Dr\u00f6mmar \u00e4r mig ett k\u00e4rt omr\u00e5de och jag skriver g\u00e4rna om vikten av att v\u00e5ga dr\u00f6mma. Att det \u00e4r v\u00e4rdefullt att till\u00e5ta sig att ha \u00f6nskningar, l\u00e4ngtan och fantasifulla m\u00e5l. Inget \u00e4r naivt eller t\u00f6ntigt n\u00e4r det g\u00e4ller v\u00e5ra dr\u00f6mmar \u2013 allt \u00e4r till\u00e5tet och det \u00e4r en del av dig.<\/p>\n
Vi har andra dr\u00f6mmar ocks\u00e5, de som vi inte styr \u00f6ver utan som sker n\u00e4r v\u00e5rt omedvetna tar \u00f6verhanden \u2013 n\u00e4r vi sover. Tror du v\u00e5ra nattliga dr\u00f6mmar har n\u00e5gon betydelse f\u00f6r v\u00e5rt dagliga liv? S\u00e4ger de oss n\u00e5gonting? G\u00e5r de att tolka?<\/p>\n
Olika skolor s\u00e4ger olika saker, men visst \u00e4r det sp\u00e4nnande att spekulera i denna symbolv\u00e4rld som \u00f6ppnar d\u00f6rren p\u00e5 vid gavel in i v\u00e5r fantasiv\u00e4rld.<\/p>\n
Jag vill ber\u00e4tta om en \u00e5terkommande dr\u00f6m jag har. En dr\u00f6m som jag upplever v\u00e4ldigt starkt och vaknar alltid upp st\u00e4rkt och glad ur.<\/p>\n
I dr\u00f6mmen befinner jag mig i en s\u00e4ng i ett vitt och kalt rum p\u00e5 sjukhuset. N\u00e4r jag blickar ned ser jag att jag har en enorm mage och jag inser att jag \u00e4r h\u00f6ggravid. S\u00e5 fort jag n\u00e5s av vetskapen drar sig min kropp ihop i en sm\u00e4rtsam kramp och jag skriker rakt ut av den \u00f6verraskande sm\u00e4rtan och skr\u00e4cken. Jag f\u00f6rst\u00e5r att jag ska f\u00f6da och grips av panik. Jag ser mig om efter n\u00e5gon som kan hj\u00e4lpa mig och ser tv\u00e5 personer i rummet. Vid s\u00e4ngens h\u00f6gra sida st\u00e5r en vacker, kylig man, som jag p\u00e5 n\u00e5got i dr\u00f6mmen logiskt s\u00e4tt vet \u00e4r far till barnet i min mage. P\u00e5 s\u00e4ngens v\u00e4nstra sida reser sig en stolt man med grova drag och l\u00e5ngt rakt h\u00e5r som faller nedf\u00f6r hans breda rygg. Jag griper tag i den vackra blivande faderns kl\u00e4der, sliter och n\u00e4stan kl\u00e4ttrar in i hans famn. Hans armar tar inte emot mig och hans blick m\u00f6ter inte min. Min panik \u00f6ver sm\u00e4rtan och \u00f6ver att jag f\u00f6rst\u00e5r att han inte kommer att hj\u00e4lpa mig blandar sig med mina t\u00e5rar. Jag v\u00e4nder mig i desperation till den l\u00e5nge mannen vid min v\u00e4nstra sida och skriker \u201dHj\u00e4lp mig!.<\/p>\n
Den l\u00e5nge mannen v\u00e4nder sig sakta mot mig och m\u00f6ter allvarligt min blick. \u201dMaria, du beh\u00f6ver ingen hj\u00e4lp. All styrka du beh\u00f6ver \u00e4r sedan urminnes tider nedlagd i ditt v\u00e4sen. Minns vem du \u00e4r.\u201d<\/p>\n
Hans ord faller som stenar i en bottenl\u00f6s brunn. Men eftersom det finns en botten i allt, n\u00e5r de s\u00e5 sm\u00e5ningom med ett dovt plums mitt inre. Jag s\u00e4tter mig eftert\u00e4nksamt upp bland svettiga lakan i den h\u00e5rda s\u00e4ngen och ser horisonten av hans budskap. Ett friskt andetag fyller mina lungor med styrka och den ursprungliga kunskapen om att jag kan. Paniken f\u00f6r\u00e5ngas och sm\u00e4rtan f\u00e5r formen av ett verktyg i min hand. Ett titanstarkt redskap att bygga mig fram till m\u00e5let \u2013 mitt barn.<\/p>\n
H\u00e4r brukar jag vakna. Jag f\u00f6der aldrig barnet i dr\u00f6mmen, utan vaknar innan. Vaknar n\u00e4r jag m\u00f6ter min egen styrka och klokhet. N\u00e4r jag vet att allt kommer att bli bra. K\u00e4nner mig som en smidig krigarprinsessa och tacksam \u00f6ver dr\u00f6mmen.<\/p>\n
F\u00f6r mig betyder den bara en sak. Lita p\u00e5 dig sj\u00e4lv! All kunskap och styrka finns inom dig. Jag har aldrig tolkat dr\u00f6mmen som att jag inte kan be om hj\u00e4lp, utan snarare till\u00e5ta mig att stanna upp ibland och se mig sj\u00e4lv som den jag \u00e4r och \u00e4r menad att vara. Stark, lugn och trygg.<\/p>\n
Kan du se din egen styrka?<\/p>\n\n\n