\nDet \u00e4r du och din kropp som avg\u00f6r vad som \u00e4r bra f\u00f6r dig. Om dina v\u00e4nner p\u00e5 Facebook, dina arbetskamrater eller n\u00e5gon annan i din n\u00e4rhet g\u00e5r ned i vikt snabbare, hinner att tr\u00e4na mer eller bakar fantastiskt glutenfritt br\u00f6d – s\u00e5 har det ingenting med dig att g\u00f6ra. Ge dig sj\u00e4lv friheten att gl\u00e4djas \u00e5t dina framg\u00e5ngar. Inspireras av andras motivation, tr\u00e4ningsgl\u00e4dje eller resultat – men j\u00e4mf\u00f6r dig bara med dig sj\u00e4lv.<\/p>\n
2. Sl\u00e4pp taget om dina d\u00e5liga urs\u00e4kter<\/strong> 3. Sl\u00e4pp taget om dina kritiska ord och tankar om dig sj\u00e4lv<\/strong> 4 Sl\u00e4pp taget om dina begr\u00e4nsande tankar<\/strong> 5. Sl\u00e4pp taget om din r\u00e4dsla<\/strong> <\/p>\n\n\n![\"inspireras\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/inspireras.jpg\")
<\/a><\/p>\n
\nN\u00e4r vi v\u00e4ljer att hoppa \u00f6ver ett tr\u00e4ningspass eller att \u00e4ta n\u00e5got fel, kommer det mer eller mindre frivillig en d\u00e5lig urs\u00e4kt \u00f6ver v\u00e5ra l\u00e4ppar. M\u00e5nga g\u00e5nger \u00e4r dessa urs\u00e4kter lika mycket f\u00f6r v\u00e5r egen skull som f\u00f6r att f\u00f6rklara n\u00e5got vi sk\u00e4ms lite \u00f6ver f\u00f6r n\u00e5gon annan. Sluta genast med urs\u00e4kterna. Ta ansvar \u00f6ver ditt eget beteende ist\u00e4llet. Det \u00e4r inte din chefs fel, sambons eller v\u00e4ninnans fel att du inte har hunnit eller orkar. Du har alltid ett eget val. Och du kommer uppleva det valet l\u00e4ttare om du st\u00e5r upp f\u00f6r dina handlingar.<\/p>\n
\nVilket barn utvecklar sina g\u00e5vor b\u00e4st tror du – det som blir uppmuntrat eller det som blir kritiserat? M\u00f6t denna stund med en v\u00e4nlig och uppmuntrande attityd till dig sj\u00e4lv. P\u00e5minn dig om allt bra du har \u00e5stadkommit hittills. Och n\u00e4r den kritiska r\u00f6sten smyger sig p\u00e5 dig, kan du alltid ge moteld genom att t\u00e4nka p\u00e5 saker hos dig sj\u00e4lv du \u00e4r tacksam \u00f6ver. ”Jag \u00e4r tacksam \u00f6ver att jag \u00e4r s\u00e5 charmig, vill mitt eget b\u00e4sta och har starka armmuskler”.<\/p>\n<\/a><\/p>\n
\nOm jag hade varit kvar i mina begr\u00e4nsande tankar om mig sj\u00e4lv hade jag aldrig uppt\u00e4ckt hur stark, snabb och smidig min kropp \u00e4r. Eller hur mycket jag \u00e4lskar att r\u00f6ra p\u00e5 mig. Att k\u00e4nna tr\u00e4ningsv\u00e4rk i mina muskler. B\u00f6rja inte med att s\u00e4ga eller t\u00e4nka ”nej”, s\u00e4g ”vad sp\u00e4nnande, det m\u00e5ste jag ta reda p\u00e5”. Ha en nyfiken, utforskande inst\u00e4llning till dig sj\u00e4lv och vad din kropp kan prestera. Hur bra kan du m\u00e5? Hur stark kan du blir? Hur snygg kan du k\u00e4nna dig?<\/p>\n
\nVi har alla r\u00e4dslor inom oss. M\u00e5nga g\u00e5nger \u00e4r vi inte ens medvetna om v\u00e5ra r\u00e4dslor. Vi kan vara r\u00e4dda f\u00f6r att misslyckas igen, r\u00e4dda f\u00f6r vad andra ska tycka eller till och med r\u00e4dda f\u00f6r att bli glada och n\u00f6jda med oss sj\u00e4lva. R\u00e4dslan sitter som en sp\u00e4nning i kroppen och det \u00e4r s\u00e5 sk\u00f6nt ned den sp\u00e4nningen sl\u00e4pper. Lika sk\u00f6nt som tystnaden efter ett buller. Pr\u00f6va hur det k\u00e4nns att sl\u00e4ppa taget om r\u00e4dslan. Pr\u00f6va att vila i gl\u00e4djen att vara n\u00f6jd med dig sj\u00e4lv eller att strunta i andras bed\u00f6mningar. F\u00f6r vad \u00e4r det v\u00e4rsta som kan h\u00e4nda? Ingenting kan vara v\u00e4rre \u00e4n att vara r\u00e4dd.
\n\u201cThe only thing we have to fear, is fear itself.\u201d<\/em><\/strong>\u00a0Franklin D. Roosevel<\/a><\/p>\n