![\"\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/sleeping-1353562_1920-1-1024x680.jpg\")
<\/a><\/p>\n\n\nMin m\u00e5ndag b\u00f6rjar i natt n\u00e4r infektionen som jag har burit p\u00e5 i fyra veckor tar ny fart. Hosta, snuva och tr\u00f6tthet i hela kroppen. Jag tycker att jag har gjort detta i fyra veckor nu, s\u00e5 det borde r\u00e4cka. Jag boostar min kropp med vitaminer och mineraler, tar det lugnt, andas, har roligt och g\u00e5r promenader i h\u00f6stv\u00e4dret. Men ett faktum kan jag \u00e4nnu inte g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t. Jag lever i en ickev\u00e4rld, i en v\u00e4ntan p\u00e5 att separationen ska bli avklarad. V\u00e4ntan p\u00e5 att alla l\u00e5n \u00e4r p\u00e5skrivna, konton \u00e4r delade, att hans del av bohaget ska flyttas ur det som ska bli min l\u00e4genhet – att vi \u00e4ntligen ska kunna g\u00e5 vidare med v\u00e5ra liv. Nu ligger det 37 dagar bort. Och under dessa dagar lever vi tv\u00e5 liv under samma tak och f\u00f6rs\u00f6ker v\u00e4nja oss vid att vi inte l\u00e4ngre \u00e4r livskamrater. Det stressar min kropp och tar massor av energi.<\/p>\n
Inte s\u00e5 att vi \u00e4r elaka mot varandra, tv\u00e4rt om. Vi \u00e4r artiga, v\u00e4nliga och visar stor h\u00e4nsyn. Men vi kommer tillbaka till det faktumet att oavsett hur du k\u00e4nner inf\u00f6r en separation, s\u00e5 \u00e4r det en j\u00e4ttestor stress f\u00f6r din kropp. Evolutionen har sett till att det \u00e4r s\u00e5 f\u00f6r att det egentligen \u00e4r bara de senaste 100 \u00e5ren som du har klarat dig ensam, tidigare beh\u00f6vde du din flock f\u00f6r att \u00f6verleva. Att f\u00f6rlora en flockmedlem har varit lika med d\u00f6den.<\/p>\n
Jag l\u00e4ngtar av hela mitt hj\u00e4rta att k\u00e4nna mig stark och frisk igen. Min kropp som brukar \u00e4lska att springa, lyfta tungt, svettas och b\u00f6jas. Nu hostar och nyser den s\u00e5 fort jag g\u00e5r upp f\u00f6r en trappa, andningen blir tung n\u00e4r den g\u00e5r i skogen. Ryggen v\u00e4rker p\u00e5 morgonen och kn\u00e4t \u00e4r fortfarande svullet. Men vad mer kan jag g\u00f6ra? Det g\u00e5r inte att skynda ett helande.<\/p>\n
Jag f\u00f6rs\u00f6ker anv\u00e4nda v\u00e4ntan till att vila. \u00d6var mig i att andas. Och inte pl\u00e5ga mig sj\u00e4lv med stressande elaka tankar om att jag inte kan tr\u00e4na just nu. Jag \u00e4r s\u00e5 skittr\u00f6tt p\u00e5 att hosta. Att inte sova. Att inte kunna komma ig\u00e5ng med mitt liv. Med min tr\u00e4ning. Att inte kunna tr\u00e4ffa v\u00e4nner i den utstr\u00e4ckningen jag vill. Att inte orka g\u00e5 ut och dansa. Jag \u00e4r s\u00e5 tr\u00f6tt p\u00e5 detta! Men vad kan jag g\u00f6ra? Nu \u00e4r det som det \u00e4r och min kropp jobbar varje dag f\u00f6r mitt l\u00e4kande.<\/p>\n
P\u00e5 fredag \u00e5ker jag och hundarna till landet igen. F\u00f6r att v\u00e4xa mig stark igen vid \u00e4lven. Men idag \u00e4r idag. Jag \u00e4r mitt b\u00e4sta jag efter min egen f\u00f6rm\u00e5ga.<\/p>\n
Tack f\u00f6r att du l\u00e4ser min blogg.\u00a0<\/a><\/p>\n\n\n