![\"\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/DSC01601-1-1024x684.jpg\")
<\/a><\/p>\n\n\nNu sitter jag p\u00e5 t\u00e5get, denna g\u00e5ng en resa till Sk\u00e5ne och arbete som v\u00e4ntar \u00f6ver helgen. Men samtidigt \u00e4r jag p\u00e5 en annan resa. En f\u00e4rd som jag inte har kontroll \u00f6ver. Det \u00e4r sorgen som tar mig p\u00e5 en m\u00e4rklig f\u00e4rd till st\u00e4llen jag s\u00e4llan har bes\u00f6kt och allt jag kan g\u00f6ra \u00e4r att f\u00f6lja med.<\/p>\n
Jag m\u00e5r bra. Jag \u00e4r stark, glad och ser fram\u00e5t. Semestern \u00e4r slut och jag har med stor lust g\u00e5tt tillbaka till mitt arbete, mina klienter och texter. Och mitt i gl\u00e4djen, tar pl\u00f6tsligt sorgen med mig p\u00e5 en oplanerad f\u00e4rd in i mig sj\u00e4lv.<\/p>\n
Ig\u00e5r kv\u00e4ll gr\u00e4t jag hela kv\u00e4llen. Sorgen tog \u00f6ver och det fanns inget jag kunde g\u00f6ra f\u00f6r att hejda den. Nej, jag ville inte hejda den.\u00a0Det \u00e4r absolut inte synd om mig och du beh\u00f6ver inte tr\u00f6sta mig. Hur du reagerar n\u00e4r jag s\u00e4ger att jag har gr\u00e5tit en hel kv\u00e4ll, visar mer hur du sj\u00e4lv lever med din egen sorg \u00e4n om hur du vill hj\u00e4lpa mig.<\/p>\n
Jag s\u00f6rjer inte f\u00f6r att jag vill ha tillbaka mitt gamla liv eller min exman. Jag s\u00f6rjer inte alla saker vi tvingas dela upp och att vi snart inte l\u00e4ngre delar hem och liv. Jag s\u00f6rjer den jag var i hans blick, det liv vi inte fick uppleva tillsammans och dr\u00f6mmar som inte blev som vi t\u00e4nkt. Det \u00e4r som att begrava en del av mig och det g\u00f6r ont. V\u00e4ldigt ont.<\/p>\n
Kroppen reagerar m\u00e4rkligt av denna resa. Hunger finns inte l\u00e4ngre, utan jag f\u00e5r p\u00e5minna mig sj\u00e4lv om och hur mycket jag ska \u00e4ta. Och \u00e4nd\u00e5 har jag g\u00e5tt upp i vikt i sommar. S\u00f6mnen f\u00f6rsvinner och jag ligger vaken hela n\u00e4tter eller sover extremt l\u00e4tt. Eller s\u00e5 sover jag 12 timmar i str\u00e4ck. Jag \u00e4r full av energi ena stunden, sjukligt tr\u00f6tt i n\u00e4sta. Skrattar s\u00e5 jag kiknar eller gr\u00e5ter tills \u00f6gonen svider. Men det \u00e4r min kropp. Och den g\u00f6r vad den kan f\u00f6r att hj\u00e4lpa mig p\u00e5 min resa med sorgen. Det \u00e4r okej. Jag g\u00f6r vad jag kan f\u00f6r att hj\u00e4lpa kroppen.<\/p>\n
S\u00e5 mitt p\u00e5 denna resa f\u00f6rs\u00f6ker jag i f\u00f6rsta hand att vara varsam och k\u00e4rleksfull mot mig sj\u00e4lv. Det \u00e4r nog det sv\u00e5raste, f\u00f6r det \u00e4r l\u00e4tt att ta till h\u00e5rda ord n\u00e4r man \u00e4r svag. L\u00e4tt att s\u00f6ka snabba kickar, bekr\u00e4ftelse och distraktion f\u00f6r att komma bort ifr\u00e5n det som g\u00f6r ont. L\u00e4tt att vara elak och hitta allt fult, dumt och alla misslyckanden med mig sj\u00e4lv. F\u00f6r det \u00e4r p\u00e5 de platser vi hamnar p\u00e5 n\u00e4r vi f\u00f6rs\u00f6ker hoppa av sorgresan. Att stanna kvar p\u00e5 resan \u00e4r att vara k\u00e4rleksfull mot sig sj\u00e4lv. F\u00f6r vi kan inte fly sorgen. Vi kan inte g\u00e5r runt den. Vi m\u00e5ste \u00e5ka med den.<\/p>\n
”Er gl\u00e4dje \u00e4r er sorg utan mask.<\/p>\n
Samma k\u00e4lla, fr\u00e5n vilket ert skratt porlar, har ofta varit fylld med era t\u00e5rar.<\/p>\n
Och hur kan det vara annorlunda?<\/p>\n
Ju mer sorgen urholkar er varelse, desto mer gl\u00e4dje kan ni rymma.”<\/p>\n
Kahlil Gibran Ur ”Profeten”<\/a><\/p>\n\n\n