{"id":3797,"date":"2012-10-30T09:24:25","date_gmt":"2012-10-30T08:24:25","guid":{"rendered":"http:\/\/www.mariahelander.se\/?p=3797"},"modified":"2012-10-30T09:24:25","modified_gmt":"2012-10-30T08:24:25","slug":"varfor-ar-dyslexi-sa-svart-att-stava-till","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.mariahelander.se\/?p=3797","title":{"rendered":"Varf\u00f6r \u00e4r dyslexi s\u00e5 sv\u00e5rt att stava till?"},"content":{"rendered":"

Den d\u00e4r k\u00e4nslan av att vara korkad h\u00e4nger \u00f6ver mig som en tung kappa varje g\u00e5ng jag eller framf\u00f6r allt n\u00e5gon annan uppt\u00e4cker att jag har stavat fel eller gjort ett grammatiskt snedsteg. N\u00e4r det kommer till att r\u00e4kna ut en summa pengar eller n\u00e4r jag snurrar till det med v\u00e4nster och h\u00f6ger k\u00e4nns det inte lika jobbigt. Det kan jag alltid skratta bort eller charmigt skaka p\u00e5 huvudet \u00e5t mig sj\u00e4lv och min \u00f6verhettade hj\u00e4rna. Men orden. Orden! Jag f\u00f6rs\u00f6rjer mig p\u00e5 mina ord. Jag \u00e4lskar mina ord. Jag har k\u00e4mpat mig till en fil kand i svenska spr\u00e5ket. Och trots det stakar jag mig n\u00e4r jag l\u00e4ser, jag kastar om orden n\u00e4r jag skriver och jag kan f\u00f6r mitt liv inte se hur ordet ”d\u00f6ma” ska stavas … eller var det ”d\u00f6mma”?<\/p>\n

I tv\u00e5an fick jag n\u00e5gra g\u00e5nger i veckan g\u00e5 i hj\u00e4lpklass i matte och i stavning. Det var jag och klassens br\u00e5kigaste pojkar. Sen f\u00f6ljde hj\u00e4lpklassen med hela v\u00e4gen upp till gymnasiet. Det var s\u00e5 pinsamt. Det var s\u00e5 f\u00f6rnedrande. Och hur mycket de \u00e4n \u00f6vade g\u00e5ngertabellen eller sche-ljud med mig s\u00e5 satte det sig aldrig. Mamma tr\u00f6stade mig och sa att det berodde p\u00e5 att jag var ett s\u00e5dant sjukligt barn. Drogs ofta med en f\u00f6rkylning eller en \u00f6roninflammation och fick stanna hemma fr\u00e5n skolan, d\u00e5 \u00e4r det ju inte s\u00e5 konstigt att man missar en massa lektioner och l\u00e4xor och kommer efter. Men s\u00e5 stora luckor hade jag inte att de f\u00f6ljde med mig hela v\u00e4gen till studenten… eller?<\/p>\n

Enda sedan jag var riktigt liten har jag ber\u00e4ttat historier f\u00f6r mig sj\u00e4lv. Skapat sagor och m\u00e5lat upp sp\u00e4nnande v\u00e4rldar till mina teckningar, plastdjur eller pappersdockor. S\u00e5 sm\u00e5ningom kunde jag skriva ned dessa historier. Och nu h\u00e4nde n\u00e5got sp\u00e4nnande. Drivkraften att f\u00e5nga historierna var starkare \u00e4n att skammen \u00f6ver stavfelen. Ivrigt p\u00e5hejad av mina f\u00f6r\u00e4ldrar som tyckte jag var beg\u00e5vad oavsett vad l\u00e4rarna sa, fortsatte jag att fylla skrivb\u00f6cker med mina sagor. I h\u00f6gstadiet fick jag dessutom en gudas\u00e4nd svenskl\u00e4rare – Ulla Butler. Hon var str\u00e4ng och st\u00e4llde h\u00f6ga krav, men hon s\u00e5g igenom mina stavfel och s\u00e5g id\u00e9erna, lappt\u00e4cket av ord och skapargl\u00e4djen. Tack vare henne och mina f\u00f6r\u00e4ldrar v\u00e5gar jag forts\u00e4tta att skriva idag.<\/p>\n

T\u00e4nk om de hade k\u00e4nt till dyslexi och dyskalkyli n\u00e4r jag v\u00e4xte upp. T\u00e4nk om jag hade sluppit leva alla \u00e5r med min mentala dumstrut d\u00e5? T\u00e4nk om jag hade f\u00e5tt r\u00e4tt hj\u00e4lp, kanske jag skulle ha kunnat g\u00e5ngertabellen idag eller kunnat l\u00e4sa en text utan att snubbla \u00f6ver orden. Vi var fler i familjen som hade det sv\u00e5rt och ibland skojade vi om min tokiga pappa som var forskare i fysik och inte kunde l\u00e4ra sig skillnad p\u00e5 v\u00e4nster eller h\u00f6ger eller l\u00e4ste en text mycket b\u00e4ttre upp och ned. T\u00e4nk om vi vetat.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Jag vet inte om saker hade f\u00f6r\u00e4ndrats. Kanske hade jag inte k\u00e4nt mig som en stor idiot varje g\u00e5ng jag ser ett stavfel i min text. Kanske hade jag inte blivit lika s\u00e5rad n\u00e4r n\u00e5gon annan p\u00e5pekar det.<\/p>\n

Kanske hade er\u00f6vrandet av orden inte k\u00e4nts som en lika stor seger och kanske hade jag inte haft samma behov av att uttrycka mig. Jag vet inte.<\/p>\n

Vad jag vet \u00e4r att det inte ska finnas n\u00e5gon som ska sk\u00e4mmas \u00f6ver n\u00e4r orden flyter ihop till en smet framf\u00f6r \u00f6gonen eller n\u00e4r siffrorna om\u00f6jligt fastnar i huvudet. Ordet normal \u00e4r ett ord vi borde stryka ur ordlistan och minnas att vi alla \u00e4r unika. \u00c4ven om vi inte kan skilja mellan h\u00f6ger eller v\u00e4nster.<\/p>\n

 <\/p>\n\n\n