![\"image\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/wpid-20121006_111908.jpg\")
<\/p>\nDen h\u00e4r helgen har vi fint bes\u00f6k av min sambos mamma och syster. De bor ganska m\u00e5nga mil ifr\u00e5n oss, vilket g\u00f6r att vi inte ses annat \u00e4n ett par g\u00e5nger per \u00e5r. Just nu har jag sl\u00e4ppt dem l\u00f6sa i Farsta centrum, medan jag sj\u00e4lv \u00e4r parkerad p\u00e5 ett caf\u00e9 f\u00f6r att arbeta med en artikel. Jag tycker att det \u00e4r vansinnigt tr\u00e5kigt att g\u00e5 i aff\u00e4rer och framf\u00f6r allt kl\u00e4daff\u00e4rer, d\u00e4rf\u00f6r passar det bra att jag f\u00e5 sitta en stund med datorn och en sojalatte medan de frossar i utbudet i v\u00e5rt stora centrum.<\/p>\n
<\/p>\n
Jag \u00e4lskar caf\u00e9milj\u00f6! Klirret av koppar, doften av kaffe och kanel och ett st\u00e4ndigt p\u00e5g\u00e5ende sorl av m\u00e4nniskor som pratar. F\u00f6r mig g\u00f6r det alltid under med kreativiteten. Kanske bara f\u00f6r att jag \u00e4r egenf\u00f6retagare och har det lite v\u00e4l tyst p\u00e5 mitt hemmakontor. P\u00e5 ett caf\u00e9 k\u00e4nner jag mig mindre ensam, som en del av ett st\u00f6rre sammanhang.<\/p>\n
S\u00e5 h\u00e4r sitter jag nu. Jag har en artikel som jag m\u00e5ste skriva och mina h\u00e4nder vilar p\u00e5\u00a0tangenterna i v\u00e4ntan p\u00e5 de magiska orden. Tar en klunk kaffe. Funderar lite. Ser mig omkring. V\u00e4ntar. Dricker lite vatten. V\u00e4ntar. Ingenting… Ingenting? Ingenting! Inga ord kommer, inga tankar, ingen kreativitet. Frustrationen \u00f6kar och jag g\u00f6r det jag inte f\u00e5r g\u00f6ra n\u00e4r jag ska b\u00f6rja skriva – tittar p\u00e5 klockan. Oh, vi kommer att m\u00f6tas om tre kvart och jag har inte skrivit en rad! Hur ska detta g\u00e5?!<\/p>\n
Kreativiteten kan inte pressas fram. Jag f\u00e5r ge upp. Och g\u00f6ra det som brukar fylla mig med gl\u00e4dje och lust, n\u00e4mligen att blogga. D\u00e4rf\u00f6r blir det ett par rader om bristen p\u00e5 kreativitet ist\u00e4llet f\u00f6r en artikel p\u00e5 4000 ord. Och s\u00e5 minns jag n\u00e5gra ord som min v\u00e4n Lina sa till mig en annan g\u00e5ng n\u00e4r jag v\u00e5ndades \u00f6ver min skrivkramp ”L\u00e5tsas att du skriver till bloggen”. Och det \u00e4r precis vad jag t\u00e4nker g\u00f6ra nu. Jag ska l\u00e5tsas att jag skriver orden till er. Ni hj\u00e4lper mig alltid att locka fram kreativiteten.<\/p>\n
Ha en sk\u00f6n l\u00f6rdag, mina v\u00e4nner. Och tack f\u00f6r att du l\u00e4ser det jag skriver.<\/p>\n
<\/p>\n\n\n