![\"\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/IMG_20170728_170311_014-1024x1024.jpg\")
<\/a><\/p>\n\n\nNu sitter jag p\u00e5 mitt favoritst\u00e4lle i v\u00e4rlden och ser ut \u00f6ver \u00e4lven. Molnen h\u00e4nger tunga och gr\u00e5 \u00f6ver det svartna vattnet och jag sitter sk\u00f6nt p\u00e5 min altan har en filt \u00f6ver mina ben. I stolen bredvid sover en av pudlarna.<\/p>\n
Att g\u00e5 igenom en separation, vare sig det \u00e4r frivilligt eller inte, r\u00e4knas som en av de st\u00f6rsta stressorer en m\u00e4nniska kan uts\u00e4ttas f\u00f6r. Det \u00e4r nu fyra veckor sedan min livskamrat och jag valde att g\u00e5 skilda v\u00e4gar och idag m\u00e5r jag bra. Inte sagt att det har slutat att v\u00e4rka i hj\u00e4rtat eller att min kropp fortfarande visar tecken p\u00e5 stress. Jag anser att jag fortfarande \u00e4r mitt i livskrisen, men jag m\u00e5r bra.<\/p>\n
Jag k\u00e4nner att jag m\u00e5r bra f\u00f6r att kan utbrista med \u00e4kta gl\u00e4dje ”Vad bra vi har det!” till mina v\u00e4nner p\u00e5 bes\u00f6k p\u00e5 landet. Jag k\u00e4nner att jag m\u00e5r bra f\u00f6r att jag upplever nyfikenhet och gl\u00e4dje n\u00e4r jag planerar min framtid. Jag k\u00e4nner att jag m\u00e5r bra f\u00f6r att jag kan utan r\u00e4dsla s\u00f6rja ett minne eller krossad framtidsvision utan att beh\u00f6va falla ned i m\u00f6rker.<\/p>\n
Det har varit ett arbete att ta mig hit och jag har f\u00e5tt hj\u00e4lp. Mina v\u00e4nner, som har ringt och bes\u00f6kt mig, som v\u00e5gat st\u00e4lla fr\u00e5gor, som gr\u00e5tit med mig och haft modet att sk\u00e4mta mitt i allt. Vilken arme de har varit bakom mig, n\u00e4r allting annat har rasat har de h\u00e5llit upp mig. Min bror med familj, som hela tiden funnits h\u00e4r, utan krav och f\u00f6rv\u00e4ntningar. Som gett mig mat, distraherat mig och gett mig r\u00e5d.<\/p>\n
Att \u00e4ven till\u00e5ta alla k\u00e4nslor finnas d\u00e4r har varit viktigt f\u00f6r mitt l\u00e4kande. Sorgen med alla t\u00e5rar, v\u00e4rkande sm\u00e4rta och ibland den bottenl\u00f6sa k\u00e4nslan av m\u00f6rkret. Ilskan p\u00e5 honom, p\u00e5 livet, p\u00e5 det or\u00e4ttvisa och tunga. R\u00e4dslan f\u00f6r framtiden, f\u00f6r att dr\u00f6mmar pl\u00f6tsligt m\u00e5ste omformuleras och os\u00e4kerhet kring bostad, pengar och m\u00f6jligheter. Men ocks\u00e5 en gl\u00e4dje mitt i allt. Skrattet, leken och k\u00e4rleken. Att tr\u00e4ffa en nyfunnen v\u00e4n och k\u00e4nna sig uppskattad och rolig. Att barnsligt plaska i \u00e4lven eller vara pudelgalen. Att f\u00e5 vara nyfiken och pr\u00f6va helt nya saker som att bli renad av en shaman eller prata med en djurkommunikat\u00f6r. Alla k\u00e4nslor har f\u00e5tt sitta ned vid bord och dela med sig. Jag kan inte p\u00e5st\u00e5 att jag har tyckt om dem allihopa, men jag har f\u00f6rs\u00f6kt l\u00e4mna dem utrymme och respektera dem.<\/p>\n
Det \u00e4r fler saker som har tagit mig dit jag \u00e4r idag, men ett verktyg som jag anv\u00e4nt vareviga dag. Det \u00e4r tacksamheten som ett redskap. Det kan l\u00e5ta pretenti\u00f6st, men det har varit den b\u00e4sta kryckan. N\u00e4r jag har packat ned hans kl\u00e4der h\u00e4r p\u00e5 landet, har jag t\u00e4nkt ”tack” kring de minnen som dykt upp. N\u00e4r jag har k\u00e4nt djupaste sorgen har jag \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rs\u00f6kt k\u00e4nna tacksamhet f\u00f6r att jag har upplevt s\u00e5 mycket k\u00e4rlek som jag nu kan s\u00f6rja. Och n\u00e4r jag \u00e4r glad kan jag k\u00e4nna tacksamhet utan skuld.<\/p>\n
Min s\u00e5rbarhet har gjort mig stark. \u00c4ven n\u00e4r det gjorde som mest ont, k\u00e4nde jag mig som en warriorprincess. Att v\u00e5ga ha ont, g\u00f6r mig hel.<\/p>\n
Tack f\u00f6r att du l\u00e4ser min blogg.\u00a0<\/a><\/p>\n\n\n