Jag \u00e4lskar gamla myter och sagor. Och d\u00e5 menar jag inte de moderna barnber\u00e4ttelserna – utan de som skapades f\u00f6r m\u00e5nga hundra \u00e5r sedan. P\u00e5 den tiden man l\u00e4t ber\u00e4ttelserna leva vidare genom att upprepa dem, l\u00e4ra sig varje ord utantill och l\u00e4t historien bli levande p\u00e5 kv\u00e4llen n\u00e4r man samlades f\u00f6r att kura skymning. F\u00f6r det fanns alltid en djupare mening i myten, en inb\u00e4ddad l\u00e4rdom i symboliken. Det fina i detta \u00e4r att om du inte f\u00f6rstod eller hittade den djupare kunskapen, s\u00e5 kunde du \u00e4nd\u00e5 njuta av sagan. <\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 l\u00e5t oss nu lyssna p\u00e5 en saga. Och eftersom vi fortfarande r\u00f6r oss i elementet vatten, s\u00e5 f\u00e5r vi m\u00f6ta vattnet i formen av dimma. En dimma som f\u00f6rvirrar, som g\u00f6r att du tvivlar p\u00e5 din egen riktning. Och att ju mer du f\u00f6rs\u00f6ka t\u00e4nka dig fram till vilken v\u00e4g d\u00e5 ska g\u00e5, desto mer os\u00e4ker blir du. <\/p>\n\n\n\n
L\u00e5t oss vandra in i sagans v\u00e4rld. V\u00e4lkommen att m\u00f6ta \u00e4lvorna. <\/p>\n\n\n\n