{"id":4914,"date":"2013-03-23T10:00:02","date_gmt":"2013-03-23T09:00:02","guid":{"rendered":"http:\/\/www.mariahelander.se\/?p=4914"},"modified":"2013-03-23T10:00:02","modified_gmt":"2013-03-23T09:00:02","slug":"det-handlar-inte-om-att-vara-bra-skolad-eller-skicklig-det-handlar-om-skapargladje","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.mariahelander.se\/?p=4914","title":{"rendered":"Det handlar inte om att vara bra, skolad eller skicklig – det handlar om skapargl\u00e4dje."},"content":{"rendered":"

Jag hade f\u00f6rm\u00e5nen att m\u00f6ta en m\u00e4nniska ig\u00e5r, en kvinna som betydde mycket f\u00f6r mig f\u00f6r femton \u00e5r sedan. Men livet f\u00f6rde oss p\u00e5 olika v\u00e4gar och vi tappade kontakten. Nu tog vi upp kontakten igen och m\u00f6ttes \u00f6ver en lunch.Vilken fin present det var! Att f\u00e5 m\u00f6jligheten att m\u00f6ta n\u00e5gon fr\u00e5n ett annat liv och bli p\u00e5mind om den jag var, men ocks\u00e5 f\u00e5 visa vem jag \u00e4r nu. Jag \u00e4r s\u00e5 varm i hj\u00e4rtat \u00f6ver att f\u00e5 ha m\u00f6tt henne igen och hoppas p\u00e5 att\u00a0v\u00e4nskapen\u00a0kan f\u00e5 en ny chans. Vissa m\u00e4nniskor l\u00e4mnar ett avtryck i ens liv, som inte bleknar oavsett hur m\u00e5nga \u00e5r som passerar.<\/p>\n

Jag tog varsamt emot alla minnen som fl\u00f6t upp till ytan. Ig\u00e5r kv\u00e4ll plockade jag fram en del kort som legat l\u00e4ngst ned i en l\u00e5da och s\u00e5g mig sj\u00e4lv f\u00f6r massor av \u00e5r sedan i \u00f6gonen. Jag s\u00e5g mina r\u00e4dslor, l\u00e4ngtan och gl\u00e4dje. En ung tjej som g\u00f6mde sin os\u00e4kerhet i ett extremt extrovert beteende och uttryckte alla starka k\u00e4nslor i dikter, noveller och genom penseln. Som g\u00e5ng efter g\u00e5ng f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6ra alla k\u00e4nslor begripliga genom att ber\u00e4tta om dem i olika kreativa uttryck.<\/p>\n

F\u00f6rsiktigt plockade jag fram en p\u00e4rm d\u00e4r jag har samlat alla maskinskrivna verk. Jag hittade fyra monologer och mindes att jag \u00e5kte runt i Sveriges olika kyrkor och spelade upp feministiska kvinnoportr\u00e4tt ur Bibeln. Folk ringde och bokade upp mig – m\u00e5nader i f\u00f6rv\u00e4g. Varf\u00f6r slutade jag med det?<\/p>\n

\"Scan-130323-0001\"<\/a><\/p>\n

Jag har sida upp och sida ned med dikter i denna p\u00e4rm. Handskrivna, maskinskrivna och utskrifter fr\u00e5n min f\u00f6rsta dator. Skrivna p\u00e5 servetter, skolpapper, utrivna sidor ur tummade pocketb\u00f6cker – varf\u00f6r slutade jag skriva dikter?<\/p>\n

Och jag minns att jag m\u00e5lade tavlor i olja, akvarell och teckningar i olika material. Jag gick till och med en estetisk linje p\u00e5 gymnasiet och m\u00e5nga av mina klasskamrater arbetar idag professionellt med bild. Var tog lusten och gl\u00e4djen i stickande terpentindoften v\u00e4gen? Ruset i att se f\u00e4rger uttrycka en ber\u00e4ttelse p\u00e5 en duk och kreativiteten som fick timmarna framf\u00f6r en v\u00e4xande tavla att bara f\u00f6rsvinna – varf\u00f6r la jag ned penseln?<\/p>\n

D\u00e5 minns jag. Jag b\u00f6rjade j\u00e4mf\u00f6ra mig med andra. Jag s\u00e5g mina klasskamraters\u00a0fantastiska uttryck p\u00e5 duken och krympte mitt egna. Jag b\u00f6rjade sluka alla dikter jag kom \u00f6ver och k\u00e4nde att mina egna stapplande f\u00f6rs\u00f6k var\u00a0pinsamma. Jag hade v\u00e4nner som b\u00f6rjade arbeta professionellt med teater och film – s\u00e5 vem trodde jag att jag var som for runt utan vare sig skolning eller beg\u00e5vning. I ljuset av andras verk – blev jag en nolla.<\/p>\n

\"Scan-130323-0002\"<\/a><\/p>\n

Som en hyllning till den beg\u00e5vade och kreativa unga tjej, som st\u00e4ngde in skaparlusten t\u00e4nker jag l\u00e4gga ut n\u00e5gra av dessa dikter. Det handlar inte om att vara bra, skolad eller skicklig – det handlar om skapargl\u00e4dje. Det handlar om olika s\u00e4tt att ber\u00e4tta en ber\u00e4ttelse. Jag \u00f6nskar att jag hade vetat det d\u00e5.<\/p>\n

V\u00c5ROFFER<\/span><\/strong><\/p>\n

Nu finns det inget jag kan g\u00f6ra
\ni samma stund
\njag h\u00f6rde hennes blod pulsera
\nrann makten ur mina lemmar
\nH\u00e4xan i mig har vaknat<\/p>\n

Den v\u00e4llustig v\u00e5rsolen
\noch naturens spirande lidelse
\nfick henne att \u00f6ppna \u00f6gonen
\noch str\u00e4cka ut sin slanka kropp
\nsom ett naket skorpionyngel<\/p>\n

Vad kan jag g\u00f6ra?
\nHon sl\u00e4pper ut sitt h\u00e5r
\noch tr\u00e4r p\u00e5 sig den r\u00f6da kjolen
\nSen f\u00f6r hon mig till skogen
\nf\u00f6r att stj\u00e4la av v\u00e5rens krafter<\/p>\n

Hon talar med tr\u00e4den
\noch \u00e4lskar med solen
\ni skogens heliga tempel
\nJag kan inte g\u00f6ra annat \u00e4n att varna dig
\nf\u00f6r om v\u00e5ren \u00e4r hon som giftigast<\/p>\n

Hon k\u00e4nner \u00f6rter och stenars kraft
\noch nyttjar dem i eget syfte
\nMen starkast \u00e4r hennes blick
\ngenom den \u00e4ger hon
\nallt hon ser<\/p>\n

Sommaren \u00e4ger hon
\nh\u00f6sten f\u00f6rtrollar hon
\nom vintern sover hon en orolig s\u00f6mn
\nf\u00f6r att samla kraft
\ninf\u00f6r den djuriska v\u00e5ren<\/p>\n

Ofta hatar jag henne
\nMen utan henne
\nvore min kvinnlighet
\nett tomt l\u00f6fte
\nD\u00e4rf\u00f6r v\u00e4lkomnar jag den varma solen<\/p>\n

MIN \u00c4LSKADE<\/span><\/strong><\/i><\/p>\n

Jag vill f\u00e5nga den minuten
\nvarsamt h\u00e5lla dessa
\nf\u00f6rsvinnande sekunder
\nsom en fl\u00e4mtande fj\u00e4ril
\ni mina kupande h\u00e4nder<\/p>\n

Om jag kunde spara orden
\ndu sa just d\u00e5
\ninandas dem
\noch l\u00e5ta dem f\u00f6renas
\nmed min varelse
\ns\u00e5 jag f\u00f6rst\u00e5r dem fullt ut<\/p>\n

Just d\u00e5
\nmin \u00e4lskade
\nk\u00f6pte du min sj\u00e4l
\nf\u00f6r n\u00e4r natten h\u00f6ll andan
\nviskade du
\n…jag \u00e4lskar dig<\/p>\n

I BRYTNINGSTID<\/span><\/strong><\/p>\n

Var \u00e4r min mammas famn?
\nFinns d\u00e4r l\u00e4ngre ingen tillflykt
\ndit jag kan fly
\nfr\u00e5n ansvar och sorg?<\/p>\n

Men vad \u00e4r att vara vuxen?
\nKanske att inneslutas i ett skal,
\nett skal som byggts upp
\nav verklighetens allvar.<\/p>\n

Som en sk\u00f6ld,
\nist\u00e4llet f\u00f6r hennes kroppsvarma kofta,
\ntvingas jag att ta upp mitt skal,
\nf\u00f6r att slippa bl\u00e5m\u00e4rken
\nn\u00e4r h\u00e5rt sl\u00e5r mot mjuk hud.<\/p>\n

S\u00e5 ge mig d\u00e5 ett ansvar!
\nOch jag tar det
\nmen begr\u00e4nsa det inte
\nmellan orons murar.<\/p>\n

Och jag v\u00e4grar m\u00f6ta allvar med allvar!
\nHellre vill jag l\u00e5ta lekens balsam
\nlindra de h\u00e5rda slagen
\nmot min kropp<\/p>\n

Och n\u00e4r dagen \u00e4r slut,
\nge mig d\u00e5 en chans
\natt s\u00f6ka ro
\ni min Skapares trygga vagga.<\/p>\n

Min Fader,
\nse min uppstr\u00e4ckta hand.
\nJag lovar att aldrig bli vuxen!
\nHj\u00e4lp mig d\u00e5 att bevara
\nbarnets mjuka hud.<\/p>\n

L\u00c4NGTAN EFTER REGN<\/span><\/strong><\/p>\n

Tr\u00f6tt lyfte jag min blick
\ns\u00f6kte efter moln p\u00e5 himlens kr\u00f6n
\nMen jordens tak fortfor att tiga
\noch markens sprickor
\nvittnade om dess tysthet<\/p>\n

F\u00f6r l\u00e4nge sedan slutade jag att s\u00e5
\noch \u00e4nnu tidigare att sk\u00f6rda
\nf\u00f6r min fr\u00f6p\u00e5se
\nk\u00e4nns lika tom och torr
\nsom min inre b\u00e4ck<\/p>\n

Jag faller ned p\u00e5 kn\u00e4
\nf\u00f6rbannar jordens torka
\nstr\u00f6r sand i mitt h\u00e5r och sliter mina kl\u00e4der
\nnaken g\u00f6mmer jag mig
\ni offrets blodfl\u00e4ckade mantel<\/p>\n

Jag tror det var vinden
\nsom f\u00f6rde s\u00e5ngen till mitt \u00f6ra
\nTr\u00e4dens lovs\u00e5ng till sin skapare
\nfull av tacksamhet
\n\u00f6ver hans n\u00e5d som t\u00e4nder m\u00e5nen om natten<\/p>\n

Deras gl\u00e4dje \u00e4r lika sj\u00e4lvklar
\nsom deras existens
\nN\u00e4r regnet inte faller \u00f6ver deras sk\u00e4lvande
\nprisar de solens l\u00e4kande v\u00e4rme
\nN\u00e5den heter \u00f6verl\u00e5telse<\/p>\n

Offrets kappa f\u00f6ll av mig
\noch den f\u00f6rsta droppen f\u00f6ll p\u00e5 min hud<\/p>\n\n\n