![\"\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/okej1.jpg\" "\\"okej\\"")
<\/a><\/p>\nSelma under v\u00e5r v\u00e5rpromenad.\u00a0<\/em><\/p>\n\n\n
Att vakna till en morgon d\u00e4r solen str\u00e5lar \u00f6ver en nyv\u00e4ckt skog, d\u00e4r buskar och tr\u00e4d har sm\u00e5 fin knoppar p\u00e5 sina nakna grenar – \u00e4r att vakna till hopp, gl\u00e4dje och spirande kreativitet! Eller? Det borde vara s\u00e5. Kan man tycka.<\/p>\n
Men n\u00e4r jag vaknade i morse s\u00e5 var det med ansiktet ihopskrynklat av irritation och med tr\u00f6tthet i varenda kroppsdel. Jag masade mig upp och eftersom jag inte hade n\u00e5gra m\u00f6ten inbokade p\u00e5 morgonen, kunde jag s\u00e4tta mig i ro framf\u00f6r bloggen. V\u00e4nta p\u00e5 att orden skulle ramla ned ur mitt huvud, ned p\u00e5 tangenterna. Inget h\u00e4nde. Och jag k\u00e4nde mig \u00e4n mer irriterad. Drack en kopp kaffe och tog fram n\u00e5gra fina bilder som jag kunde f\u00e5nga med en tr\u00e4ffande text. Det kom inga ord nu heller. Min dv\u00e4rgpudel Selma, som d\u00e4remot som vanligt hade vaknat p\u00e5 ett str\u00e5lande hum\u00f6r f\u00f6rs\u00f6kte muntra upp mig med b\u00e5de bollar och lekfulla knuffar. Men hennes pigga uppsyn hade bara motsatt effekt p\u00e5 mig.<\/p>\n
Vad \u00e4r detta, t\u00e4nkte jag. Jag gav upp bloggf\u00f6rs\u00f6ket och gick f\u00f6r att kl\u00e4 p\u00e5 mig. S\u00e5g mig i spegeln och det m\u00f6rka molnet ovanf\u00f6r mitt huvud b\u00f6rjade dra ihop sig f\u00f6r en riktig storm. Usch, vad jag ser ut, misskl\u00e4dsam frisyr och en ny rynka och ser jag inte lite tjock ut?! Jag f\u00f6rs\u00f6kte stoppa mig sj\u00e4lv och \u00e5skstormen som b\u00f6rjade komma riktigt n\u00e4ra nu. Rabblade saker jag \u00e4r tacksam f\u00f6r… men kom bara p\u00e5 tre saker och n\u00e4r jag t\u00e4nkte efter s\u00e5 var de tre sakerna inte s\u00e5 mycket att vara tacksam \u00f6ver heller.<\/p>\n
Nej, nu fanns det ingen annan r\u00e5d. Jag drog ned m\u00f6ssan djupt \u00f6ver huvudet, h\u00e4ngde kamerav\u00e4skan rutinm\u00e4ssigt \u00f6ver axeln och kopplade hunden. UT! Innan jag blir en fara f\u00f6r min omgivning.<\/p>\n
G\u00e5 g\u00e5 g\u00e5. Klafsa runt i lera, l\u00e5ta blicken leta efter v\u00e5ren att f\u00e5nga p\u00e5 bild, sl\u00e4ppa vovven som f\u00e5r rasa fritt bland tr\u00e4d och sten. Hoppas att jag slipper tr\u00e4ffa folk och vara trevlig. D\u00c5. I \u00f6gonvr\u00e5n ser jag hur hon snubblar till och voltar ett varv och skriker. Jag k\u00e4nner hur hj\u00e4rtat brister n\u00e4r min lilla pudelflicka gnyende kryper ihop och p\u00e5 tre tassar kryper mot mig. Jag lyfter upp henne och kalkylerar i huvudet hur snabbt jag kan ta mig till n\u00e4rmsta\u00a0veterin\u00e4r. Hon gn\u00e4ller i min famn och jag pressar tillbaka t\u00e5rarna, halvspringer mot civilisationen. M\u00f6ter n\u00e5gra hund\u00e4gare efter n\u00e5gra hundra meter och de ser min oro och fr\u00e5gar om de kan hj\u00e4lpa till. ”Jag tror hon har brutit sin tass” s\u00e4ger jag olyckligt. En r\u00e5dig dam, tar genast tag i Selmas lilla smala tass och kl\u00e4mmer och vrider och jag f\u00e5r lust att sl\u00e5 henne f\u00f6r hennes h\u00e5rdh\u00e4nthet. ”N\u00e4”, s\u00e4ger damen ”det \u00e4r inget fel p\u00e5 tassen. Hon vricka nog bara till den eller blev lite r\u00e4dd.” \u00a0Jag s\u00e4tter misst\u00e4nksamt ned Selma p\u00e5 marken och mycket riktigt, inte ett sp\u00e5r av hennes h\u00e4lta. Hon hoppar ist\u00e4llet glatt runt med sina nyfunna hundkompisar. Hade jag inte k\u00e4nt mig s\u00e5 l\u00e4ttad hade jag nog k\u00e4nt mig ganska dum.<\/p>\n
N\u00e4r jag \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g hem\u00e5t, lite omtumlad, lite arg p\u00e5 mig sj\u00e4lv att jag inte kan k\u00e4nna mig tacksam \u00f6ver allt bra. D\u00e5 k\u00e4nner jag bara en sak ”Det \u00e4r okej.” Om jag med lite mildare \u00f6gon tittar p\u00e5 mig sj\u00e4lv just nu, s\u00e5 f\u00f6rst\u00e5r jag att min kraft \u00e4r slut. Jag har haft lite f\u00f6r h\u00f6ga krav, jobbat lite v\u00e4l h\u00e5rt mot en\u00a0deadline, samtidigt som mitt hj\u00e4rta har ett litet skavs\u00e5r f\u00f6r att jag saknar en n\u00e4ra v\u00e4n som inte finns hos mig. Det \u00e4r okej att det k\u00e4nns el\u00e4nde och skr\u00e4p. Jag beh\u00f6ver inte vara glad. Ingen annan \u00e4n jag sj\u00e4lv f\u00f6rv\u00e4ntar mig att vara p\u00e5 topp hela tiden. Huvudsaken just nu \u00e4r att Selma \u00e4r hel. Och jag med, trots det lilla skavs\u00e5ret. Jag f\u00f6rl\u00e5ter mig sj\u00e4lv f\u00f6r att jag har en usel dag.<\/p>\n
.<\/p>\n
Selma under v\u00e5r v\u00e5rpromenad.\u00a0<\/em><\/p>\n\n\n<\/a><\/p>\n