![\"\"](\"https:\/\/www.mariahelander.se\/wordpress\/wp-content\/uploads\/1422944908912-1-1024x1024.jpg\")
<\/a><\/p>\n\n\nHemma efter n\u00e5gra sk\u00f6na dagar i Syssleb\u00e4ck d\u00e4r min v\u00e4n Petra, jag och hundarna nj\u00f6t av sol, skidor och helpension. Kroppen \u00e4r h\u00e4rligt stel av tr\u00e4ningsv\u00e4rk efter l\u00e5nga skidpass genom gnistrande sn\u00f6. Det var det kallaste skidl\u00e4gret p\u00e5 22 \u00e5r enligt v\u00e5r skidl\u00e4rare och det bet ordentligt i kinderna n\u00e4r vi slipade p\u00e5 v\u00e5ra skidkunskaper. Till och med pudlarna tyckte det var kallt om tassarna.<\/p>\n
Naturen, att f\u00e5 umg\u00e5s med en n\u00e4ra v\u00e4n, att slippa t\u00e4nka p\u00e5 mat, st\u00e4dning och jobb, att f\u00e5 svettas av r\u00f6relse – saker som l\u00e4ker kropp och sj\u00e4l och fyller p\u00e5 med gl\u00e4dje och energi. Och \u00e4nd\u00e5 \u00e4r jag s\u00e5 in i m\u00e4rgen tr\u00f6tt n\u00e4r jag kommer hem. Borde inte dessa dagar ha gett mig tillbaka min gamla energi? Men det \u00e4r l\u00e4t att gl\u00f6mma en sak – det \u00e4r kroppen som best\u00e4mmer – inte jag.<\/p>\n
S\u00e4g mig om du inte gjort samma sak n\u00e5gon g\u00e5ng? Bokat in semester, en vilohelg eller en dag f\u00f6r \u00e5terh\u00e4mtning och t\u00e4nkt att ”d\u00e5 f\u00e5r jag vila och se m\u00e5r jag bra igen!”. Men efter\u00e5t \u00e4r du inte alls lika pigg och glad som du hade \u00f6nskat. Kroppen \u00e4r inte en \u00f6nskemaskin d\u00e4r du helt frankt kan planera vad du ska k\u00e4nna och hur du ska m\u00e5. Den jobbar p\u00e5 h\u00f6gtryck dygnet runt f\u00f6r att du ska vara glad, frisk och stark och \u00e4ven om du ger den vad du tror den beh\u00f6ver – kan du inte alltid f\u00f6rv\u00e4nta dig att den ska leverera det du vill ha. Vi lever i en l\u00f6fteskultur d\u00e4r vi blir matade med tron om att vi kan fixa v\u00e5r tr\u00f6tthet genom kosttillskott, hantera v\u00e5r sorg med lyckopiller och tr\u00e4na oss bort fr\u00e5n rynkor och celluliter. N\u00e4r det inte blir som vi \u00f6nskar, s\u00f6ker vi vidare efter den r\u00e4tta kosten eller pillren som ska r\u00e4dda v\u00e5rt m\u00e5ende.<\/p>\n
Vi gl\u00f6mmer oftast det enda som v\u00e5r kropp ber oss om – att lyssna p\u00e5 den. Den \u00e4r s\u00e5 mycket klokare \u00e4n vad vi \u00e4r och bara vi stannar upp och ger den en chans att f\u00e5 ber\u00e4tta vad den beh\u00f6ver har vi st\u00f6rre m\u00f6jlighet att hitta tillbaka till v\u00e5r h\u00e4lsa. S\u00e5 jag lyssnar n\u00e4r den s\u00e4ger – jag \u00e4r tr\u00f6tt. S\u00e5 jag bokar av det jag kan och vilar. Kroppen tar den tid den beh\u00f6ver. S\u00e5 enkelt eller just s\u00e5 sv\u00e5rt \u00e4r det. Idag kommer det att inneb\u00e4ra att jag bokar av ett m\u00f6te, hoppar \u00f6ver dammsugning, tv\u00e4tt och fokuserar p\u00e5 de viktigaste jobben. Ist\u00e4llet blir det en l\u00e5ngpromenad i skogen, en tupplur under filten i soffa och tidigt i s\u00e4ng.<\/p>\n