Idag bjuder jag in dig till en stilla resa upp mot fj\u00e4llkedjan.
Dit d\u00e4r luften \u00e4r klar, vid och fri.<\/p>\n\n\n\n
I denna meditation f\u00e5r du vila i bilden av fj\u00e4llens orubbliga n\u00e4rvaro, medan moln l\u00e5ngsamt r\u00f6r sig \u00f6ver topparna \u2013 kommer, f\u00f6r\u00e4ndras och l\u00f6ses upp. Precis som v\u00e5ra tankar och k\u00e4nslor g\u00f6r, n\u00e4r vi inte f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e5lla fast dem.<\/p>\n\n\n\n
Vi l\u00e5ter vinden svepa genom kroppen.
Inte f\u00f6r att pressa bort n\u00e5got, utan f\u00f6r att varsamt l\u00e4tta p\u00e5 det som blivit tungt. Sp\u00e4nningar, oro, gamla k\u00e4nslor som kanske burits lite f\u00f6r l\u00e4nge f\u00e5r m\u00f6ta luftens r\u00f6relse och frihet.<\/p>\n\n\n\n
Ur ett kroppsligt perspektiv st\u00f6djer denna typ av visualisering det parasympatiska nervsystemet \u2013 den del av oss som st\u00e5r f\u00f6r \u00e5terh\u00e4mtning, trygghet och vila. N\u00e4r vi f\u00f6rest\u00e4ller oss r\u00f6relse, rymd och l\u00e4tthet kan kroppen b\u00f6rja svara med just det: ett mjukare andetag, mindre motst\u00e5nd, mer utrymme inuti.<\/p>\n\n\n\n
Det h\u00e4r \u00e4r ingen meditation d\u00e4r du ska \u201cst\u00e4nga av\u201d tankarna.
Det \u00e4r en stund d\u00e4r du f\u00e5r l\u00e5ta dem vara som moln \u2013 fria att passera.<\/p>\n\n\n\n
V\u00e4lkommen att vila i luftens element.
V\u00e4lkommen att sl\u00e4ppa taget, om s\u00e5 bara f\u00f6r n\u00e5gra minuter.<\/p>\n\n\n\n