{"id":73,"date":"2010-01-14T09:40:11","date_gmt":"2010-01-14T08:40:11","guid":{"rendered":"http:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/?p=73"},"modified":"2010-01-14T10:03:28","modified_gmt":"2010-01-14T09:03:28","slug":"tror-du-pa-mirakel","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.mariahelander.se\/?p=73","title":{"rendered":"Tror du p\u00e5 mirakel?"},"content":{"rendered":"

Skrivet i februari<\/em> 09<\/p><\/blockquote>\n

Han satte sig bredvid mig och iakttog tyst min leda.
\n– Vet du att mirakel bara kan ske om du v\u00e5gar s\u00e4ga ja?
\n– Du menar att jag ska s\u00e4ga ja till det du vill och tror p\u00e5, sa jag vasst.
\nHan svarade inte p\u00e5 min syrliga fr\u00e5ga, utan v\u00e4ntade vidare p\u00e5 ett \u00e4rligt svar. Jag suckade och m\u00f6tte hans tankar;
\n– Jag tror att mirakel f\u00f6ds ur m\u00e4nniskors dr\u00f6mmar.
\nHan fyllde sin hand med sand och l\u00e4t den sakta rinna mellan seniga fingrar.
\n– Dr\u00f6mmar kan sk\u00e4nka dig mycket, men de kan ocks\u00e5 bli din fiende.
\n– Lea, han f\u00e5ngade min blick, l\u00e5t inte dr\u00f6mmarna styra ditt liv. M\u00e4nniskan beror inte p\u00e5 yttre omst\u00e4ndigheter \u2013 utan p\u00e5 vilka val hon g\u00f6r i sitt inre. Jag vet att ditt liv inte \u00e4r som din dr\u00f6m\u2026
\nJag fn\u00f6s och tittade ut \u00f6ver vattnet framf\u00f6r oss.
\n-\u2026 men, fortsatte han, du beh\u00f6ver leva h\u00e4r och inte i dina \u00f6nskningar.
\n– Varf\u00f6r \u00e4r din n\u00e4rhet och dina ord s\u00e5 sm\u00e4rtsamma? Sa jag grumligt och reste mig ur sanden \u2013 Jag vill att du l\u00e5ter mig vara ifred i mina dr\u00f6mmar, de sk\u00e4nker i alla fall lite tr\u00f6st.
\n– Men varf\u00f6r letar du d\u00e5 efter mig, Lea?
\n– D\u00e4rf\u00f6r att jag trodde att du kunde ge svar och mitt liv en mening, jag str\u00f6k ilsket bort en t\u00e5r och kippade efter luft f\u00f6r att hitta en stadig grund att l\u00e4gga r\u00f6sten p\u00e5. – Men allt du g\u00f6r \u00e4r att peta i saker som g\u00f6r ont i mitt inre. Varf\u00f6r kan jag bara inte f\u00e5 hoppas och l\u00e4ngta?
\nHans tystnad k\u00e4ndes som en besvikelse. Men s\u00e5 v\u00e4nde han sin blick mot mig igen och jag fick dra ett djupt andetag f\u00f6r att inte skyla mitt ansikte.
\n– Dina \u00f6nskningar har blivit en v\u00e5t yllefilt \u00f6ver alla g\u00e5vor som ligger och sover i ditt inre. Du anv\u00e4nder dr\u00f6mmarna till att h\u00e5na dig sj\u00e4lv. Han reste sig och jag tvingades att b\u00f6ja nacken bak\u00e5t f\u00f6r att se p\u00e5 honom. \u2013 S\u00e4g ja f\u00f6r ett \u00f6gonblick till det du har, till den du \u00e4r, till att du \u00e4r vacker, stark och villkorsl\u00f6s.
\n– Jag f\u00f6rst\u00e5r inte, viskade jag mot vinden.
\n– Jag vet \u00e4lskade v\u00e4n, svarade han och l\u00e4t sin hand stryka \u00f6ver min sj\u00e4l, det g\u00f6r ingenting. Det r\u00e4cker att du s\u00e4ger ja och tack till stunden just nu och till den du faktiskt \u00e4r. D\u00e5 f\u00f6ds dina mirakel.<\/p>\n\n\n