![\"f\u00e4rg\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/f\u00e4rg.jpg\")
<\/a><\/p>\nN\u00e4r tr\u00f6tthet och h\u00e5gl\u00f6shet smyger sig in i vardagen, \u00e4r det viktigt att vara varsam mot sig sj\u00e4lv. Jag brukar f\u00f6rs\u00f6ka p\u00e5minna mig sj\u00e4lv om alla gl\u00e4dje\u00e4mnen och en s\u00f6ndag \u00e4r ett utm\u00e4rkt tillf\u00e4lle att reflektera \u00f6ver veckan som har passerat. Det \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt att ta saker f\u00f6r givet och gl\u00f6mma bort hur fint vi har det, framf\u00f6r allt n\u00e4r man \u00e4r tr\u00f6tt, n\u00e4r ljuset \u00e4r l\u00e5ngt borta och veckan bara k\u00e4nns som en str\u00e4van till n\u00e4sta fredag.<\/p>\n
En av veckans stora gl\u00e4dje\u00e4mnen var att jag i fredags tr\u00e4ffade jag en av mina b\u00e4sta v\u00e4nner sedan 15 \u00e5r tillbaka. Hon p\u00e5minde mig om n\u00e5got viktig (som hon s\u00e5 ofta g\u00f6r), n\u00e4mligen att ta tillbaka gl\u00e4djen i mitt skrivande. F\u00f6rra \u00e5ret skrev jag ett bokmanus till en roman. Det var bland det roligaste jag hade gjort! Men som de flesta av oss som \u00e4r stolta och glada \u00f6ver v\u00e5rt skapande, tror jag att alla ska h\u00e5lla med mig om att det jag har gjort \u00e4r bra. Med tv\u00e5 b\u00f6cker i ryggen och en tredje p\u00e5 g\u00e5ng, trodde jag att jag skulle bli mottagen med \u00f6ppna armar av f\u00f6rlagen. Men s\u00e5 var inte fallet. Flera f\u00f6rlag har v\u00e4nligt tackat nej till att ge ut min bok, med h\u00e4nvisning till att endast 1% av alla tusentals manus som skickas till bed\u00f6mning varje \u00e5r blir utgivna.<\/p>\n
Slok\u00f6rad skickade jag manuset vidare till bed\u00f6mning hos tv\u00e5 kollegor, som jublande kom tillbaka till mig och ber\u00e4ttade att de \u00e4lskade min ber\u00e4ttelse. Uppmuntrad av deras v\u00e4rmande ord, skickade jag \u00e5ter iv\u00e4g manuset till flera f\u00f6rlag och v\u00e4ntar nu sedan tre m\u00e5nader p\u00e5 deras bed\u00f6mning.<\/p>\n
Hela jag l\u00e4ngtar efter att f\u00e5 ber\u00e4tta fler ber\u00e4ttelser. Men jag har inte kunna skriva en rad, eftersom jag inte vet om jag kommer att bli publicerad. Min kloka v\u00e4n Kajsa ruskade om mig och sa ”Men varf\u00f6r skriver du inte, n\u00e4r du \u00e4lskar att skriva? Skriv f\u00f6r dig sj\u00e4lv och inte f\u00f6r en f\u00f6rl\u00e4ggare. Spelar en pianist bara inf\u00f6r publik eller g\u00f6r jag mina silversmycken bara f\u00f6r att folka ska tycka om och vilja k\u00f6pa det jag g\u00f6r? Skit i vad andra tycker – det \u00e4r bara du som beh\u00f6ver tycka om det du g\u00f6r.”<\/em><\/p>\n En av mina favoritkonstn\u00e4rer\u00a0Maria NastyHeart Farnestam har gjort en underbar tavla ”Kedjad \u00e4ngel”, som jag numera \u00e4r stolt \u00e4gare till. N\u00e4r min bok blir publicerad (jag s\u00e4ger ”n\u00e4r” och inte ”om”) blir den bilden en perfekt framsida till boken.<\/p>\n