H\u00e4r \u00e4r Majas ber\u00e4ttelse:<\/p>\n
”Jag Maja, \u00e4r en fantastisk m\u00e4nniska. En fantastisk v\u00e4n, kollega och antagligen tycker kass\u00f6rskan p\u00e5 mitt lokala Ica att jag \u00e4r en fantastisk trevlig kund. Jag \u00e4r grymt bra p\u00e5 mitt jobb och mina chefer har alltid \u00e4lskat mig. Det finns faktiskt inte ett enda ont ord att s\u00e4ga om mig, f\u00f6r jag \u00e4r genomsn\u00e4ll, charmig och bra p\u00e5 det jag g\u00f6r.<\/p>\n
Och det tar s\u00e5 f\u00f6rbannat p\u00e5 krafterna att vara fantastiskt. Varje stund jag \u00e4r ute bland folk l\u00e4ngtar jag efter att st\u00e4nga in mig i min etta och vara ensam med mina f\u00e4rger och dukar. Slippa m\u00e4nniskor. Slippa att vara den fantastiska v\u00e4nnen, kollegan, medm\u00e4nniskan, v\u00e5rdaren, grannen, kunden, klienten och fan och hans j\u00e4vla moster. I min egna etta f\u00e5r jag bara g\u00e5 upp i formen, ljuset, doften av oljef\u00e4rg och se hur mina h\u00e4nder och min blick skapar en ber\u00e4ttelse p\u00e5 en vit duk. D\u00e4r i den aggressiva floden av kreativitet h\u00f6r jag inte den negativa R\u00f6sten.\u00a0 D\u00e4r beh\u00f6ver jag inte vara fantastisk. Jag beh\u00f6ver inte ens vara n\u00e5gon. F\u00e4rgerna och penseln sk\u00f6ter min existens. Och ingen negativ R\u00f6st mumlar kritiska kommentarer om mitt beteende eller hur jag uppf\u00f6r mig eller ens om jag har n\u00e5gon beg\u00e5vning. \u00c4ven om min livshistoria patetiskt nog \u00e4r som alla andra kulturknarkares sm\u00e5 livsber\u00e4ttelser, s\u00e5 spelar det ingen roll h\u00e4r hemma. Inget annat \u00e4n det som h\u00e4nder i stunden mellan mig och penseln \u00e4r s\u00e4rskilt viktigt!<\/p>\n
Egentligen \u00e4r det r\u00e4tt sk\u00f6nt att jag slipper f\u00f6rs\u00f6rja mig p\u00e5 mitt m\u00e5lande. Jag vet att det l\u00e5ter som en pinsam bortf\u00f6rklaring. Men n\u00e4r jag gick p\u00e5 Konstfack och var vad de kallade mig – en spirande beg\u00e5vning, var det som om den negativa R\u00f6sten hela tiden h\u00e4ngde \u00f6ver min axel n\u00e4r jag m\u00e5lade. Jag kunde k\u00e4nna den kritiska blicken genom dess smalnande \u00f6gonen, hur den v\u00e4rderade min hands r\u00f6relse, valet av f\u00e4rger och penselns tjocklek. Ibland var den bara tyst ogillande, ibland tog den upp en megafon och trumpetade ut sitt missn\u00f6je. Ingen l\u00e4rare, inte ens n\u00e5gon konstkritikers lovordande kunde blidka R\u00f6sten. Han bara smackade ogillande \u00e5t den positiva respons jag fick. N\u00e4r jag gav upp min framtid som konstn\u00e4r och han l\u00e4t mitt m\u00e5lande vara ifred. Det var som en tyst \u00f6verrenskommelse \u2013 jag sa upp min atelj\u00e9 och min karri\u00e4r och han h\u00f6ll k\u00e4ften n\u00e4r jag m\u00e5lade. Ett enkelt val. Omv\u00e4rlden tro vad den vill om undersk\u00f6terskan med konstn\u00e4rsdr\u00f6mmar. Sorry, men framg\u00e5ngen kostar skapargl\u00e4djen och skapargl\u00e4djen \u00e4r mitt drog. D\u00e4r st\u00e5r jag allts\u00e5 och fyller mina dukar, helt f\u00f6r mig sj\u00e4lv. Idag v\u00e5gar jag inte ens l\u00e4gga ut n\u00e5got p\u00e5 Facebook, f\u00e5r d\u00e5 vet jag direkt vem som knackar p\u00e5 d\u00f6rren.<\/p>\n
Jag p\u00e5st\u00e5r inte att jag \u00e4r unik, f\u00f6r det finns v\u00e4l inte n\u00e5gon som inte har en negativ r\u00f6st inom sig. En psykolog p\u00e5 mitt jobb rekommenderade mig en g\u00e5ng under att namnge r\u00f6sten – Domaren, Pappar\u00f6sten, Den Str\u00e4nge L\u00e4raren eller n\u00e5got annat starkt metaforiskt. Jag vet inte varf\u00f6r jag idiotiskt nog hade anf\u00f6rtrott mig f\u00f6r denna idiot, sent en kv\u00e4ll p\u00e5 en after work. Men herregud, vad exakt skulle jag vinna p\u00e5 att d\u00f6pa R\u00f6sten? S\u00e4tt en l\u00f6sn\u00e4sa p\u00e5 dina monster i mardr\u00f6mmen, s\u00e5 blir de mindre l\u00e4skiga.<\/em> Jo visst, kanske jag ska kalla min negativa R\u00f6st f\u00f6r Freddy Krueger eller Hitler, s\u00e5 blir det lite l\u00e4ttare n\u00e4r han smyger upp bakom mig och b\u00f6rja v\u00e4sa sin kritiska ramsa i mitt \u00f6ra. D\u00e5 \u00e4r jag snart i samma rum som mina psykpatienter p\u00e5 jobbet. Nej, det \u00e4r b\u00e4ttre att se saker och ting f\u00f6r vad de \u00e4r och acceptera begr\u00e4nsningarna som f\u00f6ljer med det. Vill jag m\u00e5la f\u00f6r att jag \u00e4lskar det eller vill jag m\u00e5la f\u00f6r att vara framg\u00e5ngsrik? Framg\u00e5ng inneb\u00e4r att jag m\u00e5ste offra skapargl\u00e4djen, andrummet som en flow av kreativitet ger mig, energin som fyller p\u00e5 orken f\u00f6r att m\u00f6ta resten av livet. Livet utanf\u00f6r l\u00e4genheten.<\/p>\n L\u00e5ter han mig vara ifred framf\u00f6r staffliet, s\u00e5 st\u00e5r jag ut med honom i alla andra sammanhang. L\u00e5ter det helt galet? I mina \u00f6ron \u00e4r det ett realistiskt pris. Jag tror inte man beh\u00f6ver inte ha n\u00e5gon h\u00f6gre utbildning i m\u00e4nskligt beteende f\u00f6r att fatta att jag m\u00e5ste vara fantastisk mot allt och alla utanf\u00f6r min l\u00e4genhet, f\u00f6r att blidka R\u00f6sten. Och i grundkurs A i psykologi f\u00f6rst\u00e5r vi att den negativ R\u00f6sten ursprungligen tillh\u00f6rde en str\u00e4ng f\u00f6r\u00e4lder. Uppriktigt sagt har jag inte mycket \u00f6ver till att gr\u00e4va och leka arkeolog i det undermedvetna. Kalla saker f\u00f6r vad det \u00e4r och acceptera att allt inte \u00e4r som man hade \u00f6nskat eller hoppats. \u00c5ngest \u00e4r \u00e5ngest oavsett om det kommer ur en r\u00e4dsla f\u00f6r d\u00f6den eller en skr\u00e4ck f\u00f6r att bli \u00f6vergiven. Jag tror heller inte jag kan rabbla positiva ramsor eller affirmationer som det heter, om att jag \u00e4r framg\u00e5ngsrik och vacker och s\u00e5 vakna en dag som Blondinbella. Eller f\u00f6r den delen \u00e4ndra p\u00e5 saker i mitt inre genom att l\u00e4gga n\u00e5got slags pussel av gamla minnen och ledsamma k\u00e4nslor. Min Pappa var alltid missn\u00f6jd med det jag presterade och voil\u00e1\u00a0 – Majas inre R\u00f6st l\u00e5ter som Pappas kritiska gnisslande. Att jag idag st\u00e4ndigt m\u00e5ste vara fantastisk \u00e4r sj\u00e4lvklart en produkt av att f\u00f6rs\u00f6ka kompensera f\u00f6r en f\u00f6rlorad pappabekr\u00e4ftelse. Lagt kort ligger. Vad kan jag g\u00f6ra \u00e5t det? Jo, jag kommer att forts\u00e4tta att sl\u00f6sa energi p\u00e5 att vara en bekr\u00e4ftande v\u00e4n, en charmerande kund och en hj\u00e4lpsam och godhj\u00e4rtad granne. Bara jag f\u00e5r vara ifred i min l\u00e4genhet ibland och st\u00e4nga av all kommunikation med omv\u00e4rlden och bara m\u00e5lam\u00e5lam\u00e5la. Vara ifred och som en t\u00f6rstig vampyr suga i mig energi f\u00f6r att orka g\u00e5 ut och forts\u00e4tta att vara fantastisk.”<\/p>\n\n\n