![\"\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/1625647708308-1024x1024.jpg\")
<\/figure>\n\n\nNu var det tv\u00e5 veckor sedan jag skrev om v\u00e5rt Projekt Sj\u00e4lvsn\u00e4ll. Min ambition fr\u00e5n b\u00f6rjan var att st\u00f6tta er och oss flera g\u00e5nger i veckan. Men det blev inte alls som jag hade t\u00e4nkt mig. Det \u00e4r precis som jag skrev i ett tidigare inl\u00e4gg – hur l\u00e4tt det \u00e4r att livet l\u00e4gger krokben f\u00f6r v\u00e5ra planer. <\/p>\n\n\n\n
I mitt fall blev tidsbristen det st\u00f6rsta hindret. Den f\u00f6rde med sig tr\u00f6ttheten och bristen p\u00e5 motivation. En klassisk f\u00e4lla – ju mer stressad jag \u00e4r – desto tr\u00f6ttare blir jag och sen dr\u00f6jer det inte l\u00e4nge innan b\u00f6rjar jag prioritera bort de saker som \u00e4r bra f\u00f6r min egen h\u00e4lsa. Saker som s\u00f6mn, \u00e5terh\u00e4mtning, bra mat och r\u00f6relse. Trots att jag vet att ju tuffare jag har runt omkring mig, desto viktigare \u00e4r det att jag st\u00f6ttar kropp och sj\u00e4l. <\/p>\n\n\n\n
Det positiva \u00e4r att det inte blev n\u00e5gon katastrof. Stress brukar ibland bli en trigger f\u00f6r mig att \u00e4ta helt fel saker, ta ett glas vin f\u00f6r mycket och distrahera mig med Netflix. D\u00e5 \u00e4r det l\u00e4tt att b\u00f6rja \u00f6verdriva de d\u00e5liga beteendet, eftersom det \u00e4nd\u00e5 k\u00e4nns k\u00f6rt med hela projektet. Denna g\u00e5ng har jag sett till att \u00e5tminstone g\u00f6ra en bra sak f\u00f6r mig sj\u00e4lv varje dag. Det spelar ingen roll om det bara \u00e4r ett par minuters meditation mitt emellan tv\u00e5 serieavsnitt, en gr\u00f6n drink under dagen jag slarvat med maten eller en kort promenad n\u00e4r jag egentligen hade ambitionen att g\u00e5 en l\u00e5ngpromenad. Jag ser varje sak jag g\u00f6r f\u00f6r h\u00e4lsan som en investering och s\u00e5 l\u00e4nge det finns med r\u00e4tt n\u00e4ring, n\u00e5gon form av r\u00f6relse och n\u00e5gon stunds hj\u00e4rnvila varje dag – s\u00e5 \u00e4r det en h\u00e4lsoboost. <\/p>\n\n\n\n
Nu k\u00e4nner jag mig p\u00e5 banan igen. Livet har visserligen inte lugnat ned sig, men jag har f\u00e5tt draghj\u00e4lp av en god v\u00e4n. Hon utmanade mig att jogga 1,6 kilometer varje dag. Varken mer eller mindre. Sen skickar vi en svettig selfie till varandra. Det blev en riktigt bra motivationsmotor f\u00f6r mig. Jag kan ju inte svika mitt l\u00f6fte till henne! Ett av mina m\u00e5l med Projekt Sj\u00e4lvsn\u00e4ll \u00e4r att kunna springa en mil igen. Det har jag inte kunnat sedan jag opererade kn\u00e4t f\u00f6r fyra \u00e5r sedan. Varje g\u00e5ng jag har f\u00f6rs\u00f6kt springa, s\u00e5 svullnar mitt kn\u00e4 upp. Men att lufsa fram 1,6 km i l\u00e5ngsamt tempo och efter\u00e5t st\u00e4lla mig p\u00e5 vibrationsplattan har st\u00e4rkt kn\u00e4t. Ja, det \u00e4r superjobbigt att jogga, framf\u00f6rallt n\u00e4r jag vet hur l\u00e4tt det gick att susa fram i skogen f\u00f6r fyra \u00e5r sedan. P\u00e5 min 45 \u00e5rsdag sprang jag 15 kilometer och gjorde ett styrkepass efter\u00e5t. I m\u00e5ndags p\u00e5 min 49 \u00e5rsdag fl\u00e5sade jag fram med pipande lungor i 1,6 km och trodde att jag skulle svimma. Men det viktigaste \u00e4r att jag \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g i r\u00e4tt riktning. Och det har \u00e4ven f\u00f6rt med sig att jag orkar \u00e4ta lite b\u00e4ttre igen och sover som en prinsessa p\u00e5 n\u00e4tterna. Det g\u00f6r mig \u00e4nnu mer motiverad att jobba vidare med Projekt Sj\u00e4lvsn\u00e4ll. <\/p>\n\n\n\n
Och framf\u00f6r allt har jag l\u00e4rt mig hur viktigt det \u00e4r att ta hj\u00e4lp med att st\u00f6tta sig sj\u00e4lv. S\u00e5 tack Christina och tack mig sj\u00e4lv! <\/p>\n\n\n\n<\/figure>\n\n\n