![\"\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/bortgl\u00f6md.jpg\" "\\"bortgl\u00f6md\\"")
<\/a><\/p>\n\n\nAlla mina v\u00e4nner vet att jag \u00e4r ofta gl\u00f6mmer bort att ringa. \u00c4ven om jag uttryckligen har sagt att jag ska h\u00f6ra av mig p\u00e5 onsdag, s\u00e5 kan det dr\u00f6ja till b\u00e5de torsdag eller fredag innan jag h\u00f6r av mig… om ens d\u00e5. Puh, jag f\u00e5r skuldk\u00e4nslor n\u00e4r jag skriver om detta, men dessv\u00e4rre – jag har under alla \u00e5r f\u00f6rs\u00f6kt att arbeta bort detta – men lyckas inte. Precis nu n\u00e4r jag skriver om det, s\u00e5 kom jag p\u00e5 att jag har lovat att ringa min brorson… i m\u00e5ndags. Ja, ni ser hur jag \u00e4r. De flesta av mina v\u00e4nner vet det och \u00e4ven om de inte tycker om det, s\u00e5 har de accepterat det. Kanske f\u00f6r att de har f\u00f6rst\u00e5tt en sak och det \u00e4r att det inte handlar om brist p\u00e5 k\u00e4rlek. Att vara bortgl\u00f6md \u00e4r inte samma sak som att vara o\u00e4lskad.<\/p>\n
Det \u00e4r sv\u00e5rt att inte k\u00e4nna sig mindre omtyckt, n\u00e4r man blir bortgl\u00f6md. N\u00e4r telefonen \u00e4r tyst p\u00e5 ens f\u00f6delsedag eller \u00e4lsklingen inte har ringt p\u00e5 kv\u00e4llen som han lovade eller ens son som aldrig ringer sina f\u00f6r\u00e4ldrar, d\u00e5 \u00e4r det l\u00e4tt att k\u00e4nna sig o\u00e4lskad.<\/p>\n
Visst \u00e4r det tillf\u00e4llen d\u00e5 en tyst telefon ocks\u00e5 \u00e4r ett tecken p\u00e5 det, i dejtingens v\u00e4rld eller vissa v\u00e4nner som inte v\u00e5gar s\u00e4ga \u00f6ppet att de inte vill ses mer utan f\u00f6rs\u00f6ker smyga in budskapet genom att sluta att h\u00f6ra av sig. Men de allra flesta g\u00e5ngerna s\u00e5 inneb\u00e4r gl\u00f6mskheten n\u00e5got helt annat, att tankarna \u00e4r fokuserade p\u00e5 n\u00e5got annat, att personer har extremt fullt upp, att n\u00e5got kom emellan eller bara det att vi har olika s\u00e4tt att ber\u00e4tta att vi \u00e4lskar varandra. K\u00e4rleken har olika spr\u00e5k. Ibland beh\u00f6ver vi ber\u00e4tta f\u00f6r varandra att vi \u00f6nskar ett visst beteende, men ocks\u00e5 respektera att vi \u00e4r helt olika. Den dagen vi kan konstatera att vi har olika s\u00e4tt att uttrycka oss p\u00e5, olika behov och slutar f\u00f6rs\u00f6ka \u00e4ndra p\u00e5 dem vi \u00e4lskar – d\u00e5 m\u00e5r vi mycket b\u00e4ttre.<\/p>\n
Som f\u00f6rfattaren Marianne Fredriksson en g\u00e5ng sa i en intervju ”N\u00e4r min man och jag\u00a0efter\u00a020 \u00e5r f\u00f6rstod att vi inte kunde \u00e4ndra p\u00e5 varandra, utan accepterade olikheterna – d\u00e5 blev vi lyckliga.”<\/p>\n