![\"\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/f\u00f6rdomar.jpg\" "\\"f\u00f6rdomar\\"")
<\/a><\/p>\n\n\nDet \u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga saker jag \u00f6nskar att jag vore b\u00e4ttre p\u00e5. S\u00e4rskilt vill jag bli b\u00e4ttre p\u00e5 att m\u00f6ta varje m\u00e4nniska med ett \u00f6ppet sinne och nyfikenhet. Att inte ha n\u00e5gra f\u00f6rdomar eller f\u00f6rutfattade meningar utan r\u00e4tt och sl\u00e4tt bara vara \u00f6ppen. D\u00e5 tycker jag trots allt att jag i grunden \u00e4r en ganska f\u00f6rdomsfri person, som s\u00f6ker efter n\u00e5got gott i de flesta m\u00e4nniskor. Alla har n\u00e5got intressant att ber\u00e4tta, alla har n\u00e5got att l\u00e4ra oss, det \u00e4r min fulla \u00f6vertygelse.<\/p>\n
Och trots det, s\u00e5 smyger det sig in ibland en tanke eller en uppfattning om n\u00e5gon jag m\u00f6ter p\u00e5 tunnelbanan eller ser p\u00e5 teve. Som en liten st\u00f6ddig padda sitter d\u00e4r pl\u00f6tsligt en f\u00f6rdom som jag i v\u00e4rsta fall kv\u00e4ker ur mig till n\u00e5gon i min n\u00e4rhet. S\u00e4rskilt snabb \u00e4r paddan att kvacka om personer som st\u00e4ller upp dockhuss\u00e5por eller f\u00f6rnedringsteve. ”Men herregud, vad \u00e4r det m\u00e4nniskan g\u00f6r? Fattar hon inte att hela Sverige ser?!” Jag minns s\u00e4rskilt en g\u00e5ng n\u00e4r jag tittade p\u00e5 ett avsnitt av serien Big Brother. Nu blir jag s\u00e4rskilt bekl\u00e4md av att titta p\u00e5 ungdomar som g\u00f6r bort sig p\u00e5 teve, men i vilket fall satt jag d\u00e4r och vred mig av blygsel f\u00f6r deras skull. En ung kvinna som hade utm\u00e4rkt sig genom att vara uppk\u00e4ftig och gapig irriterade mig s\u00e4rskilt. Efter en fest s\u00e5 hettade det till mellan henne och en kille och de h\u00e5nglade i s\u00e4ngen. Efter ett tag s\u00e5 verkade han tr\u00f6ttna, s\u00e5 han bad henne att g\u00e5. D\u00e5 gick hon ist\u00e4llet till en annan man och f\u00f6rs\u00f6kte krypa upp oss honom, tills han mer eller mindre sparkade henne ur s\u00e4ngen. D\u00e5 gick tjejer ut i k\u00f6ket och bredde sig fyra limpmackor och tryckte i sig. I den stunden, n\u00e4r hon satt d\u00e4r uppkrupen p\u00e5 en k\u00f6ksstol och tuggade p\u00e5 sin sm\u00f6rg\u00e5s v\u00e4rkte mitt hj\u00e4rta. Jag ville bara plocka ur henne d\u00e4rifr\u00e5n och h\u00e5lla om henne och ber\u00e4tta att hon \u00e4r fin och bra precis som hon \u00e4r. F\u00f6r det var inte en gapig och st\u00f6ddig tjej som satt d\u00e4r, det var en liten flicka som \u00e5t en sm\u00f6rg\u00e5s f\u00f6r att f\u00e5 en inre kram. En kram som hon antagligen saknade s\u00e5 det v\u00e4rkte i br\u00f6stet och v\u00e4rken drev henne att kl\u00e4ttra runt i andras famnar och skrika tills n\u00e5got tittade p\u00e5 henne – f\u00f6r att f\u00e5 n\u00e5gon form av uppm\u00e4rksamhet.<\/p>\n
Varje g\u00e5ng en m\u00e4nniska s\u00e4tter sig i min bes\u00f6ksstol \u00e4r jag uppriktigt nyfiken p\u00e5 den jag har framf\u00f6r mig, det \u00e4r det som blir min gl\u00e4dje och drivkraft i mitt yrke. N\u00e4r jag ser p\u00e5 n\u00e5gon utanf\u00f6r mitt arbetsrum, vill jag t\u00e4nka att det finns s\u00e5 mycket mer \u00e4n det jag ser. Det \u00e4r inte l\u00e4tt. Men de g\u00e5nger jag f\u00f6rsvarar n\u00e5gon inf\u00f6r n\u00e5gon annan, kan jag vara stolt \u00f6ver mig sj\u00e4lv. Eller n\u00e4r jag lyckas beh\u00e5lla ett \u00f6ppet hj\u00e4rta. F\u00f6r jag vill ju sj\u00e4lv bli bem\u00f6tt med ett \u00f6ppet hj\u00e4rta och utan f\u00f6rdomar. Alla f\u00f6rtj\u00e4nar vi f\u00e5 en chans att visa vem vi egentligen \u00e4r.<\/p>\n
<\/p>\n