{"id":341,"date":"2010-03-04T07:59:08","date_gmt":"2010-03-04T06:59:08","guid":{"rendered":"http:\/\/www.mariahelander.se\/?p=341"},"modified":"2010-03-04T07:59:08","modified_gmt":"2010-03-04T06:59:08","slug":"att-hjalpa-ar-inte-att-veta","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.mariahelander.se\/?p=341","title":{"rendered":"Att hj\u00e4lpa \u00e4r inte att veta."},"content":{"rendered":"

Jag sitter mitt emot en annan m\u00e4nniska. En individ med en ryggs\u00e4ck full av sin historia, sina erfarenheter och perspektiv formade av ett liv av att leva med denna ryggs\u00e4ck. Denna m\u00e4nniska har kommit till mig f\u00f6r att hon eller han vill ha hj\u00e4lp. Min uppgift \u00e4r att hj\u00e4lpa till med att sortera ryggs\u00e4cken och titta efter vad vi tillsammans kan hitta f\u00f6r kloka verktyg d\u00e4r f\u00f6r att hon eller han ska kunna bli hj\u00e4lpt. <\/em><\/p>\n

Erfarenheten i min egen ryggs\u00e4ck av att ha sorterat andras minnen, dr\u00f6mmar och \u00f6nskningar under flera \u00e5r, g\u00f6r att jag ibland kan tro mig veta vad som \u00e4r r\u00e4tt och riktigt. Men \u00e4r det sant? Sitter jag verkligen inne med svaren f\u00f6r hur en annan m\u00e4nniska ska leva sitt liv och g\u00f6ra sina val? Nej och \u00e5ter nej. Om jag tror mig veta, s\u00e5 m\u00e5ste jag fr\u00e5ga igen, sortera en g\u00e5ng till – s\u00e5 den hj\u00e4lps\u00f6kande sj\u00e4lv kan plocka ut det som ligger b\u00e4st i handen f\u00f6r att bygga vidare.<\/p>\n

Detta \u00e4r bland det sv\u00e5rast som finns. Du beh\u00f6ver inte ha som yrke att hj\u00e4lpa andra f\u00f6r att ibland uppleva behovet av att ber\u00e4tta p\u00e5 vilket s\u00e4tt n\u00e5gon m\u00e5r b\u00e4st av att handla. Ibland kan det handla om s\u00e5 enkla saker som hur diskmaskinen skall fyllas p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt, vilka kl\u00e4der n\u00e5gon v\u00e4ljer att s\u00e4tta p\u00e5 sig eller hur en v\u00e4n behandlar sin h\u00e4lsa. Men har jag inte r\u00e4tt att tala om vad jag vet? Nej, du har r\u00e4tt att tala om vad du tror – f\u00f6r du kan om\u00f6jligt veta.<\/p>\n

Som en av v\u00e5ra kloka, kloka kursdeltagare sa till oss ”Alla sitter vi i en egen b\u00e5t p\u00e5 livets vatten. Och alla har vi ansvar \u00f6ver v\u00e5r egen b\u00e5t – vart vi ska styra, vad vi v\u00e4ljer att fylla lastrummet med och hur vi reparerar v\u00e5rt skrov.” De orden har f\u00f6ljt mig under n\u00e5gra veckor. F\u00f6r med k\u00e4nslan av att ibland tro sig veta, kan ett d\u00e5ligt samvete smyga t\u00e4tt efter. ”Varf\u00f6r sa jag inte det d\u00e4r?” eller ”Jag m\u00e5ste ta hand om henne” eller ”Jag m\u00e5ste laga hennes liv”.<\/p>\n

S\u00e5 varje g\u00e5ng det d\u00e5liga samvetet har krafsat p\u00e5 min d\u00f6rr, eller viljan av att fixa n\u00e5gon annans problem, har jag t\u00e4nkt p\u00e5 b\u00e5ten. ”Hon har sin egen b\u00e5t att styra. Jag kan ge henne en karta, men inte ta \u00f6ver rodret.”<\/p>\n

\"katt2\"
\nFoto: Helena B\u00f6ling<\/a><\/p>\n\n\n