![\"\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/k\u00e4rlek5-1024x682.jpg\")
<\/a><\/p>\n<\/p>\n
<\/p>\n\n\n
T\u00e4nk dig att som vuxen beh\u00f6va l\u00e4ra dig n\u00e5gonting som n\u00e4stan alla andra vuxna kan. T\u00e4nk dig att du \u00e4r riktigt urusel p\u00e5 det fr\u00e5n b\u00f6rjan och enda s\u00e4ttet att bli bra p\u00e5 det \u00e4r att \u00f6va, \u00f6va, \u00f6va ibland andra vuxna som redan kan det. Allts\u00e5 kan ni f\u00f6rest\u00e4lla er vilken stress det \u00e4r? Och otroligt v\u00e4rdefullt att f\u00e5 m\u00f6ta sig sj\u00e4lv s\u00e5 l\u00e5ngt utanf\u00f6r sin egen comfortzon.<\/p>\n
Jag har b\u00f6rjat \u00f6vningsk\u00f6ra. 45 \u00e5r gammal har jag best\u00e4mt mig f\u00f6r att ta k\u00f6rkort. Egentligen \u00e4r det inget jag beh\u00f6ver, i Stockholm kan du tar dig vart du vill med tunnelbana och buss och till landet tar jag t\u00e5g. D\u00e4rf\u00f6r har jag skjutit p\u00e5 det i alla \u00e5r och ju \u00e4ldre jag har blivit desto l\u00e4skigare har det blivit. Hela tiden har jag sagt att jag ska ta det, men skyllt p\u00e5 att jag inte har haft r\u00e5d. Fast det \u00e4r ju egentligen inte sant, f\u00f6r s\u00e5 dyrt beh\u00f6ver det inte bli. S\u00e4rskilt inte n\u00e4r man har en fantastisk v\u00e4n som t\u00e5lmodigt sitter vid ens sida och tragglar backning och dragl\u00e4ge tills kopplingen n\u00e4stan brinner upp.<\/p>\n
F\u00f6r en vecka sedan var jag s\u00e5 in i bengen stolt. Jag hade backat in p\u00e5 en parkeringplats mellan tv\u00e5 bilar och det hade g\u00e5tt som smort, vi hade k\u00f6rt i samma bekanta omr\u00e5den och jag tyckte att jag kunde bilen bra och hade schysst koll p\u00e5 omgivningen. Men ig\u00e5r tog hon mig ut p\u00e5 landsv\u00e4gen och pl\u00f6tsligt fick jag k\u00f6ra i 110 f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen, sen dessutom en galet trafikerad tv\u00e5filsrondell! Jag h\u00f6ll p\u00e5 att kissa i byxorna. Pl\u00f6tsligt var jag d\u00e5lig p\u00e5 allting jag gjorde igen.<\/p>\n
Jag skriver inte det h\u00e4r f\u00f6r att du ska bekr\u00e4fta mig eller tycka att jag \u00e4r duktig, jag skriver det h\u00e4r f\u00f6r att jag har f\u00e5tt v\u00e4rldens chans att m\u00f6ta det som \u00e4r jobbigt hos mig sj\u00e4lv. Den som \u00e4r s\u00e5 djupt rotad hos oss alla – skammen vi k\u00e4nner n\u00e4r vi inte klarar n\u00e5got – n\u00e4r vi inte \u00e4r tillr\u00e4ckligt bra. Det \u00e4r den som g\u00f6r att vi vill ge upp efter ett par g\u00e5nger n\u00e4r vi har f\u00f6rs\u00f6kt och k\u00e4nner att det inte g\u00e5r som vi vill och som vi t\u00e4nkt oss. Vi st\u00e5r inte ut med k\u00e4nslan att vi inte l\u00e4r oss n\u00e5got fort nog.<\/p>\n
Vi drar oss att g\u00e5 till gymmet f\u00f6r vi k\u00e4nner oss inte lika bra som de andra eller lika v\u00e4ltr\u00e4nad. Vi blir arga p\u00e5 oss sj\u00e4lva n\u00e4r vi inte klarar av att g\u00f6ra de d\u00e4r meditations\u00f6vningarna, utan g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng tappar koncentrationen eller gl\u00f6mmer att g\u00f6ra andningen. Vi v\u00e5gar inte ens prova den d\u00e4r kursen eller b\u00f6rja med den d\u00e4r hobbyn eller s\u00f6ka ett nytt jobb – f\u00f6r vi avskyr att m\u00f6ta det s\u00e5rbara inom oss. Den d\u00e4r lilla tjejen eller killen inom dig som inte klarade av det. Aj, det g\u00f6r ont. Och n\u00e4r det g\u00f6r ont – d\u00e5 b\u00f6rjar du sl\u00e5 p\u00e5 dig sj\u00e4lv.<\/p>\n
”Men \u00e5\u00e5\u00e5\u00e5\u00e5\u00e5\u00e5h, Maria, du \u00e4r s\u00e5 himla d\u00e5lig! Du kommer ALDRIG att kunna ta k\u00f6rkort som du k\u00f6r!” Har du t\u00e4nkt p\u00e5 hur det l\u00e5ter i ditt huvud n\u00e4r det inte g\u00e5r som du har t\u00e4nkt dig? D\u00e5 i k\u00e4nslan av skam och misslyckande – d\u00e5 tar du fram boxhandskarna och ger dig sj\u00e4lv en ordentlig omg\u00e5ng. N\u00e4r du egentligen beh\u00f6ver dig sj\u00e4lv som allra mest, d\u00e5 sparkar du h\u00e5rt d\u00e4r det g\u00f6r som ondast.<\/p>\n
Men det \u00e4r nu vi beh\u00f6ver v\u00e5r sj\u00e4lvsn\u00e4llhet. Jag kommer in fr\u00e5n k\u00f6rningen, l\u00e4gger armarna om mig sj\u00e4lv och s\u00e4ger ”Det \u00e4r okej, Maria. Det g\u00f6r ont, men jag tror p\u00e5 dig.” Den lilla gesten mot mig sj\u00e4lv g\u00f6r inte att jag k\u00f6r b\u00e4ttre, den tar inte bort det onda – men den stoppar mig fr\u00e5n att per automatik t\u00e4nka taskiga saker. Och den g\u00f6r det l\u00e4ttare f\u00f6r mig att kliva in i bilen n\u00e4sta g\u00e5ng. Det \u00e4r h\u00e4r vi beh\u00f6ver v\u00e5r sj\u00e4lvsn\u00e4llhet. Det \u00e4r n\u00e4r det g\u00f6r ont vi beh\u00f6ver st\u00e5 p\u00e5 v\u00e5r egen sida. Vi \u00e4r inte dumma, kn\u00e4ppa eller det \u00e4r inte fel p\u00e5 oss som t\u00e4nker taskiga saker om oss sj\u00e4lva – vi g\u00f6r s\u00e5 gott vi kan och ibland blir det knas. D\u00e5 beh\u00f6ver man sin egen omsorg, inte en k\u00e4ftsm\u00e4ll.<\/p>\n
Hur ska du n\u00e5gonsin orka kliva ut ur din egen comfortzone om du inte \u00e4r v\u00e4nlig och respektfull mot dig sj\u00e4lv. Och du… kom ih\u00e5g att \u00e4ven att \u00f6va sj\u00e4lvsn\u00e4llhet \u00e4r n\u00e5got du \u00e4r helt ny p\u00e5 – ge dig sj\u00e4lv t\u00e5lamod och massor av sn\u00e4llhet f\u00f6r att det inte alltid g\u00e5r som du har t\u00e4nkt dig.<\/p>\n
Tack f\u00f6r att du l\u00e4ser min blogg.<\/p>\n