit tänka många tankar kring att du inte har tillräckligt eller är tillräcklig.

Hur formar det oss att leva i en otillräcklighetskultur? För det första skapar det ett starkt missnöje över oss själva och vårt liv. Fröet av missnöje kan skapa avundsjuka, irritation och missunnsamhet. ”Om jag inte har tillräckligt, varför har du det då?” För det andra skapar det stress. Vi behöver jobba mer, så vi tjänar mer, så vi kan få råd till mer fritid eller bättre och mer saker. Och stressen över att inte vara tillräckligt snygga, smala, hälsosamma, pedagogiska föräldrar eller tillräckligt framgångsrika är tuff att leva med.

För det tredje och kanske det jag tycket är sorgligast är att vi blir elaka mot oss själva. Vi slutar att känna självmedkänsla för oss själva när vi ständigt matas med att vi inte presterar tillräckligt. Det är svårt att känna sig värdefull när allt du ser är saker du borde göra bättre. Det räcker med att gå in på sociala medier för att börja jämföra sig med människor som gör egen surkål, tränar sex gånger i veckan och har renoverat hemma.

Brené Brown berättar att det vi kan göra för att bryta detta är att öva oss i tacksamhet. Hon beskriver hur hon själv varje gång hon känner otillräcklighet säger till sig själv ”Nu känner jag mig sårbar. Så får det vara. Jag känner mig tacksam för…” och så fyller hon i den sista meningen med något i hennes liv och känner sig tacksam för. På så sätt skapar hon mer glädje i sitt liv.

Tacksamhet är en handling. Det är något vi övar på. Det är att skriva tacksamhetsdagbok, att be tacksamhetsbön, att samla på bilder med tacksamhetstema, att stanna upp mitt i vardagen och säga ”Jag är så tacksam för…”. Olika former av lyckoforskning pekar mot det att tacksamhet är ett fantastiskt enkelt sätt att skapa glädje i vardagen, samt att det faktiskt hjälper oss att hantera stressen och känslan av otillräcklighet.

Hur ska du göra för att öva dig i tacksamhet? 

Du behöver leka mer!

När gjorde du senast något som inte tjänade något annat syfte än att det var roligt? Något som inte ger dig pengar, stärker din kropp eller var bra för barnen och gemenskapen? Bara lekte eller gjorde något helt kravlöst.

I vår kultur där prestation bevisar vårt värde – det vill säga att vi mäter oss själva i hur mycket vi tjänar, hur fint vi har det hemma, hur vältränade vi är eller hur ofta vi hinner baka glutenfritt till våra barn – så hinner vi inte leka. Allt som står på att göra listan måste hinnas med och då är det ju till och med så att sömnen kan komma att prioriteras bort. Vi har ingen tid till att stoja runt.

För mig är det ofta så att kraven smyger sig in i mina fritidsintressen. Leken med hundarna blir träning, springa i skogen blir en prestation som ska gå snabbare och längre, stickningen måste bli fin och användbar och att fotografera gör jag knappt längre eftersom jag ställer krav på mig själv att utvecklas. När jag var barn och tonåring målade jag jämt. Jag till och med gick en estetisk inriktning på gymnasiet för att jag ville jobba med bild i framtiden. Men jag jämförde mig med andra och tyckte att jag var superdålig. Jag hade ett bra öga för vad som såg verkligt ut och lyckades aldrig nå upp till det. Än idag har jag så svårt för att måla och rita.

Men visste du att det finns forskare som hävdar att vi är biologiskt betingade för lek. Leken hjälper oss att hantera svårigheter, hjälper oss på att bli bättre på det vi gör och är en viktig del i att utveckla vår kreativitet även som vuxna. Särskilt för oss perfektionister är det viktigt med lek. Att få slänga av sig kraven, busa, skratta, dansa, hoppa studsmatta, göra något helt nytt, säga nej, göra tvärt emot, sjunga högt, göra en snöängel, måla utan krav på att det blir fint, slå en kullerbytta, klä ut dig, åk pulka, lek med ditt husdjur eller dina barn eller något som känns roligt just nu.

Sätt på din favoritlåt idag och dansa som om ingen såg dig. Strunta i om det ser fånigt ut eller om kroppen dallrar eller barnen skrattar. Dansa järnet och känn vilken energi och glädje det ger.

Själv tänker jag dansa till denna låt just nu: