Jag plockar undan lite papper, torkar bort smulor från bordet och fluffar upp kuddarna. Vattenkaraffen står i diskstället och jag tar den och fyller den med kallt vatten från kranen och några citronskivor. Därefter tänder jag ljus och slår mig ned i soffan med mina anteckningar och min journal. Läser igenom det sista jag har skrivit, funderar, bläddrar tillbaka i anteckningsboken, letar efter samband, ett namn eller en flyktig tanke. Lägger anteckningarna åt sidan och landar i en kort mindfulnessövning.

Under tiden har min kollega förberett sig på sitt sätt. Hon har tittat ut genom fönstret en stund och spanat efter inkräktare, grannarna eller kommande gäster. Därefter har hon druckit lite vatten, knaprat lite mat, innan hon rullar ihop sig till en boll på soffans ryggstöd och somnar.

Nu är vi redo för dagens första patient. Och det slår mig som så många gånger förr, vilken välsignelse det är att få arbeta med att lyssna och spegla andra människor. Varje människa unik i sitt sätt att tänka, sina erfarenheter och sina känslor. Tillsammans gör vi en nyfiken upptäcktsfärd som innebär skratt, tårar, ilska, allvar och intresse. Jag blir kramad, utskälld och blöt av tårar. Och min lilla kollega Selma vet som vanligt med finkänslig precision när hon ska hålla sig undan eller lägga sig tätt intill och erbjuda tröst och stöd. Hennes päls blir klappad och smekt och hennes lunga närvaro, skapar trygghet och öppnar dörrar. Många gånger när orden sitter långt inne, får hon höra de smärtsamma och skamliga viskningarna före mig. Många gånger räcker hennes närvaro som tröst för att lindra det som värker i själen.

Jag får ett av det finaste förtroenden man kan få – jag får vara med på en resa i en annan människas liv.

Vill du ha hjälp av mig och min kollega? Jag har möjlighet att ta emot nya klienter med början i november och december. Vill du veta mer så läs vidare eller hör av dig med dina frågor.

by

by