![\"\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/postpandemi-1.png\")
<\/a><\/figure>\n\n\nJag ser det \u00f6verallt – bland v\u00e4nner, kollegor och mina klienter – en odefinierbar slitenhet. Jag pratar inte om den vanliga v\u00e5rtr\u00f6ttheten som kommer efter en l\u00e5ng och m\u00f6rk vinter, inte heller om den allt \u00f6kande stressen som \u00e4r kopplad till ekonomisk kris eller v\u00e4rldsl\u00e4get. Nej, jag ser hur m\u00e4nniskor omkring mig \u00e4r tr\u00f6tta, nedst\u00e4mda och slitna efter pandemin.
-Men v\u00e4nta nu, t\u00e4nker du, borde vi inte vara jublande glada \u00f6ver att livet \u00e4r som vanligt igen? Vi f\u00e5r resa, g\u00e5 p\u00e5 restaurang och kramas igen. Tv\u00e5 \u00e5rs isolering \u00e4r ju \u00f6ver och det \u00e4r positivt. <\/p>\n\n\n\n
Absolut, det finns mycket av vara glad \u00f6ver. Och vi ska forts\u00e4tta att g\u00f6ra allt det vi har saknat och njuta av det. Men visst har du m\u00e4rkt att du inte \u00e4r tillbaka p\u00e5 samma sociala niv\u00e5 som du var innan pandemin? Och att det som du gjorde f\u00f6rut och s\u00e5g fram mot, inte ger samma kickar l\u00e4ngre? Kanske det beror p\u00e5 att du har uppt\u00e4ckt andra sidor hos dig sj\u00e4lv under isoleringen, som att du f\u00e5r mer gjort om du jobbar hemma eller att du har uppt\u00e4ckt andra intressen som k\u00e4nns mer v\u00e4rdefulla nu. Men kanske det ocks\u00e5 kan bero p\u00e5 att du fortfarande \u00e4r p\u00e5verkad av den stressen du upplevde under tv\u00e5 \u00e5rs tid. <\/p>\n\n\n\n
Jag har sv\u00e5rt att tro att du gick visslande och ober\u00f6rd igenom den h\u00e4r tiden. Kollektivt gick vi igenom en stark stress i form av oro f\u00f6r sin egen och n\u00e4ra och k\u00e4ras h\u00e4lsa. Vi erfor tillsammans den chocken att det vi aldrig trodde skulle h\u00e4nda – pl\u00f6tsligt h\u00e4nde och dessutom drabbade hela v\u00e4rlden. Stegvis togs v\u00e5ra sociala gl\u00e4dje\u00e4mnen, som fester, resor och konserter ifr\u00e5n oss. Och vi engagerade oss i den starka polariseringen kring vaccinfr\u00e5gan. L\u00e4gg sedan till det m\u00e5nga upplevde i sitt eget liv – som att bli l\u00e5ngtidssjuk, f\u00f6rlora en eller flera n\u00e4rst\u00e5ende i covid, g\u00e5 i konkurs eller som sjukhusanst\u00e4lld f\u00e5 uppleva traumat att k\u00e4mpa med att f\u00e5 m\u00e4nniskor att \u00f6verleva. <\/p>\n\n\n\n
Allt detta har kostat dig. Du har betalat med din energi, din motivation och kanske din livsgl\u00e4dje. F\u00f6r det \u00e4r vad som h\u00e4nder n\u00e4r kroppen har varit utsatt f\u00f6r en p\u00e5g\u00e5ende stress under en l\u00e5ng tid. D\u00e5 kan vi inte f\u00f6rv\u00e4nta oss att du ska vara tillbaka till dig sj\u00e4lv, mentalt och kroppsligen, som du du k\u00e4nde dig i mars 2020. Det \u00e4r inte rimligt att du ska f\u00f6rv\u00e4nta dig att kunna g\u00e5 tillbaka till att arbeta kontor varje dag igen, \u00e5ka kommunalt som inget har h\u00e4nt och planera fester som f\u00f6rr. Kroppen orkar inte ta det klivet tillbaka till det gamla livet. Kroppen beh\u00f6ver reparera sig och \u00e5terh\u00e4mta sig. Och det tar tid. <\/p>\n\n\n\n
Vi beh\u00f6ver s\u00e4tta ord p\u00e5 vad pandemin har kostat oss – inte bara ekonomiskt – utan fysiskt och mentalt. Vi beh\u00f6ver f\u00f6rst\u00e5 att vi har olika kroppar och att det tar olika l\u00e5ng tid f\u00f6r oss att \u00e5terh\u00e4mta oss. Vi beh\u00f6ver sluta st\u00e4lla krav p\u00e5 oss sj\u00e4lva att vi ska vara som vi var innan. Var varsam och f\u00f6rst\u00e5ende f\u00f6r det du har g\u00e5tt igenom och sn\u00e4ll mot dig sj\u00e4lv och din kropp. Kroppen sviker dig inte – den st\u00e5r p\u00e5 din sida och jobbar just nu allt vad den kan f\u00f6r att du ska m\u00e5 bra. S\u00e5 ge din kropp den tid den beh\u00f6ver. <\/p>\n\n\n\n<\/a><\/figure>\n\n\n