Vi blir ledsna. Vi blir besvikna. Vi blir s\u00e5rade och arga. Vi blir r\u00e4dda och oroliga. Alla dessa k\u00e4nslor\u00a0\u00e4r en del av livet.\u00a0M\u00e5nga av oss tycker att det\u00a0k\u00e4nns outh\u00e4rdligt att vara n\u00e4ra sig sj\u00e4lv n\u00e4r man k\u00e4nner starka negativa k\u00e4nslor och g\u00f6r vad de kan f\u00f6r att komma ifr\u00e5n dem. Kanske tr\u00f6st\u00e4ter man. Kanske dricker man. Jobbar f\u00f6r mycket, tr\u00e4nar j\u00e4mt, h\u00e5ller sig st\u00e4ndigt sysselsatt.<\/p>\n
Det kan bero p\u00e5 att du inte har l\u00e4rt dig att tr\u00f6sta dig sj\u00e4lv. N\u00e4r du var liten kanske n\u00e5gon skickade dig p\u00e5 ditt rum n\u00e4r du visade starka k\u00e4nslor av besvikelse, ilska eller sorg. Och i din ensamhet l\u00e4rde du dig endast att starka k\u00e4nslor \u00e4r n\u00e5got dumt. Eller s\u00e5 fick du alltid bullar och glass n\u00e4r du var ledsen, s\u00e5 du l\u00e4rde dig att k\u00e4nslor kan man \u00e4ta sig ifr\u00e5n. Kanske l\u00e4mnade en mamma eller pappa familjen och du tog p\u00e5 dig skulden och trodde att det var f\u00f6r att du hade visat fel k\u00e4nslor. Eller kanske du adopterade n\u00e5gon f\u00f6r\u00e4lders r\u00e4dsla f\u00f6r starka k\u00e4nslor.<\/p>\n
<\/p>\n
Det du hade beh\u00f6vt som barn var en vuxens n\u00e4rvaro. N\u00e5gon som hade sagt till dig ”F\u00e5r jag sitta bredvid dig och h\u00e5lla om dig tills k\u00e4nslan g\u00e5r \u00f6ver?” N\u00e5gon som hade hj\u00e4lpt dig att st\u00e5 ut med k\u00e4nslan tills den f\u00f6rsvann. N\u00e5gon som hade sagt – jag \u00e4lskar dig\u00a0\u00e4ven n\u00e4r du k\u00e4nner alla dessa k\u00e4nslor.<\/p>\n
Du beh\u00f6ver l\u00e4ra dig att tr\u00f6sta dig sj\u00e4lv. Du beh\u00f6ver uppleva att k\u00e4nslor inte \u00e4r farliga. Du kommer att k\u00e4nna en stor frihet n\u00e4r du f\u00f6rst\u00e5r att negativa k\u00e4nslor blir l\u00e4ttare att hantera om du ger plats f\u00f6r dem ist\u00e4llet f\u00f6r att sl\u00e5ss emot dem.<\/p>\n
<\/p>\n
1. Erk\u00e4nn att det g\u00f6r ont. Ge dig sj\u00e4lv till\u00e5telse att k\u00e4nna att det g\u00f6r ont.
\n2. G\u00f6r plats f\u00f6r k\u00e4nslan en stund. L\u00e5t den komma under n\u00e5gra minuter och utforska den ist\u00e4llet f\u00f6r att sl\u00e5ss mot den. Du kan till och med s\u00e4tta en timer p\u00e5 n\u00e5gra minuter d\u00e5 du ger plats f\u00f6r oron, sm\u00e4rtan, ilskan osv.
\n3. L\u00e4gg m\u00e4rket till hur tankarna vill bed\u00f6ma k\u00e4nslan och s\u00e4ga att den \u00e4r bra eller d\u00e5lig, om den kanske till och med \u00e4r farlig osv. Forts\u00e4tt bara att utforska och unders\u00f6ka hur k\u00e4nslan k\u00e4nns.
\n4. L\u00e4gg h\u00e4nderna p\u00e5 hj\u00e4rtat och \u00f6nska dig sj\u00e4lv k\u00e4rlek, trygghet och frid. Eller de orden du har best\u00e4mt.<\/p>\n
Hur k\u00e4ndes det? Skriv g\u00e4rna ned reflektioner i din bok om hur det k\u00e4nns att l\u00e4ra sig att tr\u00f6sta sig sj\u00e4lv. Eller dela med dig om dina tankar i v\u00e5r Facebookgrupp Mitt b\u00e4sta jag-projektet<\/a><\/p>\n
![\"1437592767872\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/1437592767872.jpg\")
<\/a><\/p>\n\n\n