\nJag har en liten kille p\u00e5 fyra \u00e5r och n\u00e4r man \u00e4r s\u00e5 liten vet man\u00a0f\u00f6rst\u00e5s\u00a0hur det k\u00e4nns n\u00e4r man \u00e4r arg. ledsen, frustrerad etc men det \u00e4r inte s\u00e5 l\u00e4tt att s\u00e4tta ord p\u00e5 det. Det \u00e4r ju d\u00e4r jag som f\u00f6r\u00e4lder kommer in i bilden och ska hj\u00e4lpa honom s\u00e4tta ord p\u00e5 det jag ser att han k\u00e4nner. Han kan t ex beskriva var i kroppen det k\u00e4nns, om det k\u00e4nns \u2018bra\u2019 eller \u2018inte bra\u2019 och n\u00e4r han\u00a0lugnat\u00a0sig efter att vi haft en sammandrabbning kan han formulera sig och vi kan prata om vad som h\u00e4nde och varf\u00f6r. P\u00e5 hans niv\u00e5 s\u00e5klart. Hur funkar det f\u00f6r honom som inte som en vuxen kan lika tydligt beskriva vad han k\u00e4nner, han har ju varken ordf\u00f6rr\u00e5det eller erfarenheten att ta till. Att jag hj\u00e4lper honom med det har det samma effekt tror du? Vi har inga problem eller s\u00e5 men jag t\u00e4nker att r\u00e4dslor dyker ju upp ju mer man \u00e4r med om och ju st\u00f6rre v\u00e4rlden blir med stigande \u00e5lder.<\/em>
\n\/\/Anna-Karin.”<\/em><\/p>\n
Tack Anna-Karin, din fr\u00e5ga \u00e4r j\u00e4tteviktig. Hur hj\u00e4lper vi v\u00e5ra barn att s\u00e4tta ord p\u00e5 sina k\u00e4nslor? Barn har ett fantastiskt s\u00e4tt att bearbeta sina k\u00e4nslor – de har leken. Med hj\u00e4lp av sin fantasi, sina pennor och kritor, dockor och nallar, pinnar och kottar gestaltar de det de b\u00e4r inom sig. De sorterar saker de har h\u00f6rt, sett p\u00e5 teve eller upplever sv\u00e5rt, glatt eller obegripligt. Med leken tr\u00e4nar de sig inf\u00f6r livet.<\/p>\n
M\u00e5nga f\u00f6r\u00e4ldrar kan bli oroliga om deras barn uttrycker\u00a0aggressiva eller\u00a0deppiga k\u00e4nslor i sin lek, men det beh\u00f6ver inte betyda att barnet m\u00e5r d\u00e5ligt, utan att de experimenterar med just den k\u00e4nslan. Alla k\u00e4nslor finns hos ett litet barn, l\u00e5ngt innan orden finns d\u00e4r.<\/p>\n
Som f\u00f6r\u00e4lder b\u00f6rjar du hj\u00e4lpa ditt barn redan som liten bebis genom att du ”speglar” barnets k\u00e4nslor. N\u00e4r ditt lilla barn gr\u00e5ter, s\u00e5 visar ditt ansikte sorg och medk\u00e4nnande, n\u00e4r ditt barn \u00e4r nyfiket, glatt, f\u00f6rv\u00e5nat, speglar b\u00e5de din r\u00f6st och din mimik banens uttryck. Genom ditt deltagande, f\u00e5r barnen hj\u00e4lp att s\u00e4tta uttryck p\u00e5 en k\u00e4nsla.<\/p>\n
Orden kring k\u00e4nslorna kommer naturligt om f\u00f6r\u00e4ldrarna bejakar och bekr\u00e4ftar k\u00e4nslorna. Barnet f\u00e5r l\u00e4ra sig att det \u00e4r okej att vara ledsen och arg om du till\u00e5ter det, men ocks\u00e5 att det finns en gr\u00e4ns och hur man hanterar den. Det \u00e4r underbart det du g\u00f6r Anna-Karin att du i lugn och ro pratar igenom vad som h\u00e4nde med din son efter en sammandrabbning, det hj\u00e4lper din son att f\u00f6rst\u00e5 att det \u00e4r okej att k\u00e4nna starka k\u00e4nslor och st\u00e4rker hans sj\u00e4lvk\u00e4nsla att uppleva att du finns kvar trots allt det h\u00e4r starka som h\u00e4nder inom honom. Ge honom orden, men be honom ocks\u00e5 beskriva sj\u00e4lv. Det \u00e4r precis som allt annat – det g\u00f6r inget om det inte \u00e4r helt ”r\u00e4tt” fr\u00e5n b\u00f6rjan – f\u00f6r n\u00e4r det kommer till kritan s\u00e5 \u00e4r det bara han som vet vad som h\u00e4nder inom honom.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/leken1.jpg\" "\\"leken\\"")
<\/a><\/p>\n