![\"\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/united-nations-covid-19-response-IKyhoO8giSA-unsplash-791x1024.jpg\"){kind=spacer}
<\/figure><\/div>\n\n\nIg\u00e5r hade jag ett m\u00f6te med mitt bokf\u00f6rlag d\u00e4r vi diskuterade en ny bokid\u00e9. M\u00f6tet skedde visserligen via Team och vi s\u00e5g varandra bara p\u00e5 sk\u00e4rmen, men trots det upplevde jag det mycket givande. F\u00f6rutom att f\u00e5 bolla id\u00e9er och vara kreativ med tv\u00e5 kloka och erfarna kvinnor, s\u00e5 fick jag feedback p\u00e5 min egen kompetens. Och jag k\u00e4nde hur otroligt v\u00e4lg\u00f6rande det var och hur jag saknar bekr\u00e4ftelse. <\/p>\n\n\n\n
Vi har varit fysiskt distanserade sedan i april och m\u00e5nga av oss jobbar hemifr\u00e5n. Vad g\u00f6r det med oss? Jag tror att m\u00e5nga upplever att det \u00e4r sk\u00f6nt att jobba hemma i perioder, att det \u00e4r vilsamt att inte beh\u00f6va k\u00e4nna n\u00e5gon social press och kunna v\u00e4lja att sakta ned ekorrhjulet. Men f\u00f6rr eller senare b\u00f6rjar bristen p\u00e5 att tr\u00e4ffa m\u00e4nniskor att slita p\u00e5 oss. Visst har det hela tiden varit sm\u00e4rtsamt att inte kunna tr\u00e4ffa v\u00e5ra gamla f\u00f6r\u00e4ldrar eller umg\u00e5s med v\u00e4nner p\u00e5 samma s\u00e4tt som f\u00f6rut. Men bristen p\u00e5 det h\u00e4r vardagsumg\u00e4nget med kollegorna eller v\u00e4nnerna, b\u00f6rjar pl\u00f6tsligt att p\u00e5verka oss. <\/p>\n\n\n\n
V\u00e5r hj\u00e4rna \u00e4r skapt f\u00f6r att integrera med andra m\u00e4nniskor. Att umg\u00e5s, vara n\u00e4ra och r\u00f6ra vid andra utvecklar och f\u00e5r hj\u00e4rnan att m\u00e5 bra. En sk\u00e4rm kommer aldrig att kunna ers\u00e4tta just den upplevelsen. \u00c4ven om du tidigare p\u00e5 din arbetsplats sitter mest p\u00e5 ditt eget kontor, s\u00e5 h\u00e4lsar du p\u00e5 dina kollegor, sm\u00e5pratar vid kaffeautomaten och bollar dina funderingar under ett m\u00f6te. Allt det \u00e4r en form av bekr\u00e4ftelse. Du blir sedd, du blir lyssnad p\u00e5, du blir ber\u00f6rd. Och det \u00e4r viktigt f\u00f6r att vi ska trivas med livet. <\/p>\n\n\n\n
Forskare har alltid varit \u00f6verens om att vi beh\u00f6ver fysisk ber\u00f6ring f\u00f6r att m\u00e5 bra. Det ger oss m\u00e5-bra-hormonet oxytocin och utan det kan vi bli nedst\u00e4mda, f\u00e5 problem med immunf\u00f6rsvaret och \u00f6kad stressniv\u00e5 i kroppen. Men vi beh\u00f6ver fundera mer kring vad som h\u00e4nder med oss i dessa tider n\u00e4r vi inte f\u00e5r tr\u00e4ffas alls. N\u00e4r det inte finns n\u00e5gon vid din kaffebryggare som spontant utbrister ”Hej, kul och se dig!”. <\/p>\n\n\n\n
Kanske beh\u00f6ver vi bli b\u00e4ttre p\u00e5 att se och bekr\u00e4fta varandra i de medier som finns tillg\u00e4ngliga? Att ge varandra positiv feedback under v\u00e5ra sk\u00e4rmm\u00f6ten. Att lyfta luren och ringa n\u00e5gon du saknar. Att gilla och kommentera varandras inl\u00e4gg p\u00e5 Facebook. F\u00f6r att hj\u00e4lpa varandra att k\u00e4nna oss sedda och bekr\u00e4ftade. Och du som lever tillsammans med n\u00e5gon – anv\u00e4nd varandra till att fylla p\u00e5 bekr\u00e4ftelsebehovet. Ta er en stund f\u00f6r att ber\u00e4tta f\u00f6r varandra varf\u00f6r ni v\u00e4ljer att leva ihop. Se och bekr\u00e4fta. Vi beh\u00f6ver det – nu mer \u00e4n n\u00e5gonsin. <\/p>\n\n\n\n
<\/figure><\/div>\n\n\n