{"id":10384,"date":"2019-03-20T08:38:07","date_gmt":"2019-03-20T07:38:07","guid":{"rendered":"http:\/\/www.mariahelander.se\/?p=10384"},"modified":"2019-03-20T08:38:08","modified_gmt":"2019-03-20T07:38:08","slug":"jag-har-slutat-skamma-mina-superkrafter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.mariahelander.se\/?p=10384","title":{"rendered":"Jag har slutat skamma mina superkrafter"},"content":{"rendered":"\n

Ju mer jag l\u00e4r mig om hur min hj\u00e4rna fungerar, ju mer ser jag hur ofta jag har skammat mig sj\u00e4lv. I stort och i sm\u00e5tt har jag f\u00f6rs\u00f6kt att vara n\u00e5gon annan, kl\u00e4mma in mig sj\u00e4lv i en mall om hur jag borde vara och till\u00e5tit andra diktera vad jag m\u00e5ste l\u00e4ra mig eftersom jag \u00e4r fel. Det g\u00f6r ont att inse. <\/p>\n\n\n\n

Det b\u00f6rjade tidigt. ”Var inte s\u00e5 blyg Maria, h\u00e4lsa nu p\u00e5 farbrorn.” Jag var blyg, jag var r\u00e4dd f\u00f6r allt nytt och det var mycket tryggare bakom mamma eller en v\u00e4n som var mer fram\u00e5t. F\u00f6r blyg och r\u00e4dd var de enda orden som fanns f\u00f6r att f\u00f6rklara det jag upplevde. N\u00e4r jag var elva fick jag min f\u00f6rsta \u00e5ngestattack, men det \u00e4r f\u00f6rst som vuxen som jag f\u00f6rstod att det var just \u00e5ngest. D\u00e5 upplevde jag det bara som panik \u00f6ver att jag trodde att jag skulle kr\u00e4kas. Det kom n\u00e4r det var mycket omkring mig, i skolan, p\u00e5 resan, efter en k\u00e4nslosam dag. I efterhand har jag f\u00f6rst\u00e5tt att det har handlat om situationer n\u00e4r intrycken har varit intensiva och jag har k\u00e4nt mig inst\u00e4ngd. Kr\u00e4kpaniken eller \u00e5ngesten har f\u00f6ljt med mig upp i vuxen \u00e5lder och jag har provat alla former av terapi f\u00f6r att bli av med den. Trots det har den envist bitit sig fast och idag kan jag se att den triggas av n\u00e4r jag har tvingat mig in i situationer n\u00e4r det har varit intensivt omkring mig eller n\u00e4r jag \u00e4r tr\u00f6tt och otrygg. <\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 jag har hittat strategier att hantera den, utan att f\u00f6rst\u00e5 vad det \u00e4r jag g\u00f6r. Skapat kontroll genom att vara ute i god tid eller f\u00f6rbereda mig minuti\u00f6st, undvika att prata i telefon, isolera mig fr\u00e5n v\u00e4nner och familj i l\u00e5nga perioder och jobba hemifr\u00e5n f\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra saker. Och samtidigt irritera mig \u00f6ver och skamma mig sj\u00e4lv f\u00f6r att jag \u00e4r s\u00e5 osocial, att jag skjuter p\u00e5 viktiga telefonsamtal och inte tar hand om m\u00e4nniskor jag \u00e4lskar. F\u00f6r jag vill vara den d\u00e4r v\u00e4nnen eller fastern som alltid st\u00e4ller upp, jag vill vara nyfiken och spontan, jag vill vara den som \u00e4r cool p\u00e5 resan och har massor med energi. Det ing\u00e5r i min sj\u00e4lvbild. <\/p>\n\n\n\n

I alla tider har jag f\u00e5tt h\u00f6ra fr\u00e5n andra och s\u00e4rskilt fr\u00e5n mig sj\u00e4lv att jag borde sk\u00e4rpa mig. Men vad \u00e4r det jag har f\u00f6rst\u00e5tt om min hj\u00e4rna?

”Du \u00e4r s\u00e5 himla k\u00e4nslig!”<\/strong> Jag f\u00f6rst\u00e5r inte bara det du k\u00e4nner, jag k\u00e4nner det. Och om jag inte f\u00f6rst\u00e5r det eller f\u00e5ngar upp mixade signaler blir jag frustrerad. Extrema k\u00e4nslom\u00e4nniskor tar enormt mycket energi av mig och om du skammar eller skuldar mig suger jag \u00e5t mig som en svamp. Att se djur som lider, barn som gr\u00e5ter eller m\u00e4nniskor som k\u00e4mpar g\u00f6r f\u00f6rbannat ont i mig. S\u00e5 jag gr\u00e5ter av en Disneyfilm, slutar l\u00e4sa b\u00f6cker d\u00e4r m\u00e4nniskor lider och har slutat att se p\u00e5 nyheterna.

”K\u00e4nn inte efter s\u00e5 mycket!”<\/strong> Jag kan vakna mitt i natten f\u00f6r att en f\u00e4sting kryper p\u00e5 min kropp, jag kan st\u00f6ra mig en hel dag p\u00e5 en tv\u00e4ttlapp i min tr\u00f6ja, jag k\u00e4nner direkt om det jag stoppat i munnen kommer att g\u00f6ra mig uppbl\u00e5st i magen. Min kropp och mina k\u00e4nslor pratar hela tiden med mig och det kr\u00e4ver energi att tr\u00e4nga undan de signalerna.

”Bry dig inte om andra!”<\/strong> Alltid n\u00e4r jag kommer in i ett rum f\u00e5r jag vare sig jag vill eller inte, information om hur andra m\u00e5r, vad de vill och hur min n\u00e4rvaro kan p\u00e5verka deras v\u00e4lbefinnande. Jag kan m\u00e4rka din f\u00f6rkylning innan du g\u00f6r det, uppleva din irritation eller se vad du vill ha fast du inte s\u00e4ger det. Det beh\u00f6ver inte vara r\u00e4tt, men min hj\u00e4rna f\u00e5ngar upp och bearbetar den informationen och det \u00e4r inget jag kan st\u00e4nga av.

”S\u00e4g vad du tycker!”<\/strong> Problemet \u00e4r att jag inte vet vad jag tycker f\u00f6rr\u00e4n jag har f\u00e5tt ta ett steg tillbaka. Jag kanske vet det en vecka senare, men inte just d\u00e5 n\u00e4r du vill ha min \u00e5sikt. K\u00e4nslom\u00e4ssigt kan jag ”k\u00e4nna” vad jag tycker, men den informationen kan vara mixad med vad du tycker, vad jag borde tycka eller om jag k\u00e4nner mig pressad. S\u00e5 processen att veta vad jag tycker tar tid och pressar jag fram ett svar finns det stor chans att jag tycker annorlunda l\u00e5ngt senare. <\/p>\n\n\n\n

Men samtidigt vill jag inte ha en annan hj\u00e4rna. F\u00f6r jag kan ocks\u00e5 bli euforisk av gl\u00e4dje, h\u00f6g av en andlig upplevelse och det \u00e4r som en superkraft att kunna l\u00e5ngt innan andra f\u00f6rutse vem som \u00e4r m\u00f6rdaren i filmen. Och sedan det l\u00e5ngsamt har b\u00f6rjat g\u00e5 upp f\u00f6r mig hur jag egentligen \u00e4r funtad, har min kr\u00e4kpanik eller \u00e5ngest inte gjort sig p\u00e5mind. <\/p>\n\n\n\n

Jag tackar ocks\u00e5 min nyfikenhet och mitt mod att jag v\u00e5gar utmana min hj\u00e4rna. Det \u00e4r inte farligt att bli t\u00f6md p\u00e5 energi eller \u00f6verbelastad om jag vet hur jag ska \u00e5terh\u00e4mta mig. Och \u00e5terh\u00e4mtningen g\u00e5r s\u00e5 mycket l\u00e4ttare n\u00e4r jag inte skammar mig sj\u00e4lv. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n