![\"\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/vemod1-1024x682.jpg\")
<\/figure>\n\n\nJag erk\u00e4nner – jag \u00e4r en m\u00e4nniska som kan h\u00e4nge mig \u00e5t nostalgi. Och det \u00e4r n\u00e5got med julen som lockar fram den sidan hos mig mer \u00e4n vanligt. Doften av julgran och gl\u00f6gg, tar fram bilder fr\u00e5n svunna barndomsjular n\u00e4r hela familjen samlades framf\u00f6r brasan i v\u00e5rt stora vardagsrum. Och jag kan sakna det gamla kr\u00e5kslottet fr\u00e5n sekelskiftet jag \u00e4r uppvuxen i. D\u00e4r hade vi plats f\u00f6r alla som ville vara med, en tr\u00e4dg\u00e5rd med egen k\u00e4lkbacke, en julgran som alltid var s\u00e5 h\u00f6g att pappa fick kliva upp p\u00e5 en stege f\u00f6r att s\u00e4tt stj\u00e4rnan i toppen och gamla, kalla, knarrande tr\u00e4golv. <\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r jag minns och saknar, ser jag bara det vackra, mysiga och fina. Jag ser inte en jobbig ton\u00e5rstid, en sjuk mamma och hur r\u00e4dd jag var f\u00f6r v\u00e5r stora, m\u00f6rka tomt p\u00e5 kv\u00e4llarna. Men det \u00e4r v\u00e4l sj\u00e4lva po\u00e4ngen med nostalgi? Att njuta av minnena av det som var? Eller har jag missat vad det handlar om? <\/p>\n\n\n\n
Jag saknar ocks\u00e5 min ex-livskamrat. Vet inte om det har med julen att g\u00f6ra, men de fina minnena tr\u00e4nger sig p\u00e5. Jag kommer p\u00e5 saker jag vill ber\u00e4tta f\u00f6r honom, saknar saker vi brukade g\u00f6ra tillsammans och kan skratta \u00e5t v\u00e5ra sk\u00e4mt som ingen annan skulle f\u00f6rst\u00e5. Han kunde reta mig f\u00f6r att jag alltid var s\u00e5 nostalgisk. Och jag brukade sucka \u00f6ver att han var s\u00e5 rationell. <\/p>\n\n\n\n
Och visst, \u00e4ven i dessa minnesresor ser jag bara det rosaskimrande. Min hj\u00e4rna s\u00e5llar bort irritationen, den tuffa utmaningen i att inte f\u00f6rst\u00e5 varandra och frustrationen n\u00e4r vi inte levde upp till varandras f\u00f6rv\u00e4ntningar. Men att rensa i sin minnesbank, inneb\u00e4r inte att det jobbiga aldrig har funnits d\u00e4r. Det inneb\u00e4r bara att jag v\u00e4ljer ut ett antal favoritkort i albumet som jag tittar p\u00e5. Om jag hade valt att stirra p\u00e5 de bilder som g\u00f6r ont, hade jag om och om igen rivit upp gamla l\u00e4kta s\u00e5r. <\/p>\n\n\n\n
Men stopp ett tag, t\u00e4nker du, att sakna svunna tider g\u00f6r v\u00e4l ocks\u00e5 ont? Absolut. Nostalgi f\u00e5r sj\u00e4len att svida, men jag ser det mer som tr\u00e4ningsv\u00e4rk. Att till\u00e5ta sig sj\u00e4lv att k\u00e4nna saknad, s\u00f6rja det som varit och inte k\u00e4mpa emot nostalgik\u00e4nslor tr\u00e4nar hj\u00e4rtat f\u00f6r nya upplevelser. Om jag sl\u00e5ss mot mina fina minnen f\u00f6r att jag \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r att de ska k\u00e4nnas, st\u00e4nger jag till \u00e4ven f\u00f6r nya varma jular och m\u00f6ten med nya k\u00e4rlekar. Jag vill ha ett stort hj\u00e4rta, som ger plats b\u00e5de f\u00f6r det som varit och det som kommer. <\/p>\n\n\n\n
Jag lever ocks\u00e5 i den f\u00f6rvissningen att om vi f\u00f6rs\u00f6ker att kontrollera v\u00e5ra k\u00e4nslor, s\u00e5 kommer de att b\u00f6rja kontrollera oss. Risken \u00e4r att jag blir s\u00e5 upptagen med att h\u00e5lla borta det som g\u00f6r ont, att jag missar det som finns mitt framf\u00f6r mig. <\/p>\n\n\n\n
D\u00e4rf\u00f6r till\u00e5ter jag mig sj\u00e4lv att minnas det fina och frossa i nostalgi \u00e4ven om det g\u00f6r ont. Det finns ocks\u00e5 plats i mig f\u00f6r det som varit jobbigt och tufft, alla sk\u00e4rvor har ju varit med och skapat den mosaik jag \u00e4r idag. <\/p>\n\n\n\n<\/figure>\n\n\n