{"id":4206,"date":"2012-12-12T14:26:38","date_gmt":"2012-12-12T13:26:38","guid":{"rendered":"http:\/\/www.mariahelander.se\/?p=4206"},"modified":"2012-12-12T15:17:42","modified_gmt":"2012-12-12T14:17:42","slug":"att-beskriva-ett-beroende","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.mariahelander.se\/?p=4206","title":{"rendered":"Att beskriva ett beroende."},"content":{"rendered":"

F\u00f6r n\u00e5gra veckor sedan skrev Elsa<\/a> n\u00e5gra fina rader p\u00e5 min blogg. Jag hittade genom dessa till hennes blogg och blev presenterad f\u00f6r en \u00e4rlig och naken kamp mot sockerberoende. Jag blev helt tagen av Elsas s\u00e4tt att m\u00e5la upp sin v\u00e4rld, s\u00e5 jag bad henne att g\u00e4stblogga hos mig. Med stolthet och gl\u00e4dje presenterar jag nu Elsas ber\u00e4ttelse om sin v\u00e4g ur sitt beroende:<\/em><\/p>\n

Hur f\u00f6rklarar man en besatthet?<\/p>\n

Hur ber\u00e4ttar man f\u00f6r n\u00e5gon att ens hj\u00e4rna driver en till vansinne?<\/p>\n

Hur accepterar man det faktum att inte l\u00e4ngre kunna lita p\u00e5 sina tankar eller sin egen instinkt?<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Jag heter Elsa, \u00e4r 24 \u00e5r och har sjukdomen sockerberoende. Sockerdrogare, matmissbrukare, sockerk\u00e4nslig, kalla det vad du vill, men det \u00e4r ett beroende. En d\u00f6dlig hj\u00e4rnsjukdom. I praktiken inneb\u00e4r det att socker f\u00f6r mig \u00e4r som narkotika f\u00f6r en narkoman eller alkohol f\u00f6r en alkoholist. Symptomen \u00e4r kort och gott kontrollf\u00f6rlust och besatthet. En kraft s\u00e5 stark att den tar \u00f6ver den sunda delen av kroppens naturliga \u00f6verlevnadsinstinkt. Drogen blir till slut viktigare \u00e4n livet i sig sj\u00e4lvt och hj\u00e4rnan likst\u00e4ller drogande som sista utv\u00e4gen till \u00f6verlevnad. Beg\u00e4ret kidnappar hj\u00e4rnan och f\u00f6rvrider ens sunda f\u00f6rnuft till en fantasiv\u00e4rld full av illusioner. Paranoia blir vardag och framst\u00e5r pl\u00f6tsligt som det enda verkliga.<\/p>\n

\"\"<\/a> Det obehagliga med sjukdomen som med all paranoia \u00e4r att man inte kan avsl\u00f6ja sig sj\u00e4lv. Hur ska man kunna inse att ens verklighet i sj\u00e4lva verket \u00e4r en illusion? Det finns v\u00e4l ingen m\u00e4nniska som sj\u00e4lv fastst\u00e4ller diagnosen p\u00e5 sin egen galenskap? \u00c4nd\u00e5 \u00e4r det just det som tillfrisknandet handlar om. Att inse sin galenskap, kapitulera och erk\u00e4nna att man har tappat fotf\u00e4stet om vad som \u00e4r sant och viktigt. Maktl\u00f6shet. Att fullt h\u00e4nge sin f\u00f6rvirring och sin tillit till en h\u00f6gre kraft. Vad det nu \u00e4n kan vara.<\/p>\n

I mitt fall har min hj\u00e4rna varit besatt av tanken p\u00e5 socker sedan dag ett. N\u00e4r alla andra barnen ville bli k\u00e4ndisar eller brandm\u00e4n dr\u00f6mde jag om att f\u00e5 jobba p\u00e5 en mack. D\u00e5 skulle jag kunna \u00e4ta godis hela dagarna utan att det n\u00e5gonsin tog slut. Och samtidigt f\u00e5 betalt f\u00f6r det! Fick vi som uppgift att h\u00e5lla en valfri presentation i skolan valde jag g\u00e4rna att tala om konsten att \u00e4ta choklad. N\u00e5got som d\u00e5 bara ans\u00e5gs som gulligt. Inte lika gulligt nu i efterhand.<\/p>\n

Jakten efter sockerkickar och mitt dagsbehov av s\u00f6tsaker har med tiden eskalerat fr\u00e5n m\u00e5ttliga m\u00e4ngder till helt utan proportioner. Jag minns hur jag brukade g\u00e5 fr\u00e5n 7-eleven till 7-eleven f\u00f6r att k\u00f6pa godisp\u00e5se efter godisp\u00e5se. Att jag vissa dagar fick g\u00e5 l\u00e5nga omv\u00e4gar eller ta bussen f\u00f6r att variera butik s\u00e5 att personalen inte skulle k\u00e4nna igen mig. Hur jag kunde st\u00e5 och vela i mataff\u00e4ren huruvida 4 magnum glassar, en p\u00e5se gifflar och en stor chokladkaka verkligen skulle r\u00e4cka f\u00f6r kv\u00e4llen. Hur jag ibland f\u00f6rs\u00f6kte l\u00e5tsas att jag skulle handla till ett jobbm\u00f6te n\u00e4r jag best\u00e4llde tio lussebullar. Paniken om jag inte fick b\u00e5de popcorn \u00a0och\u00a0godis p\u00e5 bio. Kylan n\u00e4r jag i smyg \u00e5t choklad i liftstolen p\u00e5 skidsemestern. Hur jag n\u00e4r sjukdomen n\u00e5dde sitt klimax kunde sno s\u00f6tsaker hemma hos kompisar p\u00e5 fester.<\/p>\n

\"\"<\/a>Skulle kunna forts\u00e4tta i all o\u00e4ndlighet. Minnena och skammen har inget slut. Ovann\u00e4mnda exempel \u00e4r bara ett axplock. Man kan ju undra hur jag har hunnit med och lyckats d\u00f6lja f\u00f6r alla i min n\u00e4rhet. Beg\u00e4ret och desperationen som sjukdomen medf\u00f6r \u00e4r sorgligt nog fruktansv\u00e4rt kraftfulla och inget pris k\u00e4nns f\u00f6r h\u00f6gt. D\u00e4rf\u00f6r blir tyv\u00e4rr vi beroendepersonligheter experter p\u00e5 att spela charader och p\u00e5 att d\u00f6lja. Det finns alltid ett s\u00e4tt f\u00f6r att uppn\u00e5 det man vill, om man vill det tillr\u00e4ckligt mycket. Och jag har tidigare kunnat g\u00e5 \u00f6ver eld f\u00f6r mina sockerkickar.<\/p>\n

\u00c4ven om det \u00e4r mycket jag \u00f6nskar ogjort fyller det ingen funktion att k\u00e4nna \u00e5nger. Gjort \u00e4r gjort. Vad jag dock \u00f6nskar \u00e4r att jag tidigare hade insett att jag inte \u00e4r ensam i detta. Att det finns fler vars hj\u00e4rnor \u00e4r kidnappade av besatthet och som k\u00e4mpar f\u00f6r att f\u00e5 tillbaka kontrollen \u00f6ver sina liv. Att det inte finns n\u00e5got som heter brist p\u00e5 karakt\u00e4r eller \u00e4ta lite av allt n\u00e4r det kommer till denna sjukdom. \u00d6nskar att jag tidigare hade f\u00e5tt veta den egentliga orsaken till min maktl\u00f6shet och sluppit alla \u00e5r av skam och skuld.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

T\u00e4nker p\u00e5 alla som fortfarande b\u00e4r p\u00e5 detta i sin ensamhet. Som inser att deras beteende \u00e4r sjukt men som inte vet om att de \u00e4r sjuka. F\u00f6r det finns en l\u00f6sning och en v\u00e4g ut mot tillfrisknande. Men f\u00f6rst m\u00e5ste man som sagt inse att man \u00e4r sjuk och inte en d\u00e5lig m\u00e4nniska, vilket \u00e4r sv\u00e5rare \u00e4n man tror. \u00c4ven om jag \u00e4r ung, har jag ifr\u00e5gasatt mitt beteende hela livet och sedan fem \u00e5r tillbaka aktivt letat efter ett svar p\u00e5 min frustration, utan att f\u00e5 n\u00e5got vettigt geh\u00f6r. Svaret har alltid varit att bita ihop och knipa knogarna \u00e4nnu h\u00e5rdare. Sockerberoende \u00e4r n\u00e4mligen fortfarande relativt ok\u00e4nt.<\/p>\n

Sedan jag slutade med socker har jag haft f\u00f6rm\u00e5nen att f\u00e5 l\u00e4ra k\u00e4nna fantastiska m\u00e4nniskor som lider av samma sjukdom. Tillsammans st\u00f6ttar vi varandra mot n\u00e5got som f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt m\u00e5nga fortfarande v\u00e4grar erk\u00e4nna som en riktig\u00a0beroendesjukdom\u00a0och som ett samh\u00e4llsproblem. Vilket jag har sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5. Enligt mig r\u00e4cker det med att bara titta p\u00e5 tv-tabl\u00e5n, dagens tidningsrubriker eller tr\u00e4ningsepidemin f\u00f6r att inse att m\u00e5nga k\u00e4mpar och \u00e4r desperata. Majoriteten lider s\u00e5klart inte av ett sockerberoende men att det \u00f6kande sockret i v\u00e5r mat stj\u00e4lper mer \u00e4n hj\u00e4lper \u00e4r tydligt.<\/p>\n

K\u00e4nner d\u00e4rf\u00f6r en djup tacksamhet varje dag \u00f6ver att jag av en ren slump hittade ett YouTube-klipp som f\u00f6r\u00e4ndrade allt. Som \u00e4ntligen satte ord och rubriker p\u00e5 vad jag har k\u00e4nt men aldrig kunnat f\u00f6rst\u00e5. F\u00f6rr\u00e4n nu. Varje dag utan socker \u00e4r en kamp men likav\u00e4l en dag i frihet. Jag har l\u00e5ngsamt b\u00f6rjat f\u00e5 tillbaka mitt liv. Ett liv utan l\u00f6gner och smygande. Att slippa det st\u00e4ndiga sockerkomat och f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen faktiskt vara den jag utger mig f\u00f6r att vara och k\u00e4nna stolthet d\u00e4rtill, det \u00e4r lycka f\u00f6r mig.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\u00a0\/ Elsa\u00a0http:\/\/nollprocentsocker.se\/<\/a><\/p>\n\n\n