![\"\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/20220314_124640-768x1024.jpg\")
<\/a><\/figure>\n\n\n\n![\"\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/20220314_124705-768x1024.jpg\")
<\/a><\/figure>\n\n\n\n![\"\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/20220308_080016-1024x1024.jpg\")
<\/a><\/figure>\n\n\n”Det var l\u00e4nge sedan du skrev p\u00e5 bloggen” f\u00e5r jag ofta h\u00f6ra av klienter och f\u00f6ljare. De v\u00e4rmer mig att mina inl\u00e4gg \u00e4r saknade. Min blogg, som inte bara \u00e4r ett arbetsredskap, utan ocks\u00e5 ett st\u00e4lle att dela mina upplevelser och funderingar. Jag har alltid velat vara transparant i mina b\u00f6cker och p\u00e5 min blogg, f\u00f6r att det \u00e4r min fasta tro att du som l\u00e4ser finner tr\u00f6st och gl\u00e4dje i att du inte \u00e4r ensam i livets berg-och-dalbana. Jag \u00e4r ingen f\u00f6rebild p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. Jag \u00e4r en m\u00e4nniska precis som du, som k\u00e4mpar ibland och s\u00f6ker efter s\u00e4tt att hitta balans i livet. <\/p>\n\n\n\n
Under snart tv\u00e5 \u00e5r har jag inte varit s\u00e4rskilt transparant, utan snarare tyst p\u00e5 sociala medier. Men sedan n\u00e5gra veckor tillbaka har lusten att dela orsaken bakom min tystnad, kommit smygande och idag \u00e4r det dags. <\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 helheten beh\u00f6ver jag backa bandet till ungef\u00e4r samma tidpunkt d\u00e5 pandemin la sin tunga kappa \u00f6ver v\u00e4rlden. Det var d\u00e5 en rad h\u00e4ndelser i mitt liv skapade ett tillst\u00e5nd i min kropp och sj\u00e4l, som jag inte hade makt att bryta mig ur. Den 13 mars 2020 var jag tvungen att ta farv\u00e4l av min b\u00e4sta v\u00e4n och kollega, terapihunden Selma. Jag hade k\u00e4mpat med hennes h\u00e4lsa under fem m\u00e5nader, men tillslut orkade hennes kropp inte l\u00e4ngre. Sorgen och saknaden var enorm. Och jag har i efterhand f\u00f6rst\u00e5tt att det var efter det som startade hela min process. Jag kan sorg, jag vet hur man arbetar med sig sj\u00e4lv f\u00f6r att l\u00e4ka genom f\u00f6rluster i livet. S\u00e5 jag hanterade det som v\u00e4rkte i sj\u00e4len och fortsatte min livsresa. <\/p>\n\n\n\n
Tills jag fick covid tre m\u00e5nader senare. Visserligen en mild variant, men med l\u00e5ngtidscovid som p\u00e5f\u00f6ljd. I efterhand f\u00f6rst\u00e5r jag att sorgen och f\u00f6rlusten hade brutit ned min motst\u00e5ndskraft. Under sex m\u00e5nader brottades jag med yrsel, hj\u00e4rntr\u00f6tthet och huvudv\u00e4rk. Och som ensamst\u00e5ende och egenf\u00f6retagare hade jag inte r\u00e5d med sjukskrivning, utan jobbade s\u00e5 mycket som jag orkade. P\u00e5f\u00f6ljden blev att n\u00e4r jag s\u00e5 sm\u00e5ningom hittade tillbaka till h\u00e4lsan, s\u00e5 var min ekonomi i botten. <\/p>\n\n\n\n
Livet gav mig dock en fantastiskt present under julen 2020. Jag tr\u00e4ffade k\u00e4rleken. En helt underbar, varm och omt\u00e4nksam man klev in i mitt liv och fyllde min vardag med energi och gl\u00e4dje. Pl\u00f6tsligt var jag inte ensam i alla beslut, allt ansvar och alla livsh\u00e4ndelser. Han fanns bredvid mig. En livskamrat att dela allting med – inneb\u00e4r \u00e4ven att man f\u00f6rutom att f\u00e5 gl\u00e4dje och k\u00e4rlek – ocks\u00e5 f\u00e5r ta del av en annan m\u00e4nniskas b\u00f6rdor. N\u00e4r vi blev ett par, arbetade han p\u00e5 en mentalt giftig arbetsplats. Han och flera av hans kollegor blev utsatta f\u00f6r mobbing och kr\u00e4nkningar av ledningen. Det gick s\u00e5 l\u00e5ngt att han blev sjuk. Under n\u00e4stan ett \u00e5r k\u00e4mpade vi med sjukskrivning, facket och en fullkomligt vidrig arbetsmilj\u00f6. Det slet h\u00e5rt p\u00e5 oss b\u00e5da, \u00e4ven om det st\u00e4rkte oss som par. <\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r mitt hj\u00e4rta talar till mig, s\u00e5 f\u00f6ljer jag den r\u00f6sten, \u00e4ven om jag vet att priset kan bli h\u00f6gt. Mitt under min livskamrats kamp med h\u00e4lsan och arbetet, s\u00e5 beslutade jag mig f\u00f6r att f\u00f6lja min dr\u00f6m att flytta till landet. Jag s\u00e5lde min fina trea i Farsta som varit mitt hem under fjorton \u00e5r och flyttade till mina f\u00f6r\u00e4ldrars sommarstuga i Dalarna. L\u00e4ngtan efter lugnet, skogen och Dal\u00e4lven blev f\u00f6r stark och nu hade jag \u00e4ven n\u00e5gon vid min sida som vill dela dr\u00f6mmen med mig. S\u00e5 vi flyttade hela mitt hem och min verksamhet in i ett litet oisolerat torp p\u00e5 60 kvm. Jag har inte \u00e5ngrat en sekund att jag l\u00e4mnade Farsta. Det har varet galet m\u00e5nga utmaningar med att leva primitivt i en stuga under vintern och vi har m\u00e5nga utmaningar framf\u00f6r oss med att p\u00e5b\u00f6rja renovering och utbyggnad i v\u00e5r (allt det \u00e4r v\u00e4rt sitt eget inl\u00e4gg). Men det k\u00e4nns helt r\u00e4tt. <\/p>\n\n\n\n
Under dessa \u00e5r har jag k\u00e4nt slitningar b\u00e5de i kropp och sj\u00e4l. Min kropp har visat mig tydliga symptom – jag har g\u00e5tt upp i vikt, f\u00e5tt v\u00e4rk i leder, haft mycket huvudv\u00e4rk, varit tr\u00f6tt och haft sv\u00e5rt att sova. Hj\u00e4rnan visar ocks\u00e5 tydliga signaler p\u00e5 stress – hj\u00e4rndimma, brist p\u00e5 motivation och kreativitet, ingen kraft och energi, mycket oro. Och jag VET hur jag ska hj\u00e4lpa mig sj\u00e4lv, men n\u00e4r all ork g\u00e5r \u00e5t att hantera vardagen finns det ingen motivationen kvar till att bygga upp h\u00e4lsan. <\/p>\n\n\n\n
Visst har jag varit orolig f\u00f6r min h\u00e4lsa m\u00e5nga g\u00e5nger under den h\u00e4r tiden och saknat min kreativitet och drivkraft. Samtidigt har jag haft en tillit till att det kommer en dag d\u00e5 jag orkar b\u00f6rja g\u00f6ra uppbyggande val. Jag litar p\u00e5 min kropps f\u00f6rm\u00e5ga att l\u00e4ka. Och under resans g\u00e5ng har jag l\u00e4rt mig s\u00e5 mycket om mig sj\u00e4lv och hittat en andlig trygghet. Det k\u00e4nns som om jag har g\u00e5tt igenom en intensiv tentaperiod i min egen livsskola. M\u00f6tt sorg, f\u00f6rlust, sjukdom, ekonomisk kris och funnit k\u00e4rleken. Jag vet inte vad som fick det att v\u00e4nda. Kanske en del handlade om att jag k\u00e4nde hur mina f\u00f6tter landade p\u00e5 min egen trygga plattform inom mig. Och pl\u00f6tsligt fanns motivationen att l\u00e5ngsamt b\u00f6rja bygga upp h\u00e4lsan. D\u00e5 vaknade energin och kreativiteten l\u00e5ngsamt upp igen. <\/p>\n\n\n\n
Tillsammans med v\u00e5rsolen b\u00f6rjar min l\u00e4ngtan efter att ber\u00e4tta att skina igen. Utan krav f\u00e5r lusten att skapa komma tillbaka i sin egen takt. Och hela jag \u00f6nskar mig sj\u00e4lv – v\u00e4lkommen tillbaka! Och min livskamrat har hittat tillbaka till sin h\u00e4lsa och f\u00e5tt ett nytt jobb d\u00e4r han trivs och f\u00e5r all den uppskattning han verkligen f\u00f6rtj\u00e4nar. S\u00e5 nu ser vi fram mot en sp\u00e4nnande v\u00e5r med v\u00e5rt projekt #landarp\u00e5landet d\u00e5 vi ska bygga v\u00e5rt gemensamma hem vid Dal\u00e4lven. V\u00e4lkommen att f\u00f6lja med det projektet p\u00e5 Instagram @landarpalandet<\/a>. <\/p>\n\n\n\n<\/a><\/figure>\n\n\n\n<\/a><\/figure>\n\n\n\n<\/a><\/figure>\n\n\n