Din tr\u00e4dg\u00e5rd l\u00e5g outforskad och gr\u00f6nskande framf\u00f6r dig. Du nj\u00f6t av att vandra runt och pr\u00f6va det kittlande gr\u00e4set under dina f\u00f6tter, titta bakom luddiga buskar och vila under ett viskande tr\u00e4d.<\/p>\n
En dag klev n\u00e5gon utan att fr\u00e5ga \u00f6ver ditt staket och steg med leriga st\u00f6vlar runt i din \u00e4lskade tr\u00e4dg\u00e5rd. Du s\u00e5g dig om efter n\u00e5gon som kunde hj\u00e4lpa dig att k\u00f6ra ut den objudna g\u00e4sten, men allt du kunde finna var bortv\u00e4nda ansikten. St\u00f6vlarna trampade s\u00f6nder skira blomskott, h\u00e4nderna br\u00f6t av knoppande grenar. Du st\u00e4ngde munnen kring ett ilsket och sviket skrik och v\u00e4nde ocks\u00e5 bort ditt ansikte fr\u00e5n f\u00f6r\u00f6delsen st\u00f6vlarna l\u00e4mnade efter sig. \u00a0Ingen s\u00e5g, ingen sa n\u00e5got och minnet av st\u00f6vlarna g\u00f6mdes djupt bland r\u00f6tter och murknande blad. \u00a0Men det svaga avtrycket av fotsp\u00e5ren kunde inte gr\u00e4set t\u00e4cka helt. S\u00e5 kanske du inte blev f\u00f6rv\u00e5nad n\u00e4r fler objudna g\u00e4ster f\u00f6ljde den f\u00f6rsta. Kanske slutade du laga staketet runt din tr\u00e4dg\u00e5rd, eller s\u00e5 valde du att cementera en ny Berlinmur. Varf\u00f6r fr\u00e5gade du ingen om hj\u00e4lp att kratta g\u00e5ngen? Varf\u00f6r valde du att tiga och hyscha dig sj\u00e4lv?<\/p>\n
S\u00e5 en dag n\u00e4r morrh\u00e5ret fr\u00e5n en liten skogsmus kom \u00e5t en av tr\u00e4dg\u00e5rdens avbrutna grenar, s\u00e5 imploderade din svalda ilska. Och den svarta tr\u00f6gflytande v\u00e4tskan som tr\u00e4ngde ur dina porer, rann ut \u00f6ver din skirande gr\u00f6nska, klibbade fast p\u00e5 ljusgr\u00f6na blad och f\u00f6rm\u00f6rkade solglittret.<\/p>\n\n\n