Jag har alltid \u00e4lskat m\u00e4nniskor. De fascinerar mig, f\u00f6rf\u00f6r mig, g\u00f6r mig lycklig och nyfiken. Men de skr\u00e4mmer mig, f\u00f6rv\u00e5nar och skakar om mig ocks\u00e5. Alltid har jag haft f\u00f6rm\u00e5nen att f\u00e5 f\u00f6rtroenden av andra och m\u00e5nga, m\u00e5nga g\u00e5nger f\u00e5tt h\u00f6ra att jag \u00e4r en bra lyssnare. Det \u00e4r sant – jag \u00e4r en bra lyssnare. Jag \u00e4r s\u00e5 bra att jag till och med har gjort det till mitt yrke – att lyssna p\u00e5 andra m\u00e4nniskor.<\/p>\n
Det var inte s\u00e5 l\u00e4nge sedan jag gjorde en intressant uppt\u00e4ckt n\u00e4r jag satt och lyssnade p\u00e5 en av mina fina v\u00e4nner. Pl\u00f6tsligt st\u00e4llde hon fr\u00e5gan -Men Maria, ber\u00e4tta nu, hur m\u00e5r du egentligen? Jag h\u00f6rde mig sj\u00e4lv svara r\u00e4tt snabbt och undvikande, f\u00f6r att sedan leda tillbaka samtalet om henne. D\u00e5 slog det mig – vad h\u00e5ller jag p\u00e5 mig? Min v\u00e4n bryr sig om mig och vill veta hur jag m\u00e5r, men jag g\u00f6mmer mig bakom lyssnarrollen och riktar tillbaka str\u00e5lkastarljuset p\u00e5 henne. Varf\u00f6r?! D\u00e4rf\u00f6r att jag \u00e4r os\u00e4ker och r\u00e4dd att bli d\u00f6md, avvisad eller bortst\u00f6tt.<\/p>\n
R\u00e4dslan att inte r\u00e4cka till eller inte vara omtyckt begr\u00e4nsar och h\u00e5ller oss tillbaka. Vi skapar oss roller som \u00e4r trygga att g\u00f6mma sitt r\u00e4tta jag bakom. Kanske \u00e4r du som jag – en lyssnare. Eller s\u00e5 \u00e4r du duktig p\u00e5 att prata och underh\u00e5lla andra, men det kan ocks\u00e5 vara en mask f\u00f6r att d\u00f6lja den du egentligen \u00e4r. Eller \u00e4r du den tysta, som g\u00e4rna vill sm\u00e4lta in i bakgrunden utan att n\u00e5gon l\u00e4gger m\u00e4rket till dig. R\u00e4dslan att inte vara bra nog, g\u00f6r att vi skyddar oss. Vi g\u00f6mmer oss f\u00f6r att skydda v\u00e5r inre s\u00e5rbarhet. Tillslut har vi tappat v\u00e5r frihet och v\u00e5r r\u00f6relsef\u00f6rm\u00e5ga och kanske du en dag st\u00e4ller dig fr\u00e5gan – vad vill jag egentligen?<\/p>\n
Det handlar mycket om att vi inte ger oss tillr\u00e4ckligt med k\u00e4rlek och bekr\u00e4ftelse inifr\u00e5n. S\u00e5 vi blir beroende av att k\u00e4nna andras k\u00e4rlek och bekr\u00e4ftelse.<\/p>\n
S\u00e5 b\u00f6rja idag med att ge dig sj\u00e4lv den k\u00e4rlek du s\u00e5 innerligt beh\u00f6ver. D\u00e5 kommer du en dag inte att beh\u00f6va n\u00e5got att g\u00f6mma dig bakom. Du beh\u00f6ver inte h\u00e5lla tillbaka dig sj\u00e4lv.<\/p>\n
S\u00e4g till dig sj\u00e4lv – Jag \u00e4r underbar! S\u00e4g det nu. S\u00e4g det sen igen och igen under dagen. Och imorgon. Och i \u00f6vermorgon. Det f\u00f6rtj\u00e4nar du!<\/p>\n
N\u00e4r du \u00e4r den du \u00e4r
\nger du andra frihet
\natt vara sig sj\u00e4lva.<\/p>\n\n\n