{"id":1962,"date":"2012-03-10T07:59:29","date_gmt":"2012-03-10T06:59:29","guid":{"rendered":"http:\/\/www.mariahelander.se\/?p=1962"},"modified":"2012-03-10T08:01:40","modified_gmt":"2012-03-10T07:01:40","slug":"ar-trost-att-ta-bort-det-som-gor-ont","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.mariahelander.se\/?p=1962","title":{"rendered":"\u00c4r tr\u00f6st att ta bort det som g\u00f6r ont?"},"content":{"rendered":"

Alla upplever vi det. Hur livet bara stannar upp en sekund och sedan g\u00e5r hj\u00e4rtat s\u00f6nder. F\u00f6r att vi f\u00f6rlorar n\u00e5gon vi \u00e4lskar, eller f\u00f6r att vi g\u00f6r ett stort misstag eller tappar bort n\u00e5got mycket viktigt som v\u00e5r identitet. Det g\u00f6r s\u00e5 ont att vi undrar om det n\u00e5gonsin finns ett slut p\u00e5 sm\u00e4rtan. Om hj\u00e4rtat n\u00e5gonsin kommer att l\u00e4ka.<\/p>\n

En sj\u00e4lvempatisk m\u00e4nniska \u00e4r en person som klarar att tr\u00f6sta sig sj\u00e4lv. N\u00e4r sv\u00e5righeterna sl\u00e5r dig till marken, s\u00e5 reser du dig igen. Kanske inte p\u00e5 ett kort \u00f6gonblick, men s\u00e5 sm\u00e5ningom. Psykoterapeuten Marta Cullberg Weston beskriver att f\u00f6rm\u00e5gan till tr\u00f6st \u00e4r n\u00e5got vi l\u00e4r oss som sm\u00e5. Ett litet barn som ramlar och sl\u00e5r sig gr\u00e5ter inte bara f\u00f6r att det g\u00f6r ont, utanf\u00f6r att v\u00e4rlden g\u00e5r s\u00f6nder en smula n\u00e4r man uppt\u00e4cker att man inte \u00e4r os\u00e5rbar, att golvet \u00e4r h\u00e5rt och att mamma inte alltid kan f\u00e5nga mig. Att mamma eller pappa kommer in och tr\u00f6star d\u00e5, inneb\u00e4r att de hj\u00e4lper barnet att bygga upp v\u00e4rlden igen. F\u00f6r det mesta g\u00f6r f\u00f6r\u00e4ldrarna ett s\u00e5dant bra jobb, att barnet som vuxen upplever att det \u00e4r m\u00f6jligt att reparera livet igen, n\u00e4r det k\u00e4nns som om det g\u00e5r s\u00f6nder.<\/p>\n

Marta menar att det finns m\u00e5nga s\u00e4tt att tr\u00f6sta sig sj\u00e4lv, genom att prata med v\u00e4nner, stoppa n\u00e4san i p\u00e4lsen p\u00e5 ett \u00e4lskat husdjur, g\u00e5 ut i skogen. Men framf\u00f6r allt styra undan den inre kritikern som ibland st\u00e5r\u00a0bredvid\u00a0oss och anklagar oss f\u00f6r att vi inte lyckades undvika sorgen eller sm\u00e4rtan. N\u00e4r det g\u00f6r ont \u00e4r det viktigt att se att du just nu beh\u00f6ver vara lite extra sn\u00e4ll mot dig sj\u00e4lv.<\/p>\n

H\u00e4r \u00e4r tr\u00f6stens tre steg:<\/p>\n

Stanna upp och k\u00e4nn efter, bekr\u00e4fta att det inte k\u00e4nns bra. Men att det \u00e4r okej.
\nAndra steget \u00e4r att acceptera det du k\u00e4nner. \u00c4r det sorg, saknad eller g\u00f6r det bara ruskigt ont? Vad det \u00e4n \u00e4r s\u00e5 finns det ingen anledning att fly, utan stanna kvar i det som g\u00f6r ont en stund.
\nTredje steget \u00e4r att fr\u00e5ga dig sj\u00e4lv – vad m\u00e5r jag b\u00e4st av att g\u00f6ra nu? Undvik k\u00e4cka eller h\u00e5rda utrop, som ”Sk\u00e4rp dig” eller ”Det d\u00e4r \u00e4r v\u00e4l inget.” Behandla dig sj\u00e4lv som en v\u00e4n som beh\u00f6ver tr\u00f6st. Kanske beh\u00f6ver du prata, kanske beh\u00f6ver du kramas, kanske beh\u00f6ver du bara gr\u00e5ta en liten stund till.<\/p>\n

Livet g\u00f6r s\u00e5 ont, s\u00e5 ont ibland. Det beh\u00f6ver vi acceptera. Men ocks\u00e5 att det blir b\u00e4ttre igen \u00e4r en viktig sanning.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n\n\n