Idag, f\u00f6r tre \u00e5r sedan f\u00f6rlorade en mamma sin lilla flicka. Flickan skulle ha fyllt fyllt fem \u00e5r, men orkade inte k\u00e4mpa mot en kr\u00e4vande sjukdom, utan sl\u00e4ppte taget om sin kropp en och en halv m\u00e5nad innan sin f\u00f6delsedag. Mamman vaggade sin lilla flicka i den stora sjukhuss\u00e4ngen och trots att hennes inre hade g\u00e5tt s\u00f6nder, lovade hon sin dotter att hon en dag skulle bli lycklig igen.<\/p>\n
Sorgens dimma kan skingras av dagarnas p\u00e5nyttf\u00f6delse, men saknaden \u00e4r evig. Mamman kommer alltid att vara flickans mamma. Hennes famn kommer varje ny morgon att ha en reserverad plats.<\/p>\n
Ingen mamma borde f\u00e5 k\u00e4nna sig maktl\u00f6s inf\u00f6r livets cykel. Ingen borde f\u00e5 uppleva att f\u00f6rlora sin k\u00e4rlek.<\/p>\n
Men en av livets lagar \u00e4r att k\u00e4rleken \u00e4r konstant. Mamman k\u00e4nner k\u00e4rleken fast hennes famn \u00e4r tom. Den \u00f6mhet, villkorsl\u00f6shet och starka eld vi v\u00e5rdar inf\u00f6r v\u00e5ra \u00e4lskade kommer inifr\u00e5n oss sj\u00e4lva.<\/p>\n
S\u00e5 denna dag blir jag p\u00e5mind om min konstanta k\u00e4rlek. Jag v\u00e4ljer att k\u00e4nna djup tacksamhet f\u00f6r alla som finns h\u00e4r och tar emot den, \u00e4nnu en v\u00e4lsignad dag.<\/p>\n
Jag v\u00e4ljer att t\u00e4nda ett ljus f\u00f6r flickan, f\u00f6r flickans mamma och f\u00f6r hennes l\u00f6fte om att vara lycklig. Ett ljus f\u00f6r den konstanta k\u00e4rleken inom oss.<\/p>\n\n\n