![\"\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/disciplin.jpg\" "\\"disciplin\\"")
<\/a><\/p>\n\n\nV\u00e5r inre kritiker har en f\u00f6rm\u00e5ga att s\u00e4tta upp h\u00f6ga m\u00e5l. Det \u00e4r m\u00e4rkligt vad mycket vi ska hinna, hur ofta vi ska tr\u00e4na, hur mycket vi ska g\u00e5 ned p\u00e5 en vecka eller hur duktiga vi ska bli n\u00e4r vi s\u00e4tter v\u00e5ra m\u00e5l. Det \u00e4r s\u00e4llan jag m\u00f6ter m\u00e4nniskor som s\u00e4tter f\u00f6r l\u00e5ga m\u00e5l, som jag beh\u00f6ver uppmuntra att h\u00f6ja ribban. S\u00e5 n\u00e4r vi har det h\u00f6ga m\u00e5let d\u00e4r h\u00f6gst upp p\u00e5 bergstoppen s\u00e5 s\u00e4ger vi till oss sj\u00e4lva ”Om jag bara \u00e4r\u00a0disciplinerad\u00a0nog s\u00e5 j\u00e4klar vad jag kommer att kl\u00e4ttra!” S\u00e5 b\u00f6rjar vi kl\u00e4ttra i en snabb takt hela f\u00f6rsta veckan, tills vi vecka tv\u00e5 m\u00e5ste s\u00e4tta oss ned p\u00e5 en avsats och torka svetten ur pannan. D\u00e5 tittar vi upp p\u00e5 toppen igen och inser att m\u00e5let fortfarande \u00e4r lika l\u00e5ngt borta och att berget \u00e4r lika h\u00f6gt och brant. S\u00e5 vi ger upp. Men samtidigt som vi g\u00f6r det, s\u00e5 ser vi till att ge oss sj\u00e4lva en rej\u00e4l spark i sidan f\u00f6r att vi var s\u00e5 odisciplinerade\u00a0som inte orkade kl\u00e4ttra hela v\u00e4gen.<\/p>\n
D\u00e5 min v\u00e4n \u00e4r det dags att bli lite sj\u00e4lvempatisk och ist\u00e4llet f\u00f6r att s\u00e4tta s\u00e5 h\u00f6ga krav p\u00e5 dig sj\u00e4lv – f\u00f6rs\u00f6k att ta reda p\u00e5 vad det \u00e4r som motiverar dig. Vad kan hj\u00e4lpa dig att kl\u00e4ttra? Beh\u00f6ver du skriva en l\u00e5ng lista med viktiga sk\u00e4l till varf\u00f6r du ska kl\u00e4ttra hela v\u00e4gen – en lista som du hela tiden kan \u00e5terg\u00e5 till n\u00e4r du beh\u00f6ver inspiration? Beh\u00f6ver du delm\u00e5l, en coach eller bel\u00f6ningar p\u00e5 v\u00e4gen?<\/p>\n
Faktum \u00e4r att det inte handlar om att du \u00e4r en odisciplinerad m\u00e4nniska n\u00e4r du inte kan n\u00e5 ditt m\u00e5l – utan att du \u00e4r m\u00e4nniska – kort och gott. Nu finns det forskning som visar att om vi s\u00e4tter f\u00f6r h\u00f6ga m\u00e5l, s\u00e5 blir vi paralyserade. Hj\u00e4rnscanning har visat att amygdala, den delen av hj\u00e4rnan som g\u00f6r att vi responderar r\u00e4dsla och hot, ”kidnappar” resurser fr\u00e5n andra beslutsfattande och kreativt t\u00e4nkande delar av din hj\u00e4rna, n\u00e4r du har ett f\u00f6r stort m\u00e5l framf\u00f6r dig. Men att dela upp m\u00e5let i mindre delm\u00e5l, g\u00f6r att du kan t\u00e4nka mer kreativt hur du ska uppn\u00e5 dina m\u00e5l och k\u00e4nna en st\u00f6rre motivation.\u00a0”Breaking a big goal into smaller, more achievable goals prevents the fear part of your brain from hijacking your thinking cap and gives you victories.” s\u00e4ger professor Shawn Achor.<\/p>\n
S\u00e5 l\u00e4r dig att bli sj\u00e4lvempatisk genom att se till det faktum att \u00e4ven du \u00e4r m\u00e4nniska och beh\u00f6ver motivation och realistiska delm\u00e5l f\u00f6r att n\u00e5 dit du vill komma.<\/p>\n
<\/p>\n