N\u00e4r jag skulle skapa dagens lucka till dig ig\u00e5r spelade jag in en saga om dimma, \u00e4lvor och att lita p\u00e5 sig sj\u00e4lv. Men s\u00e5 n\u00e4r jag lyssnade igenom den f\u00f6r att klippa och skapa, s\u00e5 ramlade sj\u00e4lvtvivlet ned i mitt kn\u00e4. Pl\u00f6tsligt b\u00f6rjade jag ifr\u00e5gas\u00e4tta mig sj\u00e4lv och n\u00e4r jag v\u00e4l hade b\u00f6rjat s\u00e5 var det om\u00f6jligt att ta mig tillbaka till ytan. Sagan var l\u00f6jlig, min r\u00f6st l\u00e4t pretenti\u00f6s och hela id\u00e9n med en kalender \u00e4r ju pinsam. Vem har gl\u00e4dje av detta? <\/p>\n\n\n\n
Ja, jag f\u00f6rst\u00e5r varf\u00f6r sj\u00e4lvtvivlet sm\u00f6g sig in. Jag hade haft en en utmanande dag. M\u00e5nga m\u00f6ten, hantverkare hemma som r\u00e5kade skapa en \u00f6versv\u00e4mning i mitt vardagsrum, jobb som ligger efter, tider att passa. Men det som fick mig mest ur balans f\u00f6rst\u00e5r jag nu i efterhand \u00e4r kanske det som borde ha ber\u00f6rt mig minst av allt i dag. Fast det var det som v\u00e4ckte min s\u00e5rbarhet. <\/p>\n\n\n\n
Min bror tog idag med sig v\u00e5r 94\u00e5riga pappa p\u00e5 ett spontant bes\u00f6k under denna galna dag. Pappa som lider av demens och hj\u00e4lpligt tar sig fram med rullator, ville s\u00e5 g\u00e4rna bes\u00f6ka stugan d\u00e4r jag bor – som han har byggt. Och n\u00e4r jag gick bredvid honom p\u00e5 min tomt sa han ”Jag \u00e4r s\u00e5 ledsen och besviken att du inte har huggit upp ved till vintern och att du valde att inte bygga taket som jag f\u00f6reslog.” <\/p>\n\n\n\n
F\u00f6rst slog jag bort det. Pappa \u00e4r ju dement. Han f\u00f6rst\u00e5r inte mitt perspektiv. Han lever kvar i sin v\u00e4rld. Men m\u00e5nga timmar senare n\u00e4r jag satt och klippte sagan till dagens lucka s\u00e5 k\u00e4nde jag mig liten och v\u00e4rdel\u00f6s. Jag blev den lilla flickan som gjorde pappa besviken. <\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 n\u00e4r jag l\u00e4t k\u00e4nslan vara d\u00e4r. N\u00e4r jag l\u00e4t mig sitta med min lilla flicka som saknar sin pappa. D\u00e5 fick sorg och s\u00e5rbarhet plats. Och jag sl\u00e4ppte taget om att d\u00f6ma min egen prestation. <\/p>\n\n\n\n
Ist\u00e4llet v\u00e4ljer jag idag att ge dig en kort meditation som jag spelade in f\u00f6r ett \u00e5r sedan. N\u00e5got jag beh\u00f6vde h\u00f6ra sj\u00e4lv. Och n\u00e5got som jag tror att jag inte \u00e4r ensam om att beh\u00f6va h\u00f6ra. <\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 l\u00e5t oss ta v\u00e5r s\u00e5rbarhet och v\u00e5rt inre barn i kn\u00e4t och lyssna p\u00e5 dagens lucka. Den \u00e4r inte l\u00e5ng. Den \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n perfekt. Men den \u00e4r tillr\u00e4cklig. Som du. Och som jag. <\/p>\n\n\n\n