Idag ska jag ber\u00e4tta om en kvinna som arbetar varje dag med sin sj\u00e4lvk\u00e4nsla f\u00f6r att bli en b\u00e4ttre\u00a0v\u00e4n mot sig sj\u00e4lv och andra.<\/p>\n
Denna kvinna, l\u00e5t oss kalla henne f\u00f6r Liv, v\u00e4xte upp i vad m\u00e5nga av oss skulle anse som ett k\u00e4rleksfullt hem. Hon hade omsorgsfulla f\u00f6r\u00e4ldrar och syskon, som gjorde sitt b\u00e4sta f\u00f6r att st\u00f6tta henne p\u00e5 alla t\u00e4nkbara s\u00e4tt. Hon fick ofta h\u00f6ra att hon var speciell p\u00e5 ett bra s\u00e4tt och en dag skulle komma att tillf\u00f6ra v\u00e4rlden n\u00e5got viktigt och bra. Att hon skulle f\u00e5 chansen att studera och utveckla sig sj\u00e4lv, n\u00e5got som hennes mamma inte hade f\u00e5tt m\u00f6jligheten att g\u00f6ra p\u00e5 grund av begr\u00e4nsade f\u00f6r\u00e4ldrar och livsvillkor.<\/p>\n
Det var bara ett litet envist faktum, som skavde i Livs uppv\u00e4xt och det var det att k\u00e4rlek och bekr\u00e4ftelse m\u00e5ste f\u00f6rtj\u00e4nas. Redan som riktigt liten m\u00e4rkte Liv att den mjuka kramen och den varma seende blicken inte infann sig om man gjorde n\u00e5got fel. Om hon inte gjorde som hennes mamma \u00f6nskade, spred sig en iskall dimma i hemmet och hon blev det osynliga barnet.<\/p>\n
Som alla barn gjorde Liv allt som stod i hennes makt f\u00f6r att bli sedd och \u00e4lskad, vilket formade henne till en flexibel, sn\u00e4ll, uppoffrande och varm varelse. Hon lade ned mycket omsorg p\u00e5 att alla i hennes omgivning skulle vara bel\u00e5tna, f\u00f6r d\u00e5 fanns det chans att hon skulle bli \u00e4lskad. Liv l\u00e4rde sig aldrig\u00a0vikten av att bekr\u00e4fta sig sj\u00e4lv, eftersom\u00a0hon\u00a0djupt inom sig var livr\u00e4dd f\u00f6r den iskalla dimman som kunde smyga sig p\u00e5 om n\u00e5gon var missn\u00f6jd med henne.<\/p>\n
N\u00e4r Liv\u00a0blev vuxen\u00a0fortsatte hon att leva efter devisen att – k\u00e4rlek m\u00e5ste f\u00f6rtj\u00e4nas och om jag inte f\u00e5r k\u00e4rlek s\u00e5\u00a0blir allt kallt och ensamt.<\/em> Hennes varma utstr\u00e5lning och lyh\u00f6rda s\u00e4tt att ta andra m\u00e4nniskor gjorde henne mycket omtyckt och hon var alltid duktig p\u00e5 vad hon \u00e4n f\u00f6retog sig. Men en stor del av hennes tid gick \u00e5t till att jaga bekr\u00e4ftelse fr\u00e5n andra m\u00e4nniskor. Om hon inte fick h\u00f6ra hur bra, duktig och h\u00e4rlig hon var som m\u00e4nniska, drunknade hennes livsmod i bruset fr\u00e5n hennes egen sj\u00e4lvf\u00f6rebr\u00e5else. Liv k\u00e4nde sig som en docka som s\u00e5g ut,\u00a0sa och gjorde det som alla ville. Och hon var mycket ensam innanf\u00f6r dockans s\u00f6ta ansikte.<\/p>\n N\u00e4r jag tr\u00e4ffade Liv tog det l\u00e5ng tid innan jag fick l\u00e4ra k\u00e4nna den lilla ledsna flickan bakom den\u00a0charmiga dockmasken. \u00c4ven i terapeutens bes\u00f6kstol f\u00f6rs\u00f6kte hon vara lyh\u00f6rd mot vad som f\u00f6rv\u00e4ntades av henne och spelade upp rollen av den perfekta patienten. Stillsamt och sakta b\u00f6rjade vi utforska m\u00f6jligheten att m\u00e4nniskor stannar kvar om man \u00e4r den man \u00e4r f\u00f6dd att vara, om man f\u00f6ljer sin egen vilja, om man v\u00e5gar visa vem man \u00e4r.<\/p>\n Liv b\u00f6rjade tr\u00e4na p\u00e5 att vara Liv. Hennes f\u00f6rsta l\u00e4xa var att inf\u00f6r sig sj\u00e4lv och andra b\u00f6rja anv\u00e4nda ordet ”vill”. Liv fick \u00f6va p\u00e5 att utforska sin egen vilja och smaka p\u00e5 det l\u00e4skiga i att k\u00e4nna och t\u00e4nka efter.<\/p>\n Jag v\u00e4ljer att ber\u00e4tta om Liv, d\u00e4rf\u00f6r\u00a0att jag vet att hon inte \u00e4r unik. Vi kommer att komma tillbaka till henne igen och se hur det g\u00e5r f\u00f6r henne och f\u00e5 m\u00f6jlighet att l\u00e4ra oss av hennes arbete med sin sj\u00e4lvk\u00e4nsla. Om du k\u00e4nner igen dig i hennes historia, v\u00e5ga \u00f6va p\u00e5 att vilja du med. V\u00e4gen till\u00a0starkare sj\u00e4lvk\u00e4nsla kanske inte sker p\u00e5 en kafferast, men varje steg \u00e4r i r\u00e4tt riktining.<\/p>\n\n\n