{"id":5188,"date":"2013-05-22T05:22:17","date_gmt":"2013-05-22T04:22:17","guid":{"rendered":"http:\/\/www.mariahelander.se\/?p=5188"},"modified":"2013-05-22T05:23:57","modified_gmt":"2013-05-22T04:23:57","slug":"5188","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.mariahelander.se\/?p=5188","title":{"rendered":"Jag \u00e4r inte min \u00e5ngest."},"content":{"rendered":"

Jag satt p\u00e5 bussen och k\u00e4nde hur hj\u00e4rtat rusade, magen isade och hj\u00e4rnan sa mig bara en enda sak – ”G\u00e5 av NU!” I handen kramade jag en plastp\u00e5se och g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng k\u00e4nde jag att n\u00e4r som helst kommer jag att kr\u00e4kas och jag fick anstr\u00e4nga mig f\u00f6r att inte gripas av panik. \u00c5ngesten hade mig h\u00e5rt i sitt grepp.<\/em><\/p>\n

Det h\u00e4r var min vardag f\u00f6rut. Jag var tio \u00e5r f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag drabbades av panik\u00e5ngest och under och efter min depression f\u00f6r tio \u00e5r sedan var den s\u00e5 stark att jag inte kunde \u00e5ka kommunalt, sitta p\u00e5 teater eller bio, \u00e5ka bil p\u00e5 motorv\u00e4g och varje g\u00e5ng jag gick in i en aff\u00e4r, en restaurang eller ett k\u00f6pcentrum m\u00e5ste jag veta var alla toaletter och n\u00f6dutg\u00e5ngar var. Jag var livr\u00e4dd f\u00f6r att bli inst\u00e4ngd och f\u00f6r att kr\u00e4kas offentligt. N\u00e4r bussd\u00f6rrarna st\u00e4ngdes och vi for iv\u00e4g, k\u00e4nde jag direkt paniken komma krypandes och k\u00e4nslan av att kr\u00e4kas var \u00f6verv\u00e4ldigande. Det tog s\u00e5 mycket tid och kraft. S\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger jag g\u00e5tt i flera timmar eller suttit och v\u00e4ntat hela natten p\u00e5 en bussh\u00e5llplats f\u00f6r att jag inte klarade att \u00e5ka nattbussen hem. S\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger jag stannat hemma. Eller v\u00e4djat till min pappa att komma och h\u00e4mta mig.<\/p>\n

Var fj\u00e4rde svensk har n\u00e5gon form av \u00e5ngestsjukdom n\u00e5gon g\u00e5ng i livet. Vanligast \u00e4r fobier. \u00c5ngest g\u00e5r att bota och du ska inte beh\u00f6va leva med det. Men vi kan tycka att det \u00e4r skamligt och v\u00e5gar inte s\u00f6ka hj\u00e4lp, kanske f\u00f6r att man tror att andra ska tycka att det bara \u00e4r att sk\u00e4rpa sig.<\/p>\n

Men det \u00e4r inte bara att sk\u00e4rpa sig. Din hj\u00e4rna tror att du \u00e4r utsatt f\u00f6r livsfara och fyller din kropp med massor av stresshormoner, som du hade haft nytta av om du skulle vara tvungen att springa ifr\u00e5n en nosh\u00f6rning. Nu sitter vi och h\u00e4rb\u00e4rgerar alla k\u00e4nslor och irrationella tankar ist\u00e4llet, vilket \u00e4ven g\u00f6r det sv\u00e5rt att f\u00f6ra n\u00e5gon f\u00f6rnuftig konversation med din kropp.<\/p>\n

Du kan uppleva att \u00e5ngesten dyker upp ur tomma intet – pl\u00f6tsligt \u00e4r den bara d\u00e4r. Men s\u00e5 \u00e4r det inte. Den utl\u00f6ses av n\u00e5got och det kan vi ha stor gl\u00e4dje av att f\u00f6rst\u00e5 vad det \u00e4r. Min \u00e5ngest kom ofta n\u00e4r jag var nerv\u00f6s inf\u00f6r n\u00e5got, eller n\u00e4r jag k\u00e4nde att n\u00e5gon gick \u00f6ver min gr\u00e4ns och jag inte kunde hindra det. S\u00e5 n\u00e4r jag l\u00e4rde mig att s\u00e4ga nej och s\u00e4tta tydliga gr\u00e4nser blev min panik\u00e5ngest b\u00e4ttre. Ibland dyker den upp igen. Kommer smygande trots att jag har effektiva verktyg att hantera den. D\u00e5 tar jag fram det b\u00e4sta verktyget – vetskapen om att \u00e5ngesten \u00e4r n\u00e5got som jag skapar och att den sitter i mitt huvud. Jag kommer inte att d\u00f6 just nu, eller kr\u00e4kas eller bli galen s\u00e4ger jag till mig sj\u00e4lv, det \u00e4r \u00e5ngesten och den kommer till mig av n\u00e5gon orsak.<\/p>\n

F\u00f6rs\u00f6k ta reda p\u00e5 varf\u00f6r du f\u00e5r \u00e5ngest. Stanna kvar i den och fly inte ifr\u00e5n din \u00e5ngest, d\u00e5 har den en f\u00f6rm\u00e5ga att bli v\u00e4rre p\u00e5 sikt. Du \u00e4r inte din \u00e5ngest – du \u00e4r en m\u00e4nniska som har \u00e5ngesttankar och k\u00e4nslor.<\/p>\n

\"\u00e5ngest\"<\/a><\/p>\n\n\n