![\"portr\u00e4tt\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/portr\u00e4tt1.jpg\")
<\/a><\/p>\n\n\nDet har varit n\u00e5gra intensiva arbetsdagar f\u00f6r mig, med massor av nya intryck. Jag har tackat ja till ett tv\u00e5 m\u00e5naders l\u00e5ngt vikariat som kurator\/samtalsterapeut p\u00e5 en v\u00e5rdcentral. I princip liknande det jag g\u00f6r idag, men ist\u00e4llet under landstingets regi. Det inneb\u00e4r att jag arbetar med mer sjukv\u00e5rd \u00e4n friskv\u00e5rd och under en kortare tid, eftersom du f\u00e5r endast fyra – fem g\u00e5nger i samtalsterapi som patient. Som min kollega s\u00e4ger ”Det \u00e4r bara att kavla upp armarna och skapa s\u00e5 mycket helande som det bara g\u00e5r.”<\/p>\n
Att komma till en ny arbetsplats inneb\u00e4r ocks\u00e5 att pl\u00f6tsligt ha nya kollegor, nya rum och en massa rutiner att s\u00e4tta sig in i. S\u00e5 f\u00f6rutom att tr\u00e4ffa patienter har jag f\u00e5tt ta del \u00a0av massor med sp\u00e4nnande information, system och kunskap. Tillslut k\u00e4nns det som om huvudet ska spr\u00e4ngas – det f\u00e5r inte plats mer.<\/p>\n
Men det viktigaste slog mig p\u00e5 v\u00e4gen hem fr\u00e5n arbetet i m\u00e5ndags – t\u00e4nk att f\u00e5 f\u00f6rm\u00e5nen att f\u00f6r en stund dela en annan m\u00e4nniskas historia. Det k\u00e4ndes s\u00e5 oerh\u00f6rt stort att jag blev tvungen att stryka bort en t\u00e5r d\u00e4r jag satt p\u00e5 tunnelbanan. Jag m\u00e5ste ha ett av jordens b\u00e4sta och finaste jobb. Att f\u00e5 f\u00f6rm\u00e5nen att st\u00f6tta en annan m\u00e4nniska.<\/p>\n
Jag k\u00e4nde att jag ville dela det h\u00e4r med er. Och tala om varf\u00f6r jag inte har varit s\u00e5 aktiv vare sig h\u00e4r eller p\u00e5 Facebook. Tack f\u00f6r ert t\u00e5lamod. Jag kommer tillbaka.<\/p>\n
Och f\u00f6r er som undrar – arbetar jag tv\u00e5 dagar i veckan p\u00e5 v\u00e5rdcentralen, resterande dagar jobbar jag som vanligt med min egen verksamhet.<\/p>\n