![\"\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/DSC01785-1024x683.jpg\")
<\/a><\/p>\n\n\nDet d\u00e4r t\u00e5lamodet. Att det ska vara s\u00e5 f\u00f6rbaskat sv\u00e5rt att f\u00e5 fatt i. Det \u00e4r redan oktober och jag blev f\u00f6rkyld i augusti. Men \u00e4ntligen s\u00e5 k\u00e4nde jag natten till idag hur det v\u00e4nde. Ingen v\u00e4rk i br\u00f6stet, mycket mindre hosta – jag p\u00e5 v\u00e4g att bli frisk.<\/p>\n
Jag kom hit till landet i l\u00f6rdags, kanske lugnet h\u00e4r vid \u00e4lven och den friska luften fr\u00e5n skogspromenaderna g\u00f6r sitt till. Kanske m\u00f6jligheten f\u00f6r mig att f\u00e5 vila fr\u00e5n separationen ocks\u00e5 bidrar till att det g\u00e5r l\u00e4ttare att bli frisk. Jag \u00e4r s\u00e5 vansinnigt tr\u00f6tt p\u00e5 att h\u00f6ra mig sj\u00e4lv skriva och prata om den h\u00e4r el\u00e4ndiga f\u00f6rkylningen, eller inte kunna g\u00f6ra det jag vill och l\u00e4ngtar efter. Att kunna tr\u00e4na igen – att orka g\u00f6ra roliga saker – g\u00e5 ut och dansa – tr\u00e4ffa v\u00e4nner.<\/p>\n
Men det sl\u00e5r mig ocks\u00e5 att t\u00e5lamod egentligen handlar om att vi inte vill vara d\u00e4r vi \u00e4r eller n\u00e4r vi l\u00e4ngtar efter n\u00e5got annat \u00e4n det vi har nu. Inom mindfulness \u00e4r en av de sju intentionerna – ”att inte str\u00e4va”. Jag har alltid st\u00e4llt mig fr\u00e5gande till den, eftersom det k\u00e4nns s\u00e5 sj\u00e4lvklart att alltid str\u00e4va efter – mer och b\u00e4ttre. Visst vill jag bli klokare? Visst vill jag tj\u00e4na mer pengar? Om jag inte l\u00e4ngtar efter att uppn\u00e5 mina m\u00e5l – hur ska jag d\u00e5 k\u00e4nna motivation att jobba med dem?<\/p>\n
Jag tror att det man flaggar f\u00f6r inom mindfulness \u00e4r just risken med att str\u00e4va – risken att du gl\u00f6mmer bort att njuta av det som redan h\u00e4nder idag. \u00c4r mina fem veckor som f\u00f6rkyld bortkastade? Absolut inte. Jag har kunnat vila, gjort saker i en annan takt, \u00f6va mig i att ta emot hj\u00e4lp och l\u00e4rt mig massor om hur kroppen fungerar.<\/p>\n
Vi \u00e4r ett rastl\u00f6st folk. Mycket p\u00e5 grund av att vi \u00e4r knuffade in i t\u00e4nkande att vi beh\u00f6ver mer och ska vilja vara n\u00e5got annat \u00e4n vad vi \u00e4r. Det jag har \u00e4r inte tillr\u00e4ckligt. Den jag \u00e4r – \u00e4r inte tillr\u00e4ckligt smal, framg\u00e5ngsrik, rynkfri och smart. Och mitt i v\u00e5rt str\u00e4vande – s\u00e5 tappar vi bort just den h\u00e4r stunden. Det endaste lilla vi \u00e4ger – \u00e4r just den h\u00e4r stunden.<\/p>\n
Om vi ist\u00e4llet \u00f6var oss i att vara precis h\u00e4r. D\u00e5 kommer t\u00e5lamodet f\u00e5 en helt annan inneb\u00f6rd. Det kommer att vara n\u00e5got vilsamt, ett tillst\u00e5nd att trivas i.<\/p>\n