![\"\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/woman-792162_1920-1024x683.jpg\")
<\/a><\/p>\n\n\nI morse vaknade jag med m\u00e5nga tankar som surrade i huvudet. Det var som att trycka p\u00e5 en knapp n\u00e4r jag slog upp \u00f6gonen och pl\u00f6tsligt fanns de d\u00e4r i ett enda sammelsurium. Utan ordning. Inte obehagliga tankar p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt… mer trassliga. Lite senare vid mitt morgonkaffe funderade jag \u00f6ver i vilken rasande takt veckan har g\u00e5tt. Jag har tr\u00e4ffat v\u00e4nner – gamla och helt nya – s\u00e5 gott som varje kv\u00e4ll denna vecka. Rena rama julafton f\u00f6r mig. Men det har ocks\u00e5 inneburit att jag har prioriterat bort att komma ikapp mig sj\u00e4lv. Jag har inte haft min compassionstund p\u00e5 \u00f6ver en vecka.<\/p>\n
Stressforskare pratar om vikten av att ha egentid, eller snarare m\u00e5-bra-tid, f\u00f6r att fylla p\u00e5 energi i stressfyllda tider. Det beh\u00f6ver inte handla om l\u00e5nga stunder, utan det viktiga \u00e4r att det \u00e4r n\u00e5got du sj\u00e4lv har best\u00e4mt. N\u00e5got du vill g\u00f6ra f\u00f6r din skull. Det g\u00f6r att vi kommer ikapp oss sj\u00e4lva.<\/p>\n
Jag \u00e4r bra p\u00e5 att g\u00f6ra saker som jag sj\u00e4lv vill, \u00e4ven n\u00e4r jobb slukar mycket av min tid. Att prata med en v\u00e4n, att ta en l\u00e5ng hundpromenad, att dricka ett glas vin med n\u00e5gon jag tycker om, att tr\u00e4na, att yoga. Men d\u00e4r jag verkligen m\u00f6ter mig sj\u00e4lv \u00e4r p\u00e5 tv\u00e5 st\u00e4llen – i meditation eller i dagboken. Det \u00e4r min compassionstund.<\/p>\n
D\u00e4rf\u00f6r tog jag f\u00f6r en stund fram dagboken och bara skrev. Inte l\u00e5ngt. Och jag hade heller inga svar p\u00e5 mitt tankesnurr. Men det spelade egentligen ingen roll. I dagboken f\u00f6r jag inget kring mot mig sj\u00e4lv, d\u00e4r m\u00f6ter jag mig sj\u00e4lv. D\u00e4r lyssnar jag p\u00e5 f\u00f6rvirrade funderingar, ledsamma tankar och svikna ord. D\u00e4r l\u00e5ter jag allt finnas, utan k\u00e4cka r\u00e5d eller tankar om att jag m\u00e5ste sk\u00e4rpa mig. D\u00e4r ger jag mig sj\u00e4lv sj\u00e4lvmedk\u00e4nsla.<\/p>\n
Var \u00e4r din compassionstund? I tre minuters mindfulness? I promenaden? I en kopp te med dig sj\u00e4lv? Eller g\u00f6r du som jag skriver dagbok? Det beh\u00f6ver inte vara l\u00e5ng tid. Det viktiga \u00e4r att du ger dig en kravl\u00f6s stund. Ett fritt utrymme f\u00f6r att kunna bara vara dig sj\u00e4lv, utan bed\u00f6mning och f\u00f6rhoppning om att bli b\u00e4ttre p\u00e5 n\u00e5got.<\/p>\n
Kan du ge dig sj\u00e4lv en compassionstund idag?<\/p>\n
Och nu efter att jag och min dagbok haft ett m\u00f6te. S\u00e5 har tankesnurret tystnat. Och jag kan ta tag i denna dag.\u00a0<\/a><\/p>\n\n\n