{"id":3540,"date":"2012-09-25T07:17:31","date_gmt":"2012-09-25T06:17:31","guid":{"rendered":"http:\/\/www.mariahelander.se\/?p=3540"},"modified":"2012-09-25T07:17:31","modified_gmt":"2012-09-25T06:17:31","slug":"livet-bestar-av-moten-och-skilsmassor","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.mariahelander.se\/?p=3540","title":{"rendered":"Livet best\u00e5r av m\u00f6ten och skilsm\u00e4ssor"},"content":{"rendered":"

Ig\u00e5r var en intensiv dag p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. S\u00e5 full av blandade k\u00e4nslor att n\u00e4r min sambo p\u00e5 kv\u00e4llen fr\u00e5gade hur dagen hade varit orkade jag inte prata om det. Ist\u00e4llet satte jag mig framf\u00f6r SVTplay och frossade i deras sp\u00e4nnande satsning Par i terapi<\/a>. Det var sk\u00f6nt att\u00a0iaktta\u00a0andras k\u00e4nslor ist\u00e4llet f\u00f6r att fundera \u00f6ver mina egna. Ibland \u00e4r det precis det vi beh\u00f6ver, en liten k\u00e4nslom\u00e4ssig flykt f\u00f6r att allt ska hinna landa i v\u00e5rt inre.<\/p>\n

P\u00e5 lite vingliga efter morgonens kiropraktorbes\u00f6k ben tog jag mig till ett caf\u00e9 p\u00e5 St:Eriksplan d\u00e4r jag skulle tr\u00e4ffa en bloggkollega. Vi har bara haft kontakt via de sociala medierna tidigare, men arbetar inom samma omr\u00e5de och skriver om samma saker. N\u00e4r hon nu var i\u00a0Stockholm, fr\u00e5gade hon om vi kunde ses. Det blev ett mycket sp\u00e4nnande m\u00f6te. Charlotte<\/a> och jag hade m\u00e5nga knytpunkter och i det en och halvtimme l\u00e5nga m\u00f6tet k\u00e4nde vi att detta kunde vara b\u00f6rjan p\u00e5 en stark\u00a0v\u00e4nskap. Charlotte bloggar, arbetar som redakt\u00f6r, f\u00f6rfattare och journalist, n\u00e4r hon inte f\u00f6rel\u00e4ser, h\u00e5ller utbildning tillsammans med sin man och coachar b\u00e5de par och enskilda.<\/p>\n

\"\"<\/a>100% Charlotte<\/p>\n

Efter v\u00e5rt intensiva m\u00f6te \u00e5kte jag hem till vovven och hade en del klientarbete innan det var dags att \u00e5ter \u00e5ka in till stan. Det var dags f\u00f6r det sista m\u00f6tet med min psykoterapeut. Vi har setts 50 timmar utspritt under ett par \u00e5r och nu hade v\u00e5r sista timme kommit. N\u00e4r man g\u00e5r i terapi s\u00e5 skapar man starka band till sin terapeut, denna m\u00e4nniska som f\u00e5r veta saker om en sj\u00e4lv som ingen annan vet. Men det finns en god anledning till att avsluta en terapi efter en tid och det \u00e4r bland annat f\u00f6r att avsked \u00e4r oerh\u00f6rt l\u00e4rorikt. Det \u00e4r precis som barnet som en dag beh\u00f6ver uppleva sin sj\u00e4lvst\u00e4ndighet och k\u00e4nna att det klarar sig p\u00e5 egen hand utan sina f\u00f6r\u00e4ldrar. I terapi f\u00e5r vi dessutom med oss en bild av ett bra avslut, vilket det \u00e4r f\u00e5 tillf\u00e4llen i livet vi f\u00e5r uppleva. Jag f\u00e4llde n\u00e5gra t\u00e5rar och det k\u00e4ndes b\u00e5de l\u00e4skigt och sm\u00e4rtsamt att inte l\u00e4ngre sitta i hennes terapistolen.<\/p>\n

M\u00f6ten och skilsm\u00e4ssor. Jag k\u00e4nner mig lite k\u00e4nslom\u00e4ssigt bakfull. P\u00e5 ett bra s\u00e4tt. Men det \u00e4r ju s\u00e5 h\u00e4r livet \u00e4r. Vi m\u00f6ter andra m\u00e4nniskor och vi skiljs ifr\u00e5n dem. Blir ber\u00f6rda och ber\u00f6r andra. Fast kanske inte allt p\u00e5 en och samma dag.<\/p>\n

Tack f\u00f6r att jag fick skriva om det. Det var sk\u00f6nt.<\/p>\n\n\n